24 / Sant eller osant? Första delen.
Göteborgskamerans vida synfält inspirerar även i kung Bores land.
Det förekommer emellanåt subjektivistiska yttringar som "...det som är sant för mig behöver inte vara sant för dig". Detta är ofta ett sätt att relativisera synen på faktaförhållanden, våra värdeomdömen och begreppsbildningen.
Problemet för många subjektivister är ofta att man inte inser begränsningen i den egna uppfattningen och ändå vill hävda universell giltighet för sina kunskapsanspråk. En logisk motsägelse ligger som en irriterande snubbeltråd så fort man lämnar den egna domänen och omedvetet genererar generella omdömen utanför sig själv.
Kunskapens karaktär kan givetvis lokalt utsträckas till den egna kulturkretsen eller gruppen, klassen eller historiska epoken där kunskapsanspråken kan prövas sinsemellan.
Den föregivet objektiva sanningen skulle på så sätt ligga utanför oss tänkande och värderande människor och oberoende av speciella perspektiv eller utgångspunkter.
Men ändå tycks det som att en framstegstanke gror i oss sedan Upplysningsepoken. Den innebär att vi ständigt bekämpar vidskepelse och okunskap med bättre och klarare begrepp om moral och sakförhållanden.
I vårt fotografiska sammanhang talas det exempelvis ofta om bättre bilder. Digitaltekniken sägs bland annat ge oss bättre och bättre bilder. Och i "framtiden" blir det följdriktigt oändligt mycket bättre.
?
/H


Rent tekniskt kan man nog påstå att det är bättre ju närmare den avbildade verkligheten man kommer, högre upplösning, mer dynamik, större färgriktighet osv.
Men de flesta av oss syftar ju på något mer emotionellt när vi snackar om bättre bilder, och detta är ju högst subjektivt och dessutom beroende av såväl kultur som tid.
-affe
Där är jag helt med dig Alf.
Fotot betraktad som en mätning av luminans och krominans är verkligen fantastisk i den senaste tidens digitala kameror. Till och med den förhatliga Nikon V1 verkar vara att räkna med enligt många som trotsat forumen och testat själva. Det är väldigt spännande och en källa till intresse och krypande begär för flertalet av oss som emellanåt ser konsumtion som ett värde i sig. Att kokettera med sin upphöjda oberördhet inför kamerakonsumtion brukar väcka tvivel.
Men just representationen av det vi ser är problematisk. Och jag avser att återkomma i detta ärende framöver på min blogg ;)
/H
Nu är jag dock inte enig med dig om din slutsats som jag finner modern och just så svepande som subjektivisten ofta gör sig skyldig till. Sanningen skulle skulle således vara enbart relativ vår kulturmiljö. En kulturmiljö som överlagrats i ett komplext rippel av kontexter, diskurser och paradigmer....
/H