OmTag. Fotoutbildningar?
Såg att diskussionen om behov eller icke behov av utbildningar inom fotografi var igång. Fotoutbildningar kan betyda väldigt många olika saker och jag har aldrig själv gått någon så jag undviker att ge mig in i den diskussionen. Men, jag tror att en av de viktigaste sakerna för att utveckla sitt fotograferande är att ägna det mycket tid, titta på mycket fotografi och kanske diskutera det med andra intresserade. Och då kan en fotoskola säkert vara bra. Jag tror att det är ganska individuellt vad som passar den egna utvecklingen.
Jag har en god vän som är manusförfattare och jobbar en hel del med TV produktioner m.m. Hon sa något för några år sedan som jag tycker är viktigt. Detta gällde iofs svensk film, men det hon sa var att svenska produktioner ofta var överpretentiösa, det är som Bergman ligger som en våt filt över mycket av det som görs sa hon.
Där finns en poäng tycker jag som kanske går att översätta till vissa fotoutbildningar och resultatet av dem. Det finns alltid en risk att en väldigt tongivande förgrundsgestalt lägger sig som ”en våt filt” och styr stil och utveckling hos sina adepter. Om det dessutom är brist på andra tongivande förgrundsgestalter som kan balansera upp det hela är risken stor för för en ganska kraftig slagsida tror jag. Jag tycker mig sett en hel del av detta.


när det gäller fotografi håller jag också helt och hållet med dig. dessutom tycker jag att det finns olika.. utan att vara faktiska utbildningar, men "skolor" eller kanske "rörelser" som är väldigt tydliga. högre fotoutbildningar har t ex - eller, åtminstone HADE, ett väldigt tydligt, gemensamt uttryck som jag personligen inte är jätteförtjust i. fotoutbildningar på folkhögskolor har förmodligen ett annat generellt uttryck. fotoklubbar ytterligare ett. de som tävlar i diverse fototävlingar, ytterligare ett.
det är på gott och ont, det där med utbildningar.
Det finns alltid risk för likriktning med utbildningar tror jag.
/Affe
/Affe
Apropå alla springer åt samma håll. Jag besökte en fotoskolas avslutningsutställning på Söder i Stockholm. Alla bilder var som tagna av samma fotograf. Det var skrämmande. Berodde det på urvalet av elever som sökt på arbetsprover, eller blev det så under utbildningen? Kanske en kombination av båda.
Risken för likriktning är ganska stor, liksom när någon får ikonstatus och en massa kör vidare i det spåret.
/Affe
Jag tror att problemet är just om det bara finns en tongivande gestalt, om det fanns flera som tog lite olika typer av bilder skulle det kanske kunna ske en intressant korsbefruktning.
/Affe
Jo det blir nog lätt att samma stil slår igenom ganska brett. Borde vara en skolas främsta uppgift att jobba med att eleverna finner sina egna uttryck tycker jag.
/Affe
*
Digital teknik och smartphones har gjort fotografer till stilskapare i vardagen.
Plattformar som Instagram har skapat nya estetiska normer som minimalism, filter och "influencer-stil".
Samtidigt fortsätter konstfotografer att experimentera med manipulation, AI och hybrider mellan foto och andra medier, Bengan har nuddat vid just AI-trenden i några inlägg.
*
Fotografer har alltid varit stilbildare – från att skapa porträtt som ersatte måleri, till att forma dokumentära och konstnärliga traditioner och idag genom att påverka visuella kulturer på sociala medier. Deras makt ligger i att de inte bara avbildar verkligheten, utan också bestämmer hur verkligheten ska uppfattas.
Ha en fin kväll.
Stefan.
Men det jag syftar på är när någon enstaka tongivande fotograf sätter sin prägel på stora delar av "fotosverige". Givetvis i sin specifika genre. Och att det finns en risk att olika utbildningar likriktar istället för att skapa mångfald.
/Affe
Vad jag tänkte med mitt svar var att stilbildande fotografer påverkar lärare inom fotoutbildning och då tänker jag bland annat på några svenska fotografer som har påverkat stort med sitt bildspråk, till exempel:
Christer Strömholm – existentiell svartvit dokumentation.
Anders Petersen – socialrealistisk närhet.
Tuija Lindström – feministisk och experimentell.
Lars Tunbjörk – färg, humor och absurditet.
Denise Grünstein – iscensatt och surrealistisk konstfotografi.
*
Den som kanske har påverkat gatufotografin mest av alla är nog Henri Cartier-Bresson, som styrde stilen mot det spontana ögonblicket.
Jag har ofta funderat över varför till exempel Sune Jonsson aldrig fick samma genomslag inom den sociala dokumentärfotografin (eller vad man skall kalla den?). Förmodligen beroende på att han inte var lika tongivande?
/Affe