OmTag. Analogt och modeord.

En självis med Leica MP.

Spärrvakten.

Markus Anderson och Gunnar Smoliansky på Stadsmuseet i Stockholm.

Joakim och Micke Berg i Gnesta.

Jag fotograferade ganska länge med analoga kameror av förklarliga skäl då jag började plåta på 70-talet. Men jag höll ganska länge kvar vid det analoga även fast jag hade digitala systemkameror sedan Canon släppte sin EOS 300D 2003.

Det var först när jag skaffade en Canon EOS 5D Mk2 2011 som tyngdpunkten i mitt fotograferande började ändras mot det digitala. Det fanns flera skäl till att det tog tid. Dels tyckte jag inte att jag fick det svartvita som jag ville ha det från digitalfiler tidigare och dels handlade det mycket om vanan att ha ett fysiskt original, det digitala kändes mindre ”på riktigt” (läs som det jag var van). 

Som sagt, övergången gick ganska gradvis för min del. Dessutom påverkade kameratypen en del, jag gillade mäsökarkameran bättre än spegelreflex och även den manuella skärpeinställningen där jag enkelt kunde ställa in avstånd i förväg och styra önskat skärpedjup med bländaren, det man numera kallar zonfotografering.

Att köpa en digital Leica M blev inget allternativ då jag tyckta att det var för mycket pengar för min plånbok.

En nackdel med Leicorna för mig som både är vänsterögd och bär glasögon är att jag behövde olika sökare beroende på om jag plåtade med normal eller vidvinkel för att se aktuella ramar på ett bra sätt. Jag hade alltså två Leicor med 0,72 respektive 0,58 sökare som jag skiftade mellan beroende på objektiv, ett tag hade jag tre med alla olika sökare 0,58, 0,72 och 0,85.

Läste Peters klargörande inlägg om ”mikrokontrast”, ett modeord som egentligen inte säger något nytt utan handlar om kontrasten i ett objektiv på medelhöga spatiala frekvenser, typ 10-20 lp/mm för småbild, och har kunnat läsas ut ur ett MTF-diagram så länge sådana gjorts. Det är alltså inget magiskt utan ett modeord som många tycks slänga sig med utan att själva veta vad det egentligen betyder.

Bilderna är tagna med Leicorna.

OmTag. En regnig nattpromenad.

Årstabron mellan Södermalm och Årsta.

Från Sjövikskajen med Årstabroarna och långt där borta hjärtat på Folksamskrapan och broarna m.m. vid Skanstull.

Liljeholmsbron mot Hornstull.

Hornstull.

Vi gick ut strax efter tre för vår sena promenad hunden och jag. Regnet hängde i luften men hade inte startat, vi kanske klarar oss tänkte jag.

När vi närmade oss bron från Södermalm till Årsta började ett lätt duggregn falla. Det övergick snart i ett kraftigare regnande, så vi var ganska blöta när vi kom hem.

Bilderna tog jag med Nikon Zf och Nikon Z 50/1,8 S. Bildbehandlade gjorde jag i Photoshop och DxO Filmpack 7 där jag valde Kodacrome 25 och ramen slutligen lade jag till i Color Efex. Anledningen till Photoshop är att jag måste gå den omvägen från det molnbaserade Lightroom för att komma åt de plugin jag använder.

Bonusbild på en blöt Tobbe när vi kommit hem.

OmTag. AI och bildbehandling.

Funderar lite runt debatterna om AI och tycker att man blandar äpplen och päron. Det verkar som att man inte alltid förstår skillnaden mellan när AI eller maskininlärning används för att förbättra sådant som brusreducering eller prickning av skannade negativ som exempels och när man använder AI för att generera hela eller delar av bilder från en prompt.

Bildbehandlat mer eller mindre påtagligt har man gjort så länge fotografin funnits och det varit möjligt, skillnaden är nog främst att dagens digitala verktyg gör det hela betydligt enklare och mer exakt. Men att skapa bilder från en prompt handlar inte om bildbehandling ur ett fotografiskt perspektiv.

Hur som helst verkar de flesta som har synpunkter tillhöra min generation eller äldre och nästan uteslutande ”gubbar”. Kan det vara så att vi lever kvar med en syn på fotografi som förmedlare av verkligheten som de som är yngre lämnade bakom sig för ganska länge sedan?

Vi som växte upp med bildtidningar och där fotografen förmedlade vad som hände i världen och fotografiet utgjorde någon form av allmänt accepterat narrativ över hur ”sanningen” såg ut från världens alla hörn kanske har stannat i den synen?

Jag hör ganska sällan yngre som hänger upp sig på samma sätt när det gäller fotorealistiska AI kreationer? Diskussionen kan ibland låta som ett gäng griniga gubbar som är upprörda över att ångloken övergavs 🤬😁. För att klargöra tycker jag också att det är trist att mycket av den fotografi och de bilder jag ser och gillar kanske inte ens är fotografier utan att jag kan avgöra det. Storheten med mediet går förlorad om jag inte vet om bilden är tagen i ögonblicket eller om det ens är ett fotografi.

Men det finns andra sidor av AI som bekymrar mig mycket mer, framför allt gäller det vad som kommer hända med samhället då en stor del av de arbeten som utförs av människor idag kommer att kunna utföras av AI baserad teknik i morgon, utvecklingen går rasande snabbt och till skillnad från industrialiseringen så finns idag inget som syns ens vid horisonten som kan ersätta de förlorade jobben.

När dessutom ägandet och därmed kontrollen över tekniken som vi alla blir mer och mer beroende av ligger i händerna på några få av världens rikaste personer…

Det är ju också så att de begränsningar och den kontroll som behövs för att tekniken inte skall kunna bli förödande för oss på längre sikt lyser med sin frånvaro, marknadens logik gör att tekniken blir svår att styra då såväl vinstintresse som användarintresse driver utvecklingen utan fungerande bromsar, analys och eftertanke.

Tillbaks till detta med bildbehandling. Bilden tog jag igår när jag var ute med hunden. Jag jobbar ibland så att jag först bildbehandlar i färg för att sedan konvertera till svartvitt. De program jag använt är Lightroom, Color Efex och Silver Efex. Det finns säkert de som anser att jag tagit i för mycket, det tycker inte jag.

OmTag. Fotoutbildningar?

Alla springer åt samma håll.

Såg att diskussionen om behov eller icke behov av utbildningar inom fotografi var igång. Fotoutbildningar kan betyda väldigt många olika saker och jag har aldrig själv gått någon så jag undviker att ge mig in i den diskussionen. Men, jag tror att en av de viktigaste sakerna för att utveckla sitt fotograferande är att ägna det mycket tid, titta på mycket fotografi och kanske diskutera det med andra intresserade. Och då kan en fotoskola säkert vara bra. Jag tror att det är ganska individuellt vad som passar den egna utvecklingen.

Jag har en god vän som är manusförfattare och jobbar en hel del med TV produktioner m.m. Hon sa något för några år sedan som jag tycker är viktigt. Detta gällde iofs svensk film, men det hon sa var att svenska produktioner ofta var överpretentiösa, det är som Bergman ligger som en våt filt över mycket av det som görs sa hon.

Där finns en poäng tycker jag som kanske går att översätta till vissa fotoutbildningar och resultatet av dem. Det finns alltid en risk att en väldigt tongivande förgrundsgestalt lägger sig som ”en våt filt” och styr stil och utveckling hos sina adepter. Om det dessutom är brist på andra tongivande förgrundsgestalter som kan balansera upp det hela är risken stor för för en ganska kraftig slagsida tror jag. Jag tycker mig sett en hel del av detta.

OmTag. Tobbe och dimma.

Mina promenader där mina bilder blir till sker i sällskap med min hund Tobbe. Han är drygt 9 år nu och jag har haft honom sedan han var 8 veckor. Före honom var det Sally, en hund av samma ras, som gjorde husse sällskap på promenaderna och ännu tidigare var det Kajsa, min första collie.

Jag är en hundmänniska och har svårt att tänka mig ett liv utan. Hundar har följt mig genom livet, det var en paus när det inte fungerade med arbetet men annars har de alltid funnits där.

Jag tycker att hund och fotografi är en perfekt kombination, jag måste ut i alla väder och när jag går ut hänger jag kameran runt halsen. Hunden är också ett fint sällskap när jag är ute på natten och plåtar ”långsam fotografering” med film och större format.

Jag har svårt att fotografera tillsammans med andra människor, för mig är fotograferandet en ensam sysselsättning förutom hunden då. Bilden på Tobbe tog jag för ett par år sedan.

I går kväll var det dimma och råkallt, dimma är en fin komponent när man plåtar i mörker tycker jag så det blev några bilder när Tobbe och jag gjorde en runda runt Reimersholme på kvällen.