SILVERSALT
23 / Översteprästinnan leder tillbedjandet med småbildsfilm i händerna
Jag stötte på en intressant bild på en av mina meandrande Internetutflykter. Och efter att ha kontaktat fotografen fick jag tillstånd att publicera bilden här.
Fotografen chia ying Yang är från Taiwan och en entusiast inför fotomöjligheternas mångfald.
Han och hans kamrater syns ofta jaga bild tillsammans. Kamerorna är med http://farm8.staticflickr.com/7147/6627061623_1825717361_z.jpg
Jag har emellanåt kritiserat denna verksamhet lite von oben men kan inte låta bli att känna glädje inför denna oförställda amatörism och apparatsmekande ungdomlighet. De har roligt och förefaller ohämmat hänge sig åt förlegad filmfotografi. Skönt avslappnade och med en förmåga att se sig själva i sin verksamhet.
Inga storstadspretton precis ;)
/H
17 / Om OM inte fanns?
Ehum... Aum ...
När det gäller frågan om alltings ursprung finns det några som skådat ett första ljud som skapat allting. Det lär vara Aum.
Det finns inget säkert sätt att falsifiera detta och det får då stå tillsammans med andra utlåtanden om starten på "allting" :)
Hursomhelst har jag införskaffat en svart OM-1 med ett standardobjektiv för att på egen hand utröna om det flera vittnar om. Vadå vittnar, undrar ni?
I kameravärlden blir ofta det egna valet av utrustning en beskriving av vad andra också bör välja för att uppnå behovtillfredställelse. Inget konstigt med det i den meningen att det ofta förekommer. Man behöver förvisso inte bry sig om vad andra tycker men det är emellanåt svårt att tygla ett lättväckt begär efter att själv "kolla" vad de verkar ha gått igång på. Om man skulle kolla OM med andra ord.
Sagt och gjort. En femhundring mindre i lädret och ett paket levererat av posten innehållende sagda kamera satte mig på en lite fotosafari i närmiljön.
En offentlig bekvämlighetsinrättning fick tjäna som fotostudio. Full öppning som man världsvant brukar säga och en låång slutartid fick mig att tvivla på handstadgan. Men det räckte tydligen hyfsat bra.
Något för den trötte vandraren?
Det korta i det långa är att Olympusen var en trevlig bekantskap och en skön omväxling mot mina vanekameror. Kanske får den stanna...
/H
16 / Fröet sparkar i jorden
Vad händer om femtio år?
För en fotograf hägrar känslan av att de bilder man tagit ska bli bättre. Ja, du läste rätt. Bilden kommer att upplevas angelägnare och mera intressant med tidens gång.
För en annan fungerar detta långa tidsperspektiv som en tankeställare om lagringsmöjligheter och arkivbeständighet.
En tredje tar upp den skönt avslappnade inställning vi kommer att ha till huruvida bilden var tagen med kamera x123 eller objektivet "sju-tjugofyra"
Hur det än blir är det svårt att föreställa sig ens de närmaste fem åren i skenet av västeuropas historia fram till nu.
Den mytologiserade bilden av vår plats i tiden är dock alltför ljus.
Överexponerad?
http://www.expressen.se/kultur/1.2639566/axelmakten
/H
14 / High Speed Consumerism
Vid ett samtal med en hängiven fotograf i sommar blev det tal om teknikens förtjänster, antal bildpunkter och behovstillfredställelse. En behovstillfredställelse som ständigt kännetecknas av hunger.
Miljoner pixlar och tusentals färgnivåer tillsammans med teknik som eventuellt skulle kunna bädda sängen och koka morgonkaffe var svaret på frågan om den slutgiltiga tekniska lösningen på reproduktionens gåta.
Jag är inte helt oanfäktad av den tanken men dristar mig till en önskning som i individualismens namn tilltalar mig.
Visst vore det nice med en monokrom digitalkamera? Jag täker närmast på hur många färre pixlar som behövs för att få fram samma bildkvalite.
-Hur då?, tänker ni.
Eftersom en färgkamera behöver fyra pixlar där en monokrom kamera ledigt klarar sig med en. Färgkameran behöver en pixel för blått respektive grönt och rött samt en pixel som reagerar för ljusstyrkan. Den monokroma bara en för gråtonerna. Ett större chip med färre och större pixlar bör leda till lägre brus och högre återgivningskvalite. Å vitbalans och blixt kan vi glömma.
Visst vore det en individualistisk präglad dröm för den i gråtoner förälskade och omvändningsbara analogtalibanen?
-När får vi se det då?, frågar den spåkulefattige sökaren. Förmodligen aldrig, då antalet köpare av en sådan fotografisk manick inte kan mäta sig med de skaror av finesshungrande och broschyrsmekande konsumenter som vill ha mer av allt.
Precis som Alf i sin blogg framhäver jag digitalfotografins förtjänster och jag kan se en variant där mitt behov av individualism och smala vägar hittar hem. Eller kanske inte ;)
Utsikt från ett källarfönster...
/H
PS. Alla bilder med Leica M2/summicron 35mm och Tri-X @400 DS.
12 / Jag fotograferar för att se hur världen ser ut som fotografi
Olympus Trip 35, Tri-X, D-76 Stockholm 2010
Gary Winograns provokativa tok-knäppande har jag haft svårt för. Vad är det för vits att bara låta avtyckaren gå av i tid och otid. Och varför då ändå sortera alla bilder i bra och dåliga? Om man nu vill se hur omgivningen ser ut efter att ha passerat apparaterna så kan indelningen kännas krystad.
Efter att ha sett den här korta videokommentaren klarnade det. Nu känns hans praktik mera begriplig och mindre störande.
/H
