OmTag. Musik och fotografi

Jag har lyssnat en hel del på musik den senaste tiden, däremot har jag inte fotograferat något i stort sett. Jag har dessa två huvudsakliga intressen, musik och fotografi, och ofta ligger tyngdpunkten på ett i taget.

Jag är uppvuxen med musiken som skapades i huvudsak från slutet av 60-talet till mitten av 70-talet. Jag spelade själv på den tiden och ända in till slutet av 80-talet och det som slår mig när jag lyssnar är vilken guldålder det var för musiken under tiden runt 70-talets början. Band som King Crimson (personlig favorit), Genesis, Pink Floyd och Jethro Tull, för att bara nämna några få, var band som satte sin prägel på eran, liksom de oförglömliga rockbanden Deep Purple och Led Zeppelin med flera.

Det låg något kreativt i luften under denna tid tycker jag. Något som också slår mig när jag letar runt på youtube är att ganska många av dem som var som bäst under den eran och ännu inte lagt av ofta antingen har blivit mycket sämre eller åker runt och gör covers på sig själva.

Det finns dock undantag som till exempel Robert Fripp, gitarristen och frontfiguren i King Crimson, han har aldrig stannat utan hela tiden gått vidare för att utforska nya möjligheter med sin musik. Nu hänger jag inte med i vad han gör längre, som vanligt ligger han väl 30-40 år före sin tid med det han håller på med. Men han har inte gått i den vanliga fällan att fastna i låtarna som utgjorde hans storhetstid från slutet av 60-talet till mitten av 70-talet.

När man tittar på fotografi är det ofta samma sak, ofta gjordes de bästa sakerna relativt tidigt i karriären och ofta försöker man upprepa sitt tidiga koncept. Detta blir sällan bra, det känns ibland som om fotografen sitter fast med sina bilder i en tid som sedan länge är borta. Man tar till olika knep för att hålla uppmärksamheten vid liv: man gör bilderna hårdare eller drar på mer i efterbehandlingen till exempel om man inte söker extremare motiv av samma sort som förr och ibland tar man till alla knep för att hålla liv i sin egen berömmelse.

Ganska få lyckas göra om ”samma” bilder speciellt många gånger utan att angelägenhetsgraden sjunker, oavsett hur mycket det dras i spakarna eller hur man försöker spetsa till motiven. Jag tror att en av anledningarna kan vara de olika syften som ligger bakom bilderna. I de tidiga arbetena vill fotografen visa något som berör denne och ligger utanför fotografen själv. Man berättar en historia som handlar om något utanför fotografen kort sagt. De senare arbetena präglas ofta av fotografens vilja att behålla en sedan tidigare uppnådd position tror jag.

Fotografen går från att vara extrovert till att vara introvert med sina bilder, ofta omedvetet tror jag. Inom musiken blir det uppenbart när man liksom museiföremål åker land och rike runt och gör covers på sig själv, men jag tror att detta är lika vanligt inom fotografin även om det givetvis blir mer subtilt i och med att det hela tiden tas ”nya” bilder.

Oavsett hur det ligger till är det ganska få som likt Robert Fripp har modet, nyfikenheten och självkänslan som behövs för att våga lämna sina gamla fans efter sig och göra nya saker även om det nya inte når samma ära och berömmelse som det gamla.

2013-12-10 19:18   bassa

Kloka ord Affe. Även om jag tycker vattenlinjen i bild ett borde luta mer mot "vänster:)" snarare mot höger. Men jag vet. Du bryr dig inte. Det är ögonblicket tanken just då som som gäller.

Bengt

Besvara

2013-12-10 19:46   Flash Gordon

Om det är Robert Fripps nya musik som skall gälla om 30 år kommer jag vara glad att jag nog ligger 6 fot ner vid det laget.
Lyssnade på en del av hans senaste låtar på iTunes och kan inte påstå det är i min smak.
Väldigt långt från 70-80 tal och även från dagens musik.

Besvara

2013-12-10 20:12   Dubbelolle

Jag är också väldigt intresserad av musik och har lyssnat på samma band som du ungefär, rekommenderar en lyssning på denna Deep Purple låt, Lazy, en nyinspelning med Joe Bonamassa och Jimmy Barnes, makalöst fräckt o bra! Hils, LO http://www.youtube.com/watch?v=69EcnxJmnd4

Besvara

2013-12-10 20:14   mattimer

King Crimson, ja det var grejer, och Fripp och Eno. Led Zeppelin hellre än Deep Purple, Pink Floyd "One of this days" är en favoritlåt, Genesis absolut. Det var bättre förr! :)
Och visst var det ofta så att de första albumen var bäst, sen blev det kanske mer att mjölka stålar än att fortsätta utvecklas. Parallellerna till foto finns definitivt.

Besvara

2013-12-10 20:43   mats lindfors

Jag har hört att en del tycker att fotografer är bäst som unga och blir sämre med tilltagande ålder. Tyvärr har jag inte följt några fotografers utveckling så noga och länge så att jag kan ha en åsikt om saken. Tycker att det låter väldigt konstigt. Inom måleriet så är det oftast tvärt om, dom blir bara bättre med åren. Många blir som bäst efter fyllda sextio.

Besvara

2013-12-10 22:44   Peter-L

Härliga grupper du räknar upp, för det var de jag lyssnade mycket på under tonåren.... Bra allihop, de ända jag inte har koll på är just King Crimson.... får googla på det... :)

När det gäller att försöka "upprepa" sin musik eller foto.... Hmmmm, jag är inte helt säker på att det handlar om försök till "upprepning", jag tror snarare att det beror på att man har sin stil. Som musiker och fotograf. Jag har tänkt på det tidigare. Plåtar jag annorlunda idag än för säg 30 år sedan?? Troligen inte, inte direkt motivmässigt i varje fall. Och även om man ibland försöker "spräcka" sitt mönster, så hamnar i varje fall jag tillbaka till Gå... :)

Jag har kvar mina vinyl med Genesis, Tull, Deep, Pink etc.... Lite nostalgi... Ha det gott! //Peter

Besvara

2013-12-10 23:26   alf109

Tack ska ni ha för era kommentarer och reflektioner.
-affe

Besvara

2013-12-11 02:53   Deerhunter_1

Jag tror att många kreativa talanger i kulturlivet under 1960- och 1970-talet fastnade för bildkonst och musik .Dessa kanaler fick i alla fall det tydligaste genomslaget. Idag finns de unga talangerna istället kanske verksamma inom t e x video- och dataspelsproduktion. Var tid lockar med olika utmaningar. Så jag tror verkligen att de musiker du nämner på många sätt var en one-off, med gigantisk genomslagskraft på samtid och som säkert har mycket att ge även dagens unga lyssnare. Oxå morgondagens ? Kanske det.
/ Deerhunter

Besvara

2013-12-12 16:48   k-oskarina

Hej, intressant att du tar upp detta med musik, Affe! Mina första tre utställningar handlade om musik.
I mitten av 90-talet kom jag i kontakt med musiken av Led Zeppelin, Pink Floyd, Deep Purple o några
fler från 70-talet. Blev genomförtjust o något ledsen att jag ej tidigare befunnit mig på rockkonserter.
Miles Davis med andra moderna grabbar hade tidigare fyllt upp musikbehovet.
Robert Fripp har jag aldrig hört talas om...
Att göra om samma (el likartad) bild har jag testat några gånger...svårt el omöjligt kändes det.
Att göra om samma misstag verkar betydligt enklare.
Glad Lucia på er!
/Ulla

Besvara

2013-12-12 23:11   Peter Eskilsson

Sköna lirare men mest kreativ var väl ändå Frank Zappa?

Besvara