Inte särskilt kryllande i Krylbo - del 1

"Liket" har letat i arkivet och hittat en del ouppklarade saker... Förra våren tog jag en sväng till (Avesta) Krylbo -  med tåg förstås. Jo, det lyckades vara försenat på ditvägen på grund av ett, om jag minns rätt, växelfel någonstans mellan Stockholm och Uppsala. Mig gjorde det ingenting, men det var sämre för de som skulle byta tåg i Sala.

Hursomhelst så var det en riktigt fin vårdag, men löven hade inte slagit ut och det var synnerligen hårt ljus att brottas med. Det är rätt skönt att komma till Krylbo, för det råder ett sånt där mystiskt lugn som man inte tänker på att man saknar förrän man upplever det. Det bryts i stort sett bara när det brakar in ett tåg. Nu var det dessutom söndag, så  aktiviteten låg inte direkt på topp ens på den punkten. Först gick jag först bort till broarna över Dalälven, eller åtminstone var det där jag först tog några bilder.

Bron till vänster är den senaste versionen av järnvägsbro för banan mot Storvik. Till höger ligger den älsta bron som är idag är vägbro. På den högre delen av fundamenten har "mellanbron" legat, men den revs efter att den nyaste bron tagits i bruk.

Att man flyttat bron och byggt den med lätt kurvatur bör göra att kurvradien in mot Krylbo, jämfört med de äldre broarna, har minskat. Krylbo ligger alltså bakom min rygg och åt höger i bilderna ovan.

Jag har tagit bilden förr, men lite annorlunda.

Bangården är ganska stor trots att en del spår sanerats bort. Snett bakom lokomotorn närmast i bild skymtar ett Green Cargo Td-lok (moderniserat T44-diesellok).

Lokomotorn är DAL 1826B, även känd som Z67 650, ägt av Infranord.

Vidare bort mot stationen så kom TÅGAB:s Rc2-ÖBB 009 som återimporterats. De såldes urspungligen till det österrikiska statsbanorna. TÅGAB = Tågåkeriet i Bergslagen AB som lite skämtsamt ibland kallas för Yngtrack efter VD Lars Yngström.

Det var ett hyfsad omgång med containrar som loket hade på släp. De backades sedan tillbaka in på något spår åt samma håll som loket kom ifrån. Efter denna lilla sejour tyckte jag att de var läge för att besöka 56:ans Café som ligger i stationshuset. Det går ju aldrig att fika för mycket, tror jag i alla fall...

Fortsättning lär följa!

Uppsala står kvar, Dagny mötte Julian och så blev det ett Upptåg

Innan Dagnys så spatserade jag, i den det var möjligt på skridskorinken som anlagts dagen innan, lite lugnt med kameran i handen. Jag kunde konstatera att staden varken blåst bort eller knäckts under snötrycket.

Vid S:t Olofsgatan, Universitetshuset skymtar i fonden.

Svårfotograferade Odinslund

Dagens konditori i fokus, liksom dagens väder. Det börjar bli knepigt att hitta nya vinklar på Konditori Fågelsången...

Väl inomhus möttes jag av en betydande skara fikasugna som varit igång ett (bra) tag. Anna fastnade först.

Jag tror att jag lyckades fånga en min som Anders inte visat upp i sina självporträtt.

Jag har tänkt på det här med vilka bilder olika personer tar. Titta på de olika bilderna från samma fika bland bloggarna. Frågan är varför man tar de bilderna man tar?

Ewa pratar med Torbjörn.

Julian dirigerar sitt eget uppvaknande. Är det Also sprach Zarathustra? :)

Jo, han vaknade precis när jag tog några bilder.

Julians farfar Tommy

Farmor Annelie

Kul typ med skägg!

Sedan tänkte jag gå ett varv på stan med kameran innan den måttliga underhållningen i tvättstugan, men det blev inte så mycket. Jag tycker att självplågeri är onödigt och det hade börjat blåsa (igen) på ett tämligen omysigt sätt. Brrr... Men det gäller ju att se efter så att stationen inte blåst bort...

Passande musik denna helg: Jerry Williams - Vintersaga

Dagnys på lördag 7/12 kl. 10:30

Vi får se om Otten kommer fram trots valet av fordon, om det skulle se ut så här:

Ni ser ju vilket ställe det hela går av stapeln på ovan. Jag vågar dock inte utlova några semlor, trots skyltningen... Bilden är en ratad från det här tillfället. Kanske inte världens bästa bild, men det syns ju hur stället ser ut!

Anna von Hausswolff på UKK

I fredags var jag på UKK, där Anna von Hausswolff spelade som en del av Uppsala International Sacred Music Festival (puh!). Jag hittade henne för ett tag sedan och tycker att det är en mycket intressant musikkreatör utanför den vanliga popsnörefållan. Den senaste skivan innehåller mycket orgel och man kan väl säga att det blev en betydande dos sådant, dock av den elektriska modellen. Att släpa med sig en kyrkorgel låter sig nog inte göras i första taget!

Som en del i min plågsamma kompaktkameraförsök så stoppade jag ned den i fickan, för jag satt på främsta raden. Översättning av det till svenska är att man i princip kan lägga upp fötterna på scenkanten. Någon bild på när hon sitter ned och spelar blev det inte, eftersom jag satt i fel vinkel, och ljussättningen var dessutom av det mer återhållsamma slaget. Exponeringsdata för ovanstående är ISO 1600, motsv. 112 mm på f/2,5 och 1/25 sekund. Dessutom med manuell fokus, så ni kan kanske räkna ut att det inte är världens skarpaste bild i full storlek. De två nedan har samma data, men 1/20 respektive 1/13 sekund!

Det var nog länge sedan jag var på en konsert och satt så att det var så mycket bas. Till saken hör förstås att orgel, plats längst fram med baslådor liggande på scen ger viss effekt. En mindre monitor som låg på scenen hade vänt sig bakåt redan efter första stycket... Det blir rätt häftigt med för ändamålet bra öronproppar, alltså inte den gula skumgummivarianten, men det blir ju inte så kul för de något orutinerade som inte tagit med sig några ens av dålig sort. Några av dessa satt bredvid mig, men de flyttade sig illa kvickt. Förvisso finns det en finstilt varning på baksidan av de vanliga pappersbiljetterna, men frågan är hur många som läser den? Sedan finns förvisso också kategorin utan öronproppar, som satsar stenhårt på att bli stamkunder hos hörselcentralen, och tycker att det helst ska vara ännu högre...

Trots att hennes musik inte är direkt sakral i någon egentlig mening, så passade den rätt bra in i temat, för om man gillar det här så blev det nästan lite av en religiös upplevelse. ;) För den som är intresserad av Anna så spelar hon också på Pustervik i Göteborg den 30/11 och på Fasching i Stockholm den 1/12. Upsala Nya Tidnings skribent tyckte så här om konserten i fredags.

Storleken har betydelse, visar vårt fikatest

Idag var det Dagnyfika, vilket flitiga bloggläsare säkerligen upptäckt. Jag satsade på att plåga kompaktkameran lite mer och det är bara att konstatera att storleken har betydelse. Ja, sensorstorleken alltså... Förutom att det inte finns ens i närheten av samma mängd information i filerna som de från D700:an, så är det ständig ågren mellan brus och rörelse/skakningsoskärpa. Bruset går ju delvis att dölja, men att filerna är plattare och att jag hållt ned ISO-talet lite för mycket syns här och var. Sensorstabiliseringen är tidvis ett dåligt skämt jämfört med VR i min telezoom. Ibland fungerar det bra, men jag har en gnagande känsla av att den ibland förstör mer än den hjälper. Det får bli en senare fråga att utreda.

1. Anders fotograferar testobjektet Sony A7r som Martin Agfors hade med sig. Här är fönstret lite nedmörkat och Anders lyft. Det går, men jag fick göra det lokalt. Med D700:an hade jag sannolikt bara kunnat rycka enbart i shadow/highlight.

2. Sony A7r med 35/2,8

3. "Affe the carbuff"

4. Lätt suddig Lena ser glad ut ändå.

5. Peter försöker övertyga betalterminalen om att ge kaffetillstånd.

6. Ewa

7. Affe

8. Claes fick sig en lätt släng av oskärpan också.

9. Så icke Canon...

10. ...eller Panasonic GM1, ett annat av Martins testobjekt. Imponerade fjuttig m4/3-kamera.

11. Sedan bar det av ut på stan för kameratest. Fast jag testade bara min egen på "sitting ducks". ;)

12. Mycket kameror blir det...

13. Efter ett tag hamnade vi vid UKK.

14. Där jag tog en till bild på lillfjutten. Riktigt söt, men frågan är vad det är som hotar bakom?

15. Och bara för att bevisa att storleken har betydelse, eller snarare för att ljuset blev helt hopplöst för kompakten, så blir det nu några bilder med tegelstenen. Notera att det här är ISO 6400 och dessutom lite beskuret. De nedan är ISO 3200.

16. Anders med Sony A7r och 35/2,8.

17. Efter lite mer snack i väntan på Martins tåg så blev det tack och adjö för den här gången. Hoppas jag inte pratade hål i huvudet på stackarna bara. :) Och så ber jag om ursäkt för bildmängden, men det blev så konstigt att dela upp det här inlägget, vilket jag annars hade gjort. Fast inlägget blev nog inte värre än Anders om Sonyn.