2/ Det fotografiska samtalet.

Jag undrar egentligen vad det fotografiska samtalet betyder och framställer följande resonemang.

I praktisk mening innefattar det fotografiska samtalet allt som har med fotografi att göra och samtalet kan vara en inre dialog eller varför inte reaktionerna på de mediaregistrerade bilderna från ett presidentval. Om nu det kan antas vara ytterligheterna. Jag är inte säker.

This nearly iconic portrait (in the form of a lithograph) of U.S. President Abraham Lincoln is a composite of Lincoln’s head and the Southern politician John Calhoun’s body. Källa; http://www.fourandsix.com/photo-tampering-history

Leopold von Ranke förknippas i historiekretsar med  uttrycket "wie es eigentlich gewesen". Detta har fått bilda essensen av hans akademiska gärning i Berlin i en stor del av det långa 1800-talet.  Kort sagt innebär det en inriktning på de handlingar som registrerats i offentliga arkiv och som får representera det som verkligen hänt. Man får förstå honon som en reaktion mot den spekulativa och stora berättelsen vars aktör i sista hand utgjordes av "världsanden". Men uppmärksamheten måste ändå vara riktad mot att dessa källor och den tillhörande källkritiken handlar just om representationer. De är inte själva skeedet i sig.

S

Leopold von Ranke 1871.  15 år före sin död.
Källa; Wikipedia

Nåväl, fotografiet kom mycket tidigt att betraktas som ett dokument vars innehåll var omedelbart och verkligt. Det bilden representerade och det som avbildades uppfattades i det närmaste som identiska. Något som ganska tidigt kom på skam och som bl.a bilden på Lincoln uttryckligen visar. Men hur ska vi egentligen få kunskap om vad som hänt och varför? Är fotografiet ett sanningsvittne?

Den italienske dirigenten och antifascisten Arturo Toscanini drevs att med partiturets hjälp fixera exakt det kompositören avsett med sitt verk. En nitisk strävan som i mångt och mycket inneburit en sterilare tolkning av musiken som för länge sedn klingat ut och kanske också en tristare dito. Men han sägs ha haft ett närmast fotografiskt minne för detaljer och det intresserar mig.
Många njuter numera återigen dessutom äldre musik på traditionella instrument fölr att komma sanningen närmare. En strävan så god som någon.

Arturo Toscanini 1908. 49 år före sin död.
Källa; Wikipedia

Vad har nu detta med det fotografiska samtalet att göra?

Fotografiet är också  en yttring i ett socialt sammanhang och vars tolkade kunskapsinnehåll inte är fixerat. För att säga det uppenbara. Ändå går det att veta något om bakgrunden och bildens element och tillkosthistoria. Med andra ord går det utmärkt att göra objektiva bedömningar om bildens betåndsdelar och diskutera dess konstnärliga innehåll.

Historieämnet och musiken är för mig två exempel på viktiga kulturyttringar och hänger ihop med fotografiets utveckling både när det gäller teknik och avbildningsområden. Givertvis vore en koppling till litteratur och konst också önskvärd men förmågan sviktar.

Den brittiske historikern Simon Schama påpekar att "...det arrangerade ingreppet från konstnärens sida har med andra ord endast flyttats från handen som för penseln till fingret som trycker på utlösaren. Och under detta korta moment av styrning kommer de gamla kulturvarelserna fram ur sina hålor med generationers minnen i släptåg"

Härligt med en spelplan som är så stor och allomfattande! Jag vill inte heller utesluta någonting som har med fotografiet att skaffa om det så gäller tolkning eller teknik. 
 

Vad säger ni?

janolof 2011-08-05 09:58

"Enligt min åsikt kan man inte påstå att man verkligen sett något förrän man fotograferat det".
Är det något han kommenterat eller motiverat ytterligare, eller är det bara ett påstående från honom.

Svar från Instantclassic 2011-08-05 11:54

Utsagan kan givetvis betvivlas men jag uppfattar det som att kameran "ser" mer än vad ögat/hjärnan förmår uppfatta i ögonblicket. När den färdiga bilden betraktas ser vi som bekant många saker som varseblivningsprocessen behöver lång tid att omfatta.
Kanske finns det goda skäl att anta att Zola avser detta utökade seende i sitt postulat.
/H

Nils Bergqvist 2011-08-05 11:57

Jag läste det i en bok om Christer Strömholm, där han och Timo Sundberg ger sin syn på olika frågor kring fotografiet och dess betydelse. Citatet kommer in i ett avsnitt om visuellt splitter, där man diskuterar det associativa bildberättandet och det moderna bildspråket, samt att detta språk bygger på kunskaper och att masspridning av bilder tillåts. Man menar där att man måste ha sett för att kunna se och att vår värld i själva verket blivit mera fotografisk än verklig. Vidare att det moderna bildspråket är en produkt av kapitalismen och demokratin. Vad Emile Zola menade med det han skrev får man väl försöka undersöka själv?

Svar från Instantclassic 2011-08-05 12:05

Jag tror Strömholm läst Walter Benjamin och Max Horkheimers "Das Kunstwerk im Zeitalter seiner technischen Reproduzierbarkeit" där de kritiserar kulturindustrin och masstillverkningen av kulturprodukter. Ett intressant och klassiskt arbete som fortfarande äger aktualitet. Trots att det publicerades 1936!
/H

janolof 2011-08-05 15:36

Tack för det -- jag anade att det var något i den riktningen, på den tiden borde ett foto ha tilltalat realisten för det var så realistiskt.