OmTag. Fika vid Hornstull i morgon

Det var länge sedan det fikades i Hornstull nu, toastmastern Claes W är ju på rymmen i Dalarna, därför tänkte Krister K och jag ta en fika i morgon vid 16 tiden och som vanligt på MixBurger här vid Hornstull. Om ni har lust och möjlighet är det bara att kika förbi.

Tonläget har skruvats upp lite i smygfotodebatten, nu vet jag ju att Bengan inte kränker någon med sitt plåtande, diskussionen från min sida var mer av principiell natur. Jag saknar ofta den moraliska diskussionen, oftast snackar vi bild som om det var uteslutande en teknisk och ibland en trovärdighetsfråga, sällan om de moraliska frågeställningarna runt hur och vad vi plåtar och framför allt vad vi publicerar på nätet.

Det är egentligen den diskussionen jag vill ha liv i, inte huruvida vi skjuter från höften någon gång eller inte. Det borde inte vara svårare än att gå till sig själv; om man inte skulle uppskatta en viss typ av bild om man själv var den som plåtades och lades ut på nätet så gör förmodligen inte den man plåtat det heller.

Jag tror också att det är nödvändigt för alla oss som gillar att plåta spontant att det förs en diskussion om vad som är ok och vad som inte är det, åtminstone om vi även i framtiden vill kunna åtnjuta den relativa frihet vi faktiskt besitter.

OmTag. Om inte storm så åtminstone en lätt bris på fotosidan

Det blir lätt storm i ett vattenglas på ett forum som fotosidan, det blir gärna det när många människor med ett ganska snävt intresse samlas på samma plats. Den senaste debatten om smygfotografering av människor på offentlig plats till exempel.

Jag vill klargöra en gång för alla att jag inte försöker tala om för någon annan hur de skall göra, det jag ger uttryck för är min egen åsikt i frågan.

Sedan kan jag bli lite trött när man påstår att smygplåtande skulle vara någon sorts nytänkande? Smygfotografering har förekommit i alla tider, Paul Strand till exempel hade till och med en kamera med ett dolt objektiv så att det såg ut som om han fotograferade åt ett annat håll än vad han gjorde. Då var det kanske lite mer förståeligt eftersom storformatskamerorna han använde var långsamma och uppseendeväckande pjäser.

Ett annat påstående jag värjer mig emot är att ”proffsen” skulle smygfotografera, till skillnad från oss mindre bevandrade då? Utan att ha bevis skulle jag snarare tro att motsatsen stämde; proffsen är som regel så bekväma med sitt fotograferande att de inte behöver smyga.

Något som också skiljer dagens verklighet mot gårdagens är att så mycket publiceras på nätet vilket problematiserar frågan; det finns en massa människor som har helt legitima skäl för att inte vilja synas där. Detta innebär inte att jag förespråkar att man skall fråga om lov, detta skulle omöjliggöra gatufoto till exempel, men om jag plåtar öppet ger jag åtminstone människor en viss möjlighet att ta kontakt oavsett varför de eventuellt vill göra det.

Det finns undantag då smygfotografering kan vara nödvändig, till exempel om bilden har ett stort journalistiskt värde och inte kan tas på annat sätt. Men detta gäller sällan om man som gubbe, liksom mig själv, smygplåtar unga tjejer på stan eller om man hittar någon utslagen stackare eller någon som man tycker ser så ”rolig” ut att man skulle uppfatta det som obekvämt att plåta personen öppet tycker jag.

OmTag. Med sökaren till ögat

Såg att Bengan propagerade för höftskott, han gör ju det ibland. Personligen gillar jag inte någon form av smygfotografering av människor, det kan vara tele eller höftskott. Argumenten för brukar vara att man inte vill påverka situationen och därmed bilden. En misstanke jag har är att det oftare handlar om att man smyger med sitt plåtande därför att man inte riktigt vågar stå för det.

Allt smygande gör folk misstänksamma och ibland även upprörda, man stjäl en bild och alla gillar inte det. Man sänder också ut signaler att man pysslar med något lite skumt, för så är det; ingen ser skummare ut än den som försöker dölja det hen håller på med.

Det finns situationer där smygbilder kan vara berättigade och det är till exempel om bilden har ett stort nyhetsvärde och fotografen utsätter sig för risk att ta den, eller att den inte skulle kunna tas på ett annat sätt.

Annars tror jag att hemligheten med att plåta folk handlar mer om att göra det öppet, smidigt och avspänt så att människor inte känner sig hotade eller uttittade och därmed naturligt slappnar av. Om jag plåtar öppet visar jag andra samma respekt som jag själv förväntar mig och det är förvånansvärt sällan någon har några synpunkter om man själv har en positiv attityd. Andra får göra och tycka som de vill om detta, men så ser jag på det.

Bilder kan även ljuga ibland, som den ovan på spärrvakten. Man kan kanske få intrycket av att jag slängde upp kameran mot personens vilja? Så var det inte, jag snackade med honom en god stund och det är en mycket sympatisk herre. Han fick en kopia senare som han blev glad över, han hade dock inte reflekterat över att jag tog bilden.

OmTag. Brytningstid

Sommaren går mot höst, kvällarna blir mörka och grönskan börjar bli trött. Jag tycker om den här tiden, det lite dämpade känsloläget passar mig.

En man sitter och mediterat på badbryggan i kanalen, en annan flyter i sakta mak fram i sin kajak.

En böjd gatlykta vakar över ett par tomma bänkar, en segelbåt stävar förbi nedanför Cementa. Det finns en stämning i kvällsmörkret, när sommaren går mot höst.

OmTag. Cirkus

En fin morgon och cirkus i stan, de kommer varje år till gräsmattan här i Tantolunden, Brazil Jack. Cirkuslivet måste vara något mycket speciell, tydligen något man ofta får i blodet rent bokstavligt. Många artister och andra har levt cirkusliv i flera generationer. Ett hårt, men samtidigt fritt liv föreställer jag mig.

Kameran (Fujifilm X100T) fick bekänna färg i motljuset, solen rakt in i ena hörnet på cirkusbilden, och även detta klarade den galant. Jag upplever upplösningen som högre än vad den faktiskt är (16,3 megapixlar), det är så hög kvalitet på optik och pixlar så att det går att göra utsnitt 100% utan att man behöver skärpa bilden. Det svartvita är inte heller några problem att få som jag vill ha det.