OmTag. Går det att finna balans mellan det nattsvarta och det banala?

Periodvis tappar jag till stor del intresset för fotografi. Jag har ju andra intressen också, och ofta ägnar jag mig i huvudsak åt ett i taget, nu har det varit musik ett tag. Jag tycker också att det ganska sällan dyker upp fotografi som intresserar mig numera.

Ganska mycket av dokumentärfotografin, som är den som huvudsakligen intresserar mig, är ganska nattsvart tycker jag. Om det inte finns någon positiv öppning har jag numera svårt att gilla bilderna. Det är en sak om fotografen i nattsvarta bilder skildrar ett förhållande som fotografen vill få oss att reagera mot, men i detta finns en öppning tycker jag, just möjligheten att reagera.

Om jag däremot tittar på de mer personliga nattsvarta bilderna finns ofta inget annat än svärtan tycker jag, det finns ingen öppning och bilderna blir bara deprimerande. Jag reagerar likadant när det gäller film och litteratur, jag får svårare och svårare att orka med saker där det inte finns någon öppning i det svarta.

Nu menar jag inte att man skall väja för det svåra, då blir det bara banalt, men om man bara visar eländet och inte lämnar några öppningar vad blir det då för mening med tillvaron? Jag tycker tyvärr att strömningarna inom den samtida fotografin ofta är antingen nattsvart eller banal. Nu menar jag inte att detta är dåligt utan bara att jag själv inte orkar med det riktigt. 

Ps. Det jag menar med dokumentärfotografi är alltså, som begreppet traditionellt används, fotografi som handlar om människor och deras livsvillkor. All fotografi i stort sett kan ju annars anses vara dokumenterande men det är alltså denna speciella form av dokumentärfotografi jag syftar på. Bäst att påpeka detta då det inte verkar ha gått fram.

2014-02-20 23:21   bassa

Tjenare Affe. Kloka ord. Tyvärr är det nog så att åldern, erfarenhet spelar roll.Vad är viktigt? OSV.
Bilden är fin.
Bengt

Besvara

Svar från alf109 2014-02-21 07:25

Tack ska du ha Bengt, kanske är det ett ålderstecken. :)
-affe

Svara

2014-02-21 06:16   BergslagsRonin

Vi har säkerligen olika definitioner på dokumentärfotografi.
För mig är exempelvis alla dessa pippi/insekts/fjärilsbilder som det dräller av på FS dokumentära. Jag hittar ingen bättre definition på dom. Läser man dessutom kommentarerna med artbestämningsdiskussioner blir det ännu tydligare att det handlar om dokumentation.
Sen finns det ju den typen av stillbildsdokumentation som du syftar på och som det känns som om fotograferna överlag har övergett till förmån för rörlig färgfilm med störande musakkulisser.

Besvara

Svar från alf109 2014-02-21 07:23

Givetvis kan man i stort sett kalla allt som man fångar med en kamera för dokumentärfotografi bortsett från riggade bilder. Men jag tror du förstår vad jag menar med begreppet och hur det traditionellt använts, alltså att man dokumenterar människor och/eller deras situation i första hand. Bilderna du hänvisar till är nog vad man vanligtvis kallar naturfotografi, även om den också oftast är dokumentär i meningen att den dokumenterar något som liksom i princip all fotografi som sagt.

Svara

2014-02-21 07:37   Chasid

Det går alldeles utmärkt att finna en bra balans mellan det nattsvarta och det banala. Det beror helt enkelt på om man vill förmedla sig själv eller andra människor!
/MIkael Good

Besvara

Svar från alf109 2014-02-21 07:43

Jo det är till stor del detta som gör fotografin ointressant för mig.

Svara

2014-02-21 12:53   Johan Pihl

Håller med dig om att det måste finnas en öppning, för att man ska orka ta det till sig. Minns att jag tänkte på det där för några år sen när jag såg den svenska kritikerrosade filmen "Om jag vänder mig om" på bio. Den fick så bra recensioner och flera utmärkelser, för att den var så mörk och gripande osv. Själv tyckte jag bara att den var deprimerande, just för att det inte fanns nån öppning i den. Jag menar, vem som helst kan väl få betraktaren, publiken, att "känna nåt", att må dåligt? Men det behöver ju inte vara en bra film för det. Vem vill gå och betala 100:- i biljettpris för att må dåligt?

Besvara

Svar från alf109 2014-02-21 21:08

Tack ska du ha Johan, som sagt vem vill betala för att bli deprimerad? ;)
-affe

Svara

2014-02-21 19:07   jel,magnusson

Hej Affe
Har du några bra sidor att länka till med bra dokumentärforografi? Har själv inte reflekterat över det du skriver om.
Mycket snyggt foto.

Jonas

Besvara

Svar från alf109 2014-02-21 21:14

Bra fotografer att titta på tycker jag är till exempel fransmännen Eduoard Boubat, Robert Doisneau och Brassaï, men även Sune Jonsson, Inta Ruka och Micke Berg tycker jag om bland många andra givetvis. Genomgående är att de visar en kärlek till människan genom sina bilder tycker jag.
-affe

Svara

jel,magnusson 2014-02-22 13:12

Tack för tipsen.
Några utav namnen kände inte till men efter att märker att jag har tittat på många utav bilderna förut.
De flesta bilderna är otroligt vackra, samtidigt kan jag inte låta bli att ställa mig frågan hur mycket tidsepoken påverkar kvalitén.
Estetiskt tilltalas jag väldigt mycket av äldre arkitektur, allt från slott till koja. Kläder och allt annat är det samma sak med. Hur mycket spelar miljöerna in i att vissa av dessa bilder är så bra? Om jag bortser från allt detta så återstår ofta en spännande situation, ljus, stämning eller komposition. Men i många fall tycker jag att de är just dessa sakerna som blir de bärande i bilden. Att det är lätt att hänföras av all det "gamla".
Jag ska låna några böcker på biblioteket när tillfälle ges. Tycker det är svårt att titta på bilder på nätet.

Jonas

Svara