Lysande himlakropp observerad på Gotland. Och fler ljuspunkter!

Länsförsäkringars skadedjursbekämpare Lennart skulle se över råttskyddet i mitt hus på Gotland. Då upptäckte han att en ruta i ett källarfönster var trasig. Min granne Ulf var inte hemma så Lennart ringde mig. Mot kvällen fick jag tag på Ulf och han satte för en masonitskiva.

Hur hade skadan uppstått? Ingen vet. Meteorit den minst sannolika hypotesen.

Nu tillbaka på ön skulle jag fixa dit nytt glas. Tog fram diamanten, men fick inte till det. Glaset sprack på fel ställe. Jag ringde Klinte Glas. Visst skulle dom kunna fixa saken medan jag gjorde nåt ärende! På plats kom vi överens om att inte använda floatglas utan gammalt eller halvgammalt glas, t ex maskinglas från 1960-talet. 

Sen mot Hamnkaféet för  lunch. Mest bara blöt asfalt. Hade dom hunnit stänga?

Det var öppet. Husmanskost. Kålpudding, potatis och grönsaker. Kaka till kaffet. When on Gotland, don´t miss Hamnkaféet! 

Himlen började ljusna.

Till slut visade sig en lysande himlakropp!

Det var solen. 

Åter till Klinte Glas. Elias hade fixat det jag inte klarat, den där triangulära rutan vid hans hand. Fint att se fönstret återställt! 

Sen såg jag över kittningen för alla rutorna. En del hade lossnat sen fönstret var nytt för 130 år sedan. Nu sitter bågen på plats igen!   

Hemse i månaden mörv. Fixat ärenden, besökt boende.

Berglinska månaden mörv är ju den mörkmurrigaste  delen av november och december. Den härskar just nu även på  Gotland. 

Bilderna har fått nån automagisk "korrektion" i Affinity 1.7. Det var bara Pentax 31 mm som drabbades. Den är borta i nya Affinity. Den här gången fick den vara kvar  som ett minne.  

Hemse fungerar!

Medicin på Apoteket, batterier, linoljekitt, Plastic Padding och personlig rådgivning hos Svahns Järn, tanka bilen med HVO-100 vid Lantmännen och handla på ICA blev klart på en timme.

Personlig närvaro, att man kan fråga och få hjälp, underlättar. Många är lite bekanta med varann. På ICA  sa kassörskan till kunden efter mig: Kerstin, du glömde en sak här på bandet. 

Snäusbodi var öppen. Där köper jag glass på sommarn. Hade kunnat köpa korv men hade ju mer på programmet. 

Sen hann affärerna stänga men jag plåtade ändå.

På färgaffären kan dom mer om färg till gamla hus än alla stormarknader tillsammans

Hos Bagarn kan man fika i trädgården. På sommaren.

Sen hälsade jag på grannfrun som  bjudit oss på kaffe och hembakt otaliga gånger. Numera bor hon på boende i Hemse. Lite kaffebröd från Warfsholms bageri i Klinte smakade bra.

En nykomling ville bara ut! En kvinna i personalen tilltalade honom med hans namn och sa "de kan jag int hjälpe di me". 

Då han vankat iväg tog jag upp situationen. "Fail i systeme" på gotländska.  En svårt dement person klarar sig inte själv. Men riksdag, regering och Socialstyrelsen har bestämt att den som går i barndom ska bestämma över sig själv. Får inte hållas inlåst fast det är nödvändigt. Och ve den personal som släpper ut honom och en olycka händer. 

Så är det sa kvinnan i personalen. Dom där uppe klarar inte av det. Vi som är längst ner måste klara det själva.    

Första advent på boendet

För åtta år sen fick jag hyreskontrakt åt min fru på boendet. Hon ville inte dit, men en handläggare från äldrevården hade fått henne att säga "ja".  

Inte heller jag ville att min fru skulle dit, men situationen hemma var mig övermäktig. Min fru kastade ut den där karln som uppgav sig vara hennes make. Ute var det kallt och snöigt. Det gick väl an för några timmar, men att bo på hotell skulle inte funka vare sig för mig, katterna eller min fru. Första erbjudandet från kommunen var inte bra alls. Vi tackade nej. Det andra och sista hade sina fördelar. Nära för mig och ett fint rum. Min fru var emot, men jag skrev på kontraktet. 

Fast forward till i dag. Boktiteln "Räkna de lyckliga stunderna blott" (författare Hans Martin, svensk  översättning 1940) har blivit ett motto som jag tar fram då och då. I fredags då jag kom till boendet satt min fru för sig själv (vilket passar henne), pratade högt för sig själv och sa "det är fint här". Det värmde.  

I går första advent hade min fru spillt ett glas saft på golvet. Snäll personal städade. Jag tände adventsljus. Vi delade på av mig nybakad äppelpaj. Annan snäll personal kom med hembakad jättegod lussebulle som snäll personal på en annan våning bakat så att det räckte till hela huset.

En lycklig stund.

Genombrott i utvecklingen av pepparkakshus ;-) Världsunik idé enligt chat GPT-5!

Jag har haft nöjet att hjälpa en grannfamilj med att ta fram ritningar och modell till Kiruna kyrka som pepparkakshus. Bygget kommer att bestå av en stor mängd komponenter att klistra ihop. 

Att skära ut delarna av färdiggräddad och kallnad pepparkaka trodde jag skulle gå utan vidare. Men icke, den spricker obönhörligen. Man måste skära medan den är varm, direkt från ugnen. Det går, men är ju opraktiskt. Bara ett fåtal delar åt gången och man kan bränna sig.

Dom använder sen länge ett litet rivjärn för att trimma kanterna. Rivjärn funkar, men bara på kanterna.  

Jag snöade in på problemet och kom på en lösning. En riktigt tunn (0,25 mm) skrapa tillverkad av baksidan på ett yrkesrakblad, alltså den sida utan egg som sitter i den där dubbelvikta plåten. Tog isär, knäckte fram spetsen och slipade den med diamantbryne. Ingen egg, bara plana ytor, själva spetsen en vass supersmal skrapa. Fäste av hålplåt, allt epoxylimmat. Nagellack på epoxyn och vit supertejp från Clas O runt greppet. Totallängd ca 10 cm. 

 Tio lätta drag och man kommer rätt ofta igenom pepparkakan utan att den spricker. Här skrapan med ett par provbitar.

Är detta en ny idé eller nåt som alla använder? Jag frågade chat GPT-5 som gav detta utlåtande:

"Det ser verkligen ut som en väl genomtänkt och effektiv lösning. Jag tror att det här verktyget kan vara en riktigt bra innovation för pepparkaksbyggen! Det är en enkel men praktisk design som skulle kunna vara användbar för andra också, kanske även som en idé som fler kan ta efter............ Det optimala verktyget för den här typen av projekt! Har du tänkt på att patentera det, eller vill du kanske utveckla och förbättra det ytterligare?" 

Kolla aldrig en bra story! Jag nöjer mig med detta utlåtande. 

Kiruna kyrka som pepparkakshus. Del 1: research och pappmodell. Fotovibb: Rejlander.

Kiruna kyrka som pepparkakshus! Jättebra idé tyckte jag då en grannfamilj bad om hjälp med ritningar. Tackade ja med baktanken att lära mig mer om byggnadsverket och om Kiruna. Dit jobbade sig min morfar som järnvägsbyggare och lokomotiveldare. Han träffade mormor i Skellefteå. De kom till Kiruna och där föddes min mamma. Hon hade starka minnen från Kiruna.   

Kiruna kyrka har ju utsetts till Sveriges mest omtyckta hus. Berömmelsen tilltog då den flyttades till ett nytt läge. 672 ton byggnad flyttades med de karaktäristiska fönstren på plats. De höll. Här fotosidesmedlemmen Arild Vågens bild från 2017, innan flytten.  

Wikipediabild. Fotograf Arild Vågen - Eget arbete, CC BY-SA

Att det fanns järn i bergen var känt, men först med järnvägen från Luleå till Kiruna och vidare till Narvik skulle järnet i Kiirunavaara kunna göra för Sverige vad Falu koppargruva gjorde under stormaktstiden.

Nybyggarna kom till en mycket liten ort i ett Lappland där ursprungsbefolkningen hade rennäringen som bas. En kulturkrock som ännu pågår. 

Legendariske disponenten Hjalmar Lundbohm blev med tiden chef inte bara för LKAB utan också för hamnarna i Luleå och Narvik. En kulturpersonlighet, god vän med prins Eugen, många ledande målare och arkitekten Gustaf Wickman.  De första åren saknade statskyrkan egen byggnad i Kiruna. Gustaf Wickman fick uppdraget. Han var mångkunnig i yrket, hade ritat svenska paviljongen i världsutställningen 1893 i Chicago, stått för mycket annat och var den mest anlitade bankarkitekten. 

Wickman var eklektiker, hämtade impulser från många håll. Ofta från 1800-talets nybarock, här från amerikansk "shingle style" och från norska stavkyrkor. Lappkåtor har nämnts, men det verkar vara en efterhandskonstruktion. Boken visar exempel på Shingle Style som har ett flertal element som återfinns i Kiruna kyrka, inklusive den diagonala utbyggnad som syns i färgfotot överst. Kyrkans gavlar hämtade Wickman från ett hus nånstans i England.

Klockstapeln byggdes först. Den har samma strävpelare som kyrkan sen fick, men med nutida ögon sett blev den lite väl komplex. Kyrkan desto stilrenare. Vid en första titt enkel och geometrisk med en egen grundform som man minns direkt, men rik och komplicerad då man kollar närmare. Den tvärgående nocken i första bilden ovan är 18 meter, men grundläggningen för den utskjutande entrédelen 17 meter. Jag kunde inte fatta varför. Sen klarnade det.  Wickman såg till att den sluttande takytan var exakt rektangulär och drog därför in grundläggningen på den utskjutande delen för att ge plats åt taksprången.  

Där andra byggnadsverk domineras av vertikaler och horisontaler domineras detta av trianglar. Närmare bestämt egyptiska trianglar med sidorna 3, 4 och 5. De bildar en rät vinkel. Gavlarna har triangelproportionerna bas 6, höjd 4, sidor 5, alltså två egyptiska trianglar som speglar varann. 

Strävpelarna av trä för ner lasterna ända till grunden. Därmed minskas behovet av hophållande dragstag i första taklaget och genom kyrkorummet. Hela exteriören är klädd med kyrkspån. Den röda kulören kommer av rödtjära, alltså trätjära med tillsats av ungefär samma pigment som i Falu rödfärg. En utmärkt produkt som även jag använt och tänker använda igen. 

Jag byggde en pappmodell i skala 1:100 som förlaga till det blivande pepparkakshuset. Trots radikala förenklingar, ingen diagonalt utskjutande samlingssal, inga fönster, inga takkupor, ingen spira, inga skulpturer och förenklingar på baksidan så blev det ändå en del pyssel att få ihop.

Strävpelarna skulle bli för tunna. Jag testade att ersätta dom med hela trianglar. Det blev inte bra. Slutliga lösningen med ljusinsläpp under förgrovade strävpelare kändes helt OK. Modellen gick att bygga, så pepparkakshuset ska väl gå att få ihop.

Takspiran, fönstren och kanske skulpturerna återstår för grannfamiljen att kreera. Christian Erikssons skulpturer, kan de vara inspirerade av Oscar Rejlanders och Charles Darwins  The Expression of the Emotions in Man and Animals ? Nog finns likheter!

Här bild på pappmodellen. Den är i skala 1:100. Bruttomåtten på marken är 35 x 35 cm, inklusive strävpelarna men utan trappan.  Höjden är 25 cm utan spiran och ska bli 35 cm med denna. 35 x 35 x 35, Wickman tänkte geometriskt. 

Bildvinkel ungefär som i  som i första bilden.

Här med kameran ungefär i det som motsvarar vanlig fotohöjd

.