OmTag. Tänk positivt!!

Lite muntrare tongångar från mig skulle kanske inte skada? När jag bloggar blir det ganska ofta ett gnällande över sakernas tillstånd som jag upplever dem. Så hädanefter skall jag försöka gilla läget och tänka positivt!

Varför är det så mycket enklare att vara om inte direkt negativ så åtminstone en smula dyster när man skriver om saker och ting? I och för sig är inte heller merparten av mina bilder något man slår frivolter av lycka utav, men jag tycker ändå att de är ganska neutrala?

Jag funderade en del över detta i går kväll och kom på att samma sak gällde för den mesta litteratur jag känner till. Sökte förgäves i minnet efter någon bok som är positiv och glad utan att ha något mörkt som klangbotten?

Går det att framstå som seriös och genompositiv på en och samma gång, eller hamnar det genompositiva i det banala facket direkt på något sätt? Om jag tittar mig omkring så är det mest på film det kan funka med glädje, roligheter och lycka som enda ingredienser. Eller inte ens där egentligen, det behövs som regel något elände att spegla lyckan i på något sätt.

Fördelen med dessa filmer är att det brukar bli bra på slutet, jag skäms inte för att säga att jag gillar en hel del av dessa ”må bra filmer” ofta benämnda som romantiska komedier. Den snälle som i slutändan vinner lyckan bara genom att vara snäll, sensmoral: man blir lyckligt belönad av att vara snäll även om det kan ta lite tid. De flesta av oss hoppas nog på detta och egentligen tror jag att det är så också, även om man inte vinner balens prinsessa så mår man nog åtminstone bättre på sikt.

Men att vara snäll hänger ju inte ihop så mycket med att vara positiv eller dyster. Jag funderar på om det över huvud taget går att vara reflekterande och positiv på en gång, och om det går varför hittar jag så få exempel?

Kanske fick jag någon allergisk reaktion mot det positiva på 80-talet när man fick åka land och rike runt och gå en massa kurser i att tänka positivt, det vara SAS-kurser och charmkurser i parti och minut. Allt gick ut på att man skulle vara glad och positiv i alla lägen på något sätt. Jag upplevde det, liksom ganska många, som en form av hjärntvätt: Fingrarna i bildörren?? Jo jo mänsan!! :) liksom. Kanske var det då misstänksamheten mot det rent positiva startade?

Jag tror också att det i grunden är ett visst missnöje som driver saker och ting. De radikala vill förändring och ger uttryck för det genom sitt missnöje. De konservativa vill oftare bevara sakernas tillstånd och är ofta tillfreds med hur det är. Utan att blanda in politik i begreppen så tror jag att det är så det funkar oavsett om vad man skriver eller tycker. Om man i stort gillar läget blir det svårt att nå något djup i berättelsen på något sätt, man förvandlas lätt till en Doktor Pangloss som går runt och tycker att det mesta är ganska bra.

Att skriva om dokumentär fotografi eller något annat som har bäring på samhället utifrån ett positivt konservativt perspektiv är nog svårt. Visst kan man skriva att man tycker att det mesta är till det bästa, men sedan finns liksom inte så mycket mer att säga på något sätt? Att vara konservativ och radikal blir ju en självmotsägelse, om man är konservativ gillar man ju som regel läget och är man radikal vill man förändring. Något som en konservativ radikal blir en ganska schizofren typ. Däremot kanske jag skall jobba med att uttrycka mina radikala idéer på ett mer positivt sätt?

Jag tror att Ni, kära läsare, även framledes får stå ut med min tidvis dystra syn på sakernas tillstånd även om jag lovar att försöka klä den i lite positivare kostym. ;)

2013-06-14 18:36   Peter-L

Men Alf, sitt nu inte här och va positiv... ;)) Skämt och sido. Som vanligt skriver du kloka och personliga fundringar och det är trevligt, bra! Men, jag tycker också att du lite tangerar "ytterkanterna". Och som du själv konstaterar en bit in i din text så är/behöver snäll och positiv/negativ inte vara kopplat. Jag har en känsla av att vi människor har lättare att se det "negativa". Mer än en gång har jag tänkt varför media till stor del rapporterar om det mörka/dystra. Den gången det blir lite "positivt" är när Kronprinsessan Viktoria föder barn eller Nisse Karlsson vinner 25 miljoner på Triss. Men jag är rätt säker på att det händer mycket annat som är glädjande och positivt runt om oss.

Jag tror inte på att vara konstant "överoptimistisk", så är ju ofta inte livet och tillvaron. Men, en balans tror jag på . Att se både plus och minus, med och motgång. Jag tror på "positiv realism", som jag brukar kalla det.
Detta kan man väl koppla till det där med radikal och konservativ också. Är inte en bra mix vägen? :) Inte vet jag, men att enbart se det negativa, eller för den delen positiva blir ju tråkigt...

Jag tycker "gnäll" är okej, om man samtidigt föreslår en lösning. Annars, tycker jag att det enbart blir just gnäll.
Och de som säger ja och amen till allt, ja de är ju nästan lika tråkiga... :))

En spontan tanke. Är de som vill "bevara Slussen", konservativa eller radikala?? Och vad är de som vill förnya??

Från en positiv realist och med besväran om en trevlig helg! //Peter

PS jag kan mer än gärna slå en volt över dina nattbilder, nästan automatiskt... :) DS.

Besvara

Svar från alf109 2013-06-14 18:46

jag tycker ju inte heller att allt är skräp givetvis, då skulle det vara tungt att leva. ;)
Men om man skall skriva om saker så blir det gärna att jag skriver om sådant som jag ser och är mindre tillfreds med. Sedan tycker jag att man även kan skriva om saker som man inte gillar även om man själv inte har några lösningar. Bara att föra upp ämnen kan ju skapa diskussion och på sikt kanske peka ut lösningar? Jag tycker det skulle vara förmätet att tro att man själv har lösningar på allt man ser och inte gillar.
-affe

Svara

2013-06-14 19:01   Anders_67

Mycket av ens tyckande beror väl på dagsformen ,Är man tillfreds med tillvaron ser man väl positivare /neutralare på det mesta, MEN om man VERKLIGEN tycker något om saker o ting så ska man nog framföra detta oavsett om de framhäver en dyster o negativ ton i saken. Det går nog att se de positiva i de mesta ,men överoptimistisk i allt blir bara naivt o icke trovärdigt.. Tror du är som oss flesta . Hälsn /Anders

Besvara

Svar från alf109 2013-06-15 00:56

Visst avgör dagsformen en hel del som du säger.
-affe

Svara

2013-06-14 19:34   Anders F. Eriksson

Måste man vara så jävla glad hela tiden? ;)

Fast det är ju också så att folk (åtminstone en del av oss) behöver skriva av sig när det är något vi är missnöjda med. Tidigare hamnade en del av det missnöjet på tidningarnas insändarsidor, och nu hamnar det på nätet i forum, bloggar, Facebook eller andra obskyra platser.

Fördelen med att vara missnöjd på nätet är att det i vissa fall kan ha effekt och göra att det man är missnöjd med förändras. Nackdelen är att om man är allt för missnöjd allt för ofta så kan hela världen se det, och det kan ställa till med andra problem.

Din nivå av missnöjdhet tycker jag är ganska sansad och snäll - en del bloggare och forumdeltagare har betydligt svårare att hålla det på en anständig nivå (och nu menar jag inte bara på FS, utan generellt).

Jag tycker du ska fortsätta att vara lite dyster när du tycker att så krävs :)

/afe

Besvara

Svar från alf109 2013-06-15 00:59

Jo, jag försöker nog hålla missnöjet på nätet till saker av mer allmän karaktär, en del blir kanske väl personliga ibland kan jag tycka. Framför allt skall man undvika att hänga ut andra som personer tycker jag, vilket inte är samma sak som att inte kunna ha synpunkter på vad dom gör fotografiskt till exempel. :)
-affe

Svara

2013-06-14 20:45   Johan Svensson

Nej nej Alf,inte ändra på hur du skriver eller fotograferar. Det finns så mycket lättsam smörja ändå. Bara du inte mår dåligt av det själv,men det tror jag inte.


//johan

Besvara

Svar från alf109 2013-06-15 01:01

Tack ska du ha Johan.
Jag kommer nog att försöka hålla min nivå, men jag har märkt att det finns några som verkar irritera sig på att man har synpunkter (som inte överensstämmer med deras) ibland. :)
-affe

Svara

2013-06-14 21:29   Dubbelolle

Intressant att läsa dina inlägg och se dina bilder! Det är nog inte så lätt idag kanske att vara sådär jättepositiv om man ser till det allmänna läget i EU och resten av världen. Det är konflikter och naturkatastrofer överallt. Och den allmänna känslan är väl att de flesta av oss "vanliga människor" är rätt grundlurade av makthavare o profitörer o finansskojare.

I Sverige har vi kommit rätt lindrigt undan än så länge, men för att citera senaste OECD-rapport : 1995 hade Sverige de minsta inkomstskillnaderna av alla 34 OECD-medlemsländer. Idag har Sverige halkat ner till 14:e plats, och är det land där både inkomstklyftorna och den relativa fattigdomen ökar mest.

En intressant fråga som ständigt återkommer hos mig är hur mycket lyckligare dom redan rika blir på sina ökande rikedomar. Jag är rätt säker på att totallyckan hos medborgarna hade varit mycket större om pengarna fördelats på dom som har det sämst.

Vi har skapat ett 2/3 samhälle likt det övriga Europa och även USA har haft länge och tyvärr är dom flesta som har jobb jävligt nöjda med det, för dom får nåra hundra eller nån tusenlapp mer i månaden att spendera. Sen hur man mår i allt detta beror ju på mycket annat, och jag tror nog man mår bäst av att göra det man känner för, och att jobba med tyngre o lite djupare saker om man känner för det och att man är ärlig mot sig själv och mot sin omgivning. Finns väl inget värre egentligen när folk ringer o frågar hur e det, bra hoppas jag, o sen börjar pladdra, när dom vet, men inte vill ta till sig att man är jävligt deprimerad. Ja nu börjar jag kanske flippa ut, men som sagt, man tar väl dom bilder man känner för, om man sen förändrar världen eller bara sig själv, det är frågan. Mvh, LO

Besvara

Svar från alf109 2013-06-15 01:08

Tack ska du ha LO.
Jag läste att förutom de riktigt fattiga finns bara en grupp som bekymrar sig lika mycket om pengar, och det är de riktigt rika. ;)
Detta var inte heller någon vänsterpropaganda utan kom från en seriös studie gjord av Boston Cellege där man intervjuade 165 hushåll med en genomsnittlig förmögenhet på 78 miljoner dollar. "De enda som bekymrar sig mer för pengar än de fattiga i det här landet är de riktigt rika." sa psykologen Bob Kenny till tidningen The Atlantic. :)
-affe

Svara

Dubbelolle 2013-06-15 01:30

Förstod inte riktigt ditt svar, meja det är ju kanske intressant, alla människor har ju tankar om sin situation, Jag tycker det är värre när jag ser mina rika grannar här på Belleveu i Limhamn bygga höga murar och grindar runt sina jättevillor med Rot o Rut och se det växande antalet Porschar o Bmw o Land Rover växa på parkeringen utanför. Det berättar för mig precis hur tillståndet är i " det nya Arbetarpartiets Sverige" Samtidigt som jag vet att många , många inte har råd att gå till tandläkaren. Eller ens lämna in cykeln för ett däckbyte. Hälsn,LO

Svara

Svar från alf109 2013-06-15 01:43

Jo mitt svar handlade väl egentligen om girighet, och att de som redan har mest ofta är de som är mest missnöjda med att de inte har ännu mera.

Svara

Dubbelolle 2013-06-15 02:02

Fast girigheten finns väl hos alla tycker jag det det känns som, framförallt upprör det mig mest att människor även i min närhet som råkar ha ett jobb med bra lön plötsligt börjar försvara "jobbskatteavdragen" med alla möjliga undanflykter. Först skapar vi en skattetabell o sen hittar vi på en massa extra avdrag o förmåner för dom som redan har villa sommarhus o två bilar. Förväntar vi oss då att samhället ska tjäna på det? Det är så horribelt sjukt. Det är som i Grekland nu hur ska man kunna spara sig ur en kris när man gör folk arbetslösa. et enda sättet är ju att fördela tillgångarna, men det pratas det aldrig om. LO

Svara

Svar från alf109 2013-06-15 02:14

Visst har vi ett samhälle idag där solidaritet och medkänsla inte står speciellt högt i kurs. Detta är ju också något som trummats ut sedan sent 70 eller tidigt 80 tal, frukterna av den individuella lyckan och självförverkligande till alla pris är väl det vi upplever nu. Dessutom har det ju inte heller funnits någon vass opposition till det rådande läget, sossarna till exempel försöker ju i sin oro att ställa sig så nära moderaterna att det nästan inte går att se någon ideologisk gränslinje längre.

Hur som helst, i min blogg skriver jag ju för det mesta om fotografi och sådant som har bäring på detta även om det givetvis blir politiskt i bland. All meningsfull dokumentärfotografi är ju politisk på ett eller annat sätt.

-affe

Svara

2013-06-15 00:01   lersaker

Din blogg har många läsare Alf, du har nog en bra balans i dysterheterna eller kritiken eller hur den nu ska beskrivas. Hur du än klär orden är det en hel del som gärna läser dem!
Ibland tänker jag att det är typiskt basister, de har enligt min upplevelse helhetstänkandet och ser saker i sitt sammanhang.

Besvara

Svar från alf109 2013-06-15 01:09

Tack ska du ha Anne-Sophie.
Kanske är vi basister ett eftertänksamt släkte? ;)
-affe

Svara