Zelda öppnar nytt i stadslandskapet

Verkligen kul att se en fysisk affär nyetableras mitt i Norrköping! Externa etableringar, näthandel och pandemin har gått hårt åt utbudet på en hel del håll. Att svenskar faller pladask för "nytt" har bidragit.

Butiker har funnits åtminstone 2000 år.  De är en av nycklarna till vår urbana civilisation. Stadsplaneraren Jan Gehl, han som skapade Ströget i Köpenhamn, har ett fast grepp om vad som gör städer trivsamma: Tätt mellan målpunkterna i stan. Skyltfönster att titta på. Möjlighet att kliva in. Norrköping köpte hans koncept rakt av för 30 år sen. "Det Stora Lyftet" lyfte centrala Drottninggatan med tvärgator från nedgång och kanske fall. Gamla Stans i Norrköping fastighetsmagnat Magnus Malm har varit, och är, påfallande bra på att få in och behålla verksamheter som gör stan levande.  

Zelda Jarl Andersson har ärvt butiksintresset från sin mamma som driver butik i Mjölby. Zelda har jobbat där och drömt om att öppna eget. Då det kom en möjlighet att etablera sig på Hospitalsgatan tog hon den. Hon har själv bott i huset intill och gillar gatan. Hela konceptet, utbudet, att gatan dekoreras, att det finns folk där.

Kunderna börjar hitta hit

Butiken har kläder och ett kompletterade sortiment med böcker, pussel och inredning. Sånt som andra butiker inte har. Stort och luftigt, att prova kläder där borde kännas bra. Belysningen byts successivt ut från lysrör till LED som gör det lättare att se kulörerna. 

Zelda kollar på nya LED-armaturerna

Själva namnet, Pelikan 12, hur kom du på det? frågade jag. Kvarteret heter ju Pelikanen sen 1990. Då beordrade likriktare på Ortnamnsregistret att namnet skulle ändras från Pelikan som gällt sen 1728. Jag gillade Pelikan, gissade att namnet kunde syfta på nån sorts väv, Norrköping var ju en textilstad, men har inte kunnat hitta nåt alls som styrker den gissningen. Den gängse och mer trovärdiga förklaringen är att det på 1600-talet fanns ett kronohospital i kvarteret. I kristen symbolik står pelikanen för den självuppoffrande kärleken.

Zelda hade försökt med Pelikanen eftersom det namnet finns i trakten, men det var upptaget. Efter ett par vändor blev butiksnamnet Pelikan 12, 12 efter gatunumret. Pelikan 12 låter bra tycker jag!                       

Tröst. Plåta för Wikipedia. Fototips.

Människorna är olyckligare än man tror och blir aldrig vuxna. Så sammanfattar en berömd katolsk biktfader sina lärdomar i Hanna Engelmeiers essäsamling ”Trost. Vier Übungen” (Matthes & Seitz). Inte underligt då att trösten är så viktig för oss. Men hur ser den ut? Finns den alls att få, i så fall var? Kring sådana frågor kretsar boken. 

De här raderna - och resten av en mycket fin essä - återfinns i tisdagens nummer av SvD. Länk:

https://www.svd.se/det-eviga-sokandet-efter-tillfallig-lattnad

Att bidra till Wikipedia har gett mig tröst och mening. Man plåtar inte bara för egen del utan deltar med sitt lilla bidrag till något större. Det känns bra att bidra med foton på objekt som saknat bilder!

Normala år brukar jag lägga in några bilder i de aktuella Wikimediatävlingarna. I maj natur, på hösten kulturminnen. Nu under pandemin har jag varit noga med avstånd och sånt, inte alltid helt lätt då naturreservaten fyllts av stadsbor. 

Svenska Wikipedia bad mig bidra till deras blogg. Inlägget blev som ovan ungefär. Och de ville ha fototips. Jag skrev följande:

"Fototips: Utöver själva motivet är det ofta ljuset som avgör om en bild blir bra. Den som har tid - kanske extra tid just nu - kan pröva på Slow Photography. Leta reda på motivet, ta testbilder och sen vänta ut ljusets skiftningar. Det kan bli väldiga skillnader allteftersom moln drar förbi. För att inte tala om att tidig morgon eller sen eftermiddag / tidig kväll ofta är tacksamt för ljuset. Om man vill bli utvald kan det vara bra att bedöma sina bilder i lugn och ro. En bild som passar att skriva ut och hänga på väggen fungerar ofta bäst."

 Och ett praktiskt exempel:

"Bilden från Närsholmen hade vunnit på att jag tagit det lite lugnare! Jag var på plats, såg motivet, ställde bilen, tog en bild och åkte vidare. Om jag stannat en längre stund, tagit testbilder och ställt in kameran nogare hade resultatet blivit bättre. Nu fick jag fixa till i efterhand. Tog till grov överskärpning i Photoshop för att bilden skulle "bli nåt". Synd på ett så bra motiv."

Amazon / PostNord / Learning to Die in the Anthropocene.

Boken är känd för att sakna skygglappar. Författaren var menig i Irak, upplevde sammanbrottet efter USA-invasionen där, lärde sig leva med insikten om att den här dan kan vara min sista, kom hem till fridfulla USA. Då slog Katrina till mot New Orleans, han beordrades att rycka in där och upplevde samma sammanbrott fast i kriget mot naturen. Recension:

https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-roy-scrantons-klimatbok-ar-ett-nodvandigt-angrepp-pa-den-lognaktiga-optimismen/

Den finns numera i svensk översättning, men jag ville helst läsa originalet. Det fanns varken hos bokhandeln eller Adlibris / Bokus. Amazon hade boken på lager. Att köpa var ruskigt enkelt. Amazon vet min adress och mina kreditkortsdata hur dom nu burit sig åt, jag har inte registrerat mig hos dom. "Tack för ditt köp" stod det innan jag lagt boken i kundvagnen.

Sen kom en en ström av meddelanden. Först från en troligen fejkad avsändare Amazon nånting som ville ha ännu mer uppgifter. Sen från "PostNord" att dom behövde portkoden. Jag svarade inte, dom har ju koden sen decennier tillbaka, utan ringde Postens kundtjänst. Maskinen svarade "Thank you for your patience, your call is important to us".  Sen vart det tyst. 

Så småningom fick jag välja leveranssätt. Jag valde hämta själv. Ny skur meddelanden. Till slut var lilla kuvertet (drygt A4, boken har 150 sidor) framme och jag hämtade. Fem minuter senare lät det Pling! i mobilen. Post Nord meddelade att jag hämtat paketet! Pling pling igen. PostNord: Hur var din upplevelse?

Kuvertet med brevvikt Zeiss Ikon Ercona bälgkamera 6x9 med Tessarobjektiv 105mm f/3,5. Östtysk från Jena. 

Det här med Posten och Amazon är bara i-landsgnöl. Och nostalgi efter en tid då Posten lämnade ett kuvert i brevinkastet eller facket nere i entrén. Man ska se det positivt. Jag fick boken om civilisationens framtid. En större fråga än brevutbärningskrångel och Anderssons städhjälp. Fast Anderssons städhjälp är kanske en föraning.

Återfall i missbruk av tillträdesförbud

13 mars 2020 infördes besöksförbud på det äldreboende jag känner bäst till. Förbudet saknade lagstöd, men accepterades av de anhöriga och fotvårdarna, tandvården och damfrisören. Sen svepte smittan ändå genom huset. Regionen greps av panik och beordrade att de som bodde där inte skulle föras till sjukhus utan lämnas på sina rum med palliativa medel. Alla klarade sig inte.

Dropp och syrgas är rutin på sjukhusen, men närmast förbjudet på särskilda boenden. Orsaken ligger femtio år tillbaka i tiden. Då kommunerna tog över de särskilda boendena stadgades att de inte skulle vara sjukhem. Detta trots att flertalet boende är där på grund av sin sjukdom. En politisk kompromiss som inte var bra då och visat sig fungera allt sämre.

Nationellt infördes strax därefter samma besöksförbud, då med lagstöd. Samma scenario upprepades. Inga anhöriga fick tillträde, men smittan spred sig ändå. Bristen på insyn kan ha förvärrat läget. Det boende jag känner till skötte sig. Personalen kom till jobbet och skötte sina uppgifter fast många var rädda och det saknades skyddsutrustning. Men det var illa på en del andra håll.

Sverige har alltså råkat genomföra ett fullskaleförsök. Det går nu att utröna om tillträdesförbud för anhöriga hindrar smittspridning till särskilda boenden. Coronakommissionen har gjort sin utvärdering. Tillträdesförbudet var i stort sett verkningslöst för att hindra den spridningen. Biverkningarna var allvarliga. Stillasittande, inte komma ut, eftersatt tandvård, eftersatt fotvård, inte träffa maka/make/barn var synnerligen ohälsosamt.

Nu är det dags igen. Det särskilda boende jag känner bäst till har åter infört besöksförbud. Den här gången "avråder vi från fysiska besök". "Avråder" är bättre än förbud, men man tar man ändå till en metod som bevisligen inte fungerar.  

Jag hjälpte enhetschefen tejpa upp lappen på entrédörren. Du är som du är Måns sa hon, kom hit som vanligt men ta på dig munskydd i korridoren. Kamera Iphone SE med app Halide för RAW.

Det jag tycker är mest oroande är att vården inte tagit lärdom. Att skaffa fram syrgastuber, som landstingens boenden hade för 50 år sen,  borde inte vara omöjligt 2022.

Många boenden har utrustning och kompetens att ge dropp, men de möter administrativa hinder. Att ge dropp är förbjudet utom i extrema undantagsfall. De boenden som vill och kan ge dropp borde få göra det. För de boendes bästa och för att ge sjukhusen välbehövlig avlastning.

Fotfäste för fotografer

Är såna där dubbade vinterskor nåt att ha på isiga trottoarer i stadslandskapet? Själv hade jag vanliga skor med tillsatsdubbar som spänns baktill. Betydligt bättre än utan, absolut, men inte helt bra. Här på Fotosidan har Lena Eriksson skrivit positivt om sina Icebugs. I julas sa några av mina kompisar "dom är bra". Varför inte testa tänkte jag.

Butiken hade många modeller. De flesta mer eller mindre vanliga. Men en var så utstuderat klumpig att jag tyckte den hade konstnärlig verkshöjd! Tyvärr fanns inga Icebugs i min storlek (king size). Så jag kollade på nätet.

Där har tillverkaren en outletsajt för förra årets modeller. Jag hittade arbetsskor med neutral design, spiktrampskydd, inbyggd metallhätta och hyfsad plats för tårna. Ibland rör jag  mig där såna skydd är bra att ha och köpte ett par. Mina intryck:

+ Bra grepp på is och snö. Jag slappnade av och rörde mig nästan som på torr mark. Att fotografera gick bättre då kroppen kände fotfäste.  Här en provbild:

Klockgjutaregatan Norrköping. Foto Iphone SE 2020 med app Halide för RAW

+ Allmän komfort känns OK, men lite stelare i bottnen än vad jag föredrar. Vattentäta med Gore-tex. Hyfsat varma, certifierade för minus 20. 

- Hala på blanka stengolv. Kan nog skada trägolv och linoleum. Se upp med en del torkmattor, det blir friktion så skon nästan fastnar.

Så här ser sulan ut. Gott om hårdmetalldubbar och räfflingen är genomtänkt för att ge halkskydd. Tillverkaren framhåller att gummit valts ut för att fungera på vintern.

- Påtagning: Jag saknar den där skinnstroppen baktill som finns på en del andra kängor. 

Sammantaget känns de här skodonen bra. Fotfästet känns ganska så tryggt. Självklart inget totalskydd mot att halka, men man kan slappna av.