Robert Venturi, Denise Scott Brown och postmodernism i Riksbyggehus i Norrköping.

På väg från covidsprutan i går gick jag som så många gånger förr genom en portik i ett Riksbyggekomplex. Där har arkitekten hämtat sin inspiration från det stora landet i väster och arkitekterna Robert Venturi och Denise Scott Brown.

Henne träffade jag julen 1965 på stranden i Santa Monica. Jag var 27, i USA på ett Fulbrightstipendium som visiting assistant professor of architecture på en amerikansk arkitektskola. Min arkitekturuppfattning var ännu trevande. Modernismen var det som gällde, men den skavde i mig.

Hon var 34, berest, änka efter en arkitektkollega och hade nyss blivit professor i stadsbyggnad på UCLA. Vi pratade om Stockholms stora sanering och den byggnad i trä och smide som hon just då studerade. Jag uppfattade henne som synnerligen seriös, lite sökande, inte alls dogmatisk.

Hon skulle med nye maken Robert Venturi bli tongivande både som teoretiker och verksam arkitekt. Den modernism som hade mottot "Less is more" hade nått vägs ände. De tog till två dittills förbjudna grepp: att jobba med symmetri och att ta in historiska formelement. De startade postmodernismen, men utan att bryta med modernismen. 

Tom Wolfe beskrev detta i sin bok "From Bauhaus to Our House".*  Venturi klättrade upp på muren kring sin klosterinhägnad, hjulade, skrek och gjorde konster, titta vad jag kan! Men hoppade alltid ner på insidan. Och var helt briljant i debatten. Då ingen mindre än Philip Johnson (Seagram Building, förebilden till femte höghuset) beskrev han första bygge som "Ugly and Ordinary" hanterade  han det som beröm. "U&O", så mycket bättre än det borgerliga idealet att vara heroisk och originell. 

Wolfe fick ju kritik för sin bok. Kritiken gick ut på att det Wolfe inte vet om modern arkitektur kan fylla en bok. Och att han har skrivit den boken, ehuru en tunn en. 

Wikipedia har en välbelagd beskrivning: The movement was formally introduced by the architect and urban planner Denise Scott Brown and architectural theorist Robert Venturi in their 1972 book Learning from Las Vegas, building upon Venturi's "gentle manifesto" Complexity and Contradiction in Architecture, published by the Museum of Modern Art in New York in 1966. 

Åter till Riksbyggens byggnadsgrupp i Norrköping. En portik leder in. Allt är symmetriskt och vad som  påminner om antika pelare bär upp resten av huset.

Antika pelare är runda. Här är de ovala, eller noga räknat halvrunda i ytterkant och med ett plant parti däremellan. 

Och kapitälet är inte bara ett hårt förenklat antikt kapitäl utan ett dubbelkapitäl! "Less is more" är passé, mer är ju alltid mer. Lamporna symmetriskt anordnade. 

Helheten är genomtänkt och fungerar. Jag väljer gärna den här vägen, inte bara för att den är kortast utan välhållen, biltrafikfri och visar arkitektonisk ambition.  

* Fotnot: Texten om Wolfes bok uppdaterad 25 nov sen jag hittat boken i min bokhylla, läste om den aktuella delen och tog bild på omslaget. 

FÖRSTA PRIS UTSETT I OKTOBERUPPMANINGEN

Enväldige domaren Pelle Filipsson har utfört sitt uppdrag! Här resultatet, citat: 

Tack till Pelle som extern domare, jag hade haft svårt att välja bland alla fina bidrag. Och tack till er alla som bidragit! 

Er gruppvärd Måns Hagberg

Alla bidragen till oktoberutmaningen!

SKARPT LÄGE!

Söndag 2 november är sista dagen att bidra med bilder till oktoberuppmaningen! 

 f

Ta med kameran ut och dokumentera någon industri inne i tätort! Och kolla i egna arkivet!  Fabrik som är i gång. Fabrik som återanvänts till andra ändamål. Verkstäder, hantverkshus och småskaliga verksamheter är också av intresse. Domare är Pelle Filipsson på Arbetets Museum. Han stöttar över 1000 arbetslivsmuséer runt om i landet,  bland annat med strategisk synlighet.

Första pris: Lens Wipes av fabrikat Zeiss.

Skriv "oktoberutmaningen" eller något liknade i rubrik eller text. Max 3 bilder per deltagare. 

Limma plast. Del 1. Polystyren.

UPPDATERING 20 NOV 2025: Reparationen här nedan höll inte måttet. Häromdan gick skärmen sönder igen, sprucken från kant till kant. Vet inte varför, men försöker nu annan reparationsmetod. 

Som nygifta köpte vi lampor på PUB:s bohagshus i Stockholm. Dom var snygga och gav bra ljus utan att blända. Nu ett halvt sekel senare har vi dom kvar. Skärmarna mådde inte helt bra av glödlampsvärmen, men jag fick tag på två reservdelsskärmar och nu med LED-lampor är det inga problem.

Utom att en skärm gick sönder för några år sen, lagades med superlim och häromveckan gick sönder igen.

Med dagens teknik skulle det kanske gå att laga sprickan bättre än förra gången? 

Jag konsulterade chatGPT-5. Roboten är ju som det förr hette boklärd, nu internetlärd, och har aldrig gjort nåt själv. Den kom fram till att skärmen är tillverkad av polystyrenplast. Föreslog lagning med Loctite plastlim, den sort som har två komponenter, primer och själva limmet. Sen putsa bort torkat överskott med slippapper 2000 (superfint) och efterpolera. En förstärkning just där sprickan började skulle vara bra. 

Det limmet visade sig ha en grov filtspets för att applicera primern. Skulle inte fungera för denna långa smala spricka.

Konsulterade Hobbyhörnan här i Norrköping. En gammeldags välsorterad butik. Lim för polystyren? Javisst, vi har tre sorter! Revell Professional Plastic Cement verkade bäst för detta ändamål. Skulle liksom svetsa ihop plasten och hade tunn pip, en millimetersmal kanyl. Jag köpte Revellimmet och slipduk superfin 2000. 

Revell anger att limmet har 50 - 100 % lösningsmedel. 100 procent? Då skulle det ju inte gå att fylla ut skador. Jag testade med några droppar på aluminiumfolie. Efter trekvarts torktid blev några procent torrsubstans kvar.

Till verket! PÅ skärmens insida fixerade jag sprickan med Tesas gula målartejp. Den lämnar inga rester och kan sitta på plats i flera veckor utan problem. Vek försiktigt isär och droppade in Revell-limmet. Allt under köksfläkten eftersom limmet luktade starkt. (Ja, plattorna är avstängda. Även med huvudbrytaren för säkerhets skull.) 

Lät torka och fyllde på några gånger. Till sist limmade jag fast små förstärkningar av PET-plast (f d mineralvattenbehållare) med epoxilim efter att ha ruggat upp ytorna med sandpapper. Alltihopa fick härda färdigt ett dygn. Sen snyggade jag till övriga lagningen. Hyvlade bort gammalt superlim och nytorkad epoxy med ett yrkesrakblad, ett sånt där som har rygg av järnplåt. Sen slipade jag med 2000-papperet och polerade med Häxans silverputs.

Det blev bra. Lagningen syns om man tittar noga, men den stör inte. Förhoppningsvis klarar sig skärmen ett bra tag framöver.