Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Läderlappen i Tanto

Sitter och går igenom gamla negativ, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Hittade denna på Läderlappen i Tanto 2011.

Något som jag visste men som blir ännu mer uppenbart när jag kollar mina negativ är dels att jag knallat runt en hel del och dels att jag inte befolkar mina bilder så värst mycket. En reflektion över hur jag lever mitt liv, jag fikar med några kompisar då och då, snackar en del i telefon, snackar med hundägare och deras hundar, men tar ganska få bilder vid dessa tillfällen. För det mesta knallar jag runt med mina hundar som sällskap.

När vi tittar på bilder är det nog viktigt att inse att vi är olika som människor och att detta också kommer att synas i våra bilder. Därför finns inga bilder som är rätt för alla, med andra ord; det jag själv tycker är bra kan vara helt intetsägande för någon annan.

Inlagt 2015-07-31 17:46 | Läst 1246 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Det var en intressant analys av fotografen, jag tror du har något på spåret där. Frågan är kanske varför du valde att ta just den här bilden? Kanske barnet i dig kom fram och att du kanske innerst inne önskar att det var du som var en liten läderlapp för länge sedan?

mvh Tommy
Svar från alf109 2015-07-31 18:13
Jag tror att jag identifierade mig med ensamheten jag tycker att barnet uttrycker. Var så ofta själv som liten så visst kokar det säkert ned till min egen person. :)
-affe
Visst är det så! För egen del har jag lite svårt att ta kontakt med okända människor (om dom inte har hund, då går det lätt), även om jag trivs tillsammans med folk jag känner. Det gör ju helt naturligt att jag inte gärna sticker kameran i ansiktet på folk när jag går på stan, och alltså är jag ingen "riktig gatufotograf" enligt fotofundamentalisterna.

En situation som den Du visar här hade nog fått mej också att lyfta plåtlådan; om jag sen lyckats få en lika fin och laddad komposition är ju i högsta grad en öppen fråga.... Tror också det ligger mycket i Tommys och Din kommentar ovan; bara om det finns någon form av identifikation med motivet blir det en bild utöver de vanliga knäppen, sen må undermeningen vara m e m väl dold för även en själv.
En charmig barnbild, Alf.