Applen och Päron

Stockholm, april 2012

Min verksamhet på Fotosidan har varit i fallande det senaste året. Kanske blev den norrländska vintern alltför lång och insnöad. Möjligen kan geografin förklara karaktären, som Montesquieu menade. Eller var det kanske temperaturen :)

Frisk, stark och modig ska man dock bli av att bo i Norrland. Detta enligt den franske upplysningstänkaren. Fan tro't.

Att börja använda iPhonen som förstakamera har blivit årets trend i mitt liv. Tillsammans med mera Body Pump, löpning, cykeltrampande och simmning. Är i bättrte fysisk form än på länge och fotar med mobilkameran alltmer. Om det nu överhuvud taget har något samband?

Min Leica M2 hänger med men det digitala har smittat mig ungefär som Bengt B och Alf J vittnar om. Men hos mig har det tagit ett helt annat uttryck. 

Rom, maj 2012

Förenklingen och de busenkla manipulationsmöjligheterna har fått mig att leka mycket mer. En homo ludens i  Johan Huizingas bemärkelse. Oreflekterat och av ren nyfikenhet av vad som spontant kan uppstå i varje given fotosituation. Givetvis börjar jag lära mig vad som skulle kunna komma ut av de glimtar av bilder som jag tycker mig se här och var. Ingenting är givet på förhand utan mina bilder känns mycket mera tillfälliga än tidigare. Å på många sätt bättre i samklang med vad jag vill få ut av spontanfotograferandet.

Stockholm, april 2012

För att direkt motsäga mig själv lägger jag in svvartvita bilder taget med en liten hoptryckt och skohornad kamera som Rollei 35T. Hade med mig den på ett huvudstadsbesök i våras och plåtade vad som kittlade mitt bildsinne under tidiga morgonpromenader. Då hade jag inte skaffat mig någon Iphone N.B. Undrar vad som hade blivit av bild ett och tre då?

Lövsjö Gård, årets kosläpp. Maj 2012

Nu kan jag verkligen fota när jag vill utan att jag tvångsmässigt måste bära med mig min lilla Billingham L2. Men den är ofta ändå med innehållandes Leica M2 ellet t.o.m. en Hasselblad SWC. I fickan ryms Iphonen bäst. Jackfickan huserar lätt en Rollei 35T medan större kameror som  Pentax 6x7 bor kvar i den ryggsäck som behövs tillsammans med de krav på finbilder som storkamerorna tycks vara gjorda för. Allvaret med att kånka omkring kilovis med glas och metall har blivit mindre lockande och definitivt mindre lekfullt. Inte för att jag tror att min nuvarande utkikspunkt på fotolivet kommer att vara särsklit beständigt över tid. Vi får se.

Thonon-les-bains, maj 2012

Eller är det redan dags att tänka om?
Varför inte begränsa sig, göra distinktioner och kvalitetsbegrepp?

Gullänget, februari 2012
(Pentax 6x7) 

Trevlig fotosommar!

/H 

24 / Sant eller osant? Första delen.

Göteborgskamerans vida synfält inspirerar även i kung Bores land.
 

Det förekommer emellanåt subjektivistiska yttringar som "...det som är sant för mig behöver inte vara sant för dig". Detta är ofta ett sätt att relativisera synen på faktaförhållanden, våra värdeomdömen och begreppsbildningen. 

Problemet för många subjektivister är ofta att man inte inser begränsningen i den egna uppfattningen och ändå vill hävda universell giltighet för sina kunskapsanspråk. En logisk motsägelse ligger som en irriterande snubbeltråd så fort man lämnar den egna domänen och omedvetet genererar generella omdömen utanför sig själv.

Kunskapens  karaktär kan givetvis lokalt utsträckas till den egna kulturkretsen eller gruppen, klassen eller historiska epoken där kunskapsanspråken kan prövas sinsemellan.

Den föregivet objektiva sanningen skulle på så sätt ligga utanför oss tänkande och värderande människor  och oberoende av speciella perspektiv eller utgångspunkter. 

Men ändå tycks det som att en framstegstanke gror i oss sedan Upplysningsepoken. Den innebär att vi ständigt bekämpar vidskepelse och okunskap med  bättre och klarare begrepp om moral och sakförhållanden.

I vårt fotografiska sammanhang talas det exempelvis  ofta om bättre bilder. Digitaltekniken sägs bland annat ge oss bättre och bättre bilder. Och i "framtiden" blir det följdriktigt oändligt mycket bättre. 

?

/H

23 / Översteprästinnan leder tillbedjandet med småbildsfilm i händerna

Jag stötte på en intressant bild på en av mina meandrande Internetutflykter. Och efter att ha kontaktat fotografen fick jag tillstånd att publicera bilden här. 

Fotografen chia ying Yang är från Taiwan och en entusiast inför fotomöjligheternas mångfald. 

Han och hans kamrater syns ofta jaga bild tillsammans. Kamerorna är med http://farm8.staticflickr.com/7147/6627061623_1825717361_z.jpg

Jag har emellanåt kritiserat denna verksamhet lite von oben men kan inte låta bli att känna glädje inför denna oförställda amatörism och apparatsmekande ungdomlighet. De har roligt och förefaller ohämmat hänge sig åt förlegad filmfotografi. Skönt avslappnade och med en förmåga att se sig själva i sin verksamhet.

Inga storstadspretton precis ;) 

/H

22 / Anna! Vi måste släcka och låsa nu, Anna!

Förlåt också dem som bara tänker på sig själva
De som är giriga och snåla
De som luras och bedrar
De som blir rika på att betala usla löner
Herre förlåt dem
Förlåt dem

Herre Förlåt också dem som förödmjukar och skändar
Förlåt dem som plågar och dödar
Förlåt dem som bombar och ödelägger städer och byar
Förlåt dem som är oärliga
De som ljuger och är falska
Förlåt regeringar som undanhåller sanningen för folket
Kära Herre förlåt dem
Förlåt dem

Förlåt dem som är hjärtlösa, obarmhärtiga och inte har överseende
Kära Herre förlåt dem
Förlåt dem

Förlåt domstolar som utdömer för hårda straff eller dömer de oskyldiga
Förlåt dem
Förlåt tidningar och tv-kanaler som vilseleder
Som leder uppmärksamheten från det som är viktigt
Kära Herre förlåt dem
Förlåt dem

Förlåt dem Herre
Kära Herre förlåt dem

http://www.youtube.com/watch?v=TPOjXnL1yf0&feature=player_embedded

/H

21 / Starka Piller

"Jag är psykiatriker. Det har jag varit i 27 år. Jag är alldeles utsliten. Att år efter år lyssna på rader av patienter som inte är nöjda med sin tillvaro, som vill ha roligt, som vill att jag ska hjälpa dem med det, det tar på krafterna ska jag säga. Jag har minsann inte så roligt själv. Människor begär mycket, det har jag kommit fram till efter alla år. De vill gärna bli lyckliga, samtidigt som de är självupptagna, själviska, ogenerösa, ja jag vill vara ärlig, jag skulle vilja säga elaka helt enkelt, de flesta. Att lägga ner timme efter timme på samtal för att få en elak människa lycklig, det är ingen mening med det. Det går inte. Jag har slutat med det. Jag skriver bara ut piller numera. Så starka som möjligt. Så är det med det."
Du Levande
Roy.A.

Kanske är det som Roy Andersson säger att vår tid lider av sin rädsla för allvar. 

Vi vill underhållas och förströs. Yttringar av allvar och påminnelser om det förhärskande fusket och ytligheten framkallar agressivitet.

Vi får hoppas på en frälsande högkonjunktur och stigande priser på bostadsrätterna så att inte bankerna kräver återbetalning av de amorteringsfria korthuslånen. ¨

Ry Cooder – No Banker Left Behind

/H