OmTag. En institution

Biografen Rio invigdes den 15 november 1943, filmen som premiärvisades var: Vägarnas folk gör revolt med en kommande president, Ronald Reagan, i huvudrollen.

1973 tog eldsjälen René Reiss över biografen och gjorde om den till en kvartersbiograf, 2008 förlorade René det kommunala kulturstödet och blev tvungen att sälja bolaget. Numera är det Folkets hus och parker som tagit över biografen som också renoverats och moderniserats.

Den fungerar också som konceptbio: barnvagnsbio, kefébio, frukostbio, dokusoppa (man visar dokumentärt och serverar soppa). Man kör även livesändningar från Dramaten och Metropolitan m.m.

Bio Rio blev riksbekant 2012 då fotbolls-EM sändes härifrån, så även om ni inte sett den i verkligheten kanske ni varit där i era TV-apparater.

OmTag. Fattigdom

Varför händer inget? Det ena korkade förslaget avlöser det andra från våra tongivande politiker. Bodström vill ha individuellt utformade tillstånd för tiggarna, moderaterna föreslår ytterligare nedskärningar i trygghetssystemen.

Ingen vågar snudda vid huvudfrågan: Skall ett annat EU-land tillåtas att exportera sina sociala problem? En annan fråga är: Om Sverige skall ha mycket generösare regler än andra på detta och närbesläktade områden, vad kommer det att kosta för att fungera och vilka skall betala?

Det är inte moraliskt hållbart att man omfamnar vissa utsatta grupper med ena armen samtidigt som man agar andra med den andra. Det är just det förhållningssättet som leder till rasism och extremism; så förundras man över att SD växer så det knakar??

SD är ett symtom på en totalt havererad politik och inte en indikation på att svensken blivit oginare eller mer främlingsfientlig, det är min bestämda uppfattning. För så är det, om de sjuka och arbetslösa får löpa gatlopp och utmålas som lata fuskare och skall bestraffas för sin prekära situation samtidigt som de skall bära en stor del av kostnaden för att vi öppnat våra hjärtan för andra som har det svårt blir det en selektiv empati som är svår att förstå. 

OmTag. Hundar och pekoral

Det tog lång tid runt Långholmen i värmen idag, men Sally gillade det. Se husse, jag går lika fort, fast det tar lite längre tid! tyckte jag att hon sa. Härligt i alla fall att se att hon trivs så här på ålderns höst.

När det gäller gamla hundar finns tre kategorier av hussar och mattar tycker jag: de som låter sin hund somna in när de tycker att den sinkar dem, de som håller liv i hunden till varje pris och de som försöker bedöma hundens livskvalitet och låter den hänga med så länge de uppfattar det som om hunden vill hänga med och inte lider.

Jag hoppas att jag tillhör den tredje kategorin. En hund är en fantastisk vän som aldrig skulle svika dig för att du blir lite långsam eller är tillfälligt ur slag, jag vill gärna återgälda detta till mina hundar.

Något vi alla kan lära oss från hundar är att inte vara så snara att fördöma och döma ut andra, detta tror jag är bland de viktigaste lärdomar vi över huvud taget kan göra, speciellt i dag när det klumpas ihop och hatas så förtvivlat.

Annars leker jag vidare med färg och drar ganska kraftigt i spakarna för att se vart det leder mig. Mycket blir pekoral, med andra ord: ”uttrycks- och meddelelsebehovet är långt större än gestaltningsförmågan”, men för mig är det nödvändigt att testa mig fram, samma period har jag gått igenom när det gäller det svartvita.

Jag tycker att vi fotonördar kan vara lite snabba att peka finger ibland när någon tar ut svängarna och experimenterar lite. Även när det gäller detta skulle det nog vara bättre om vi var mer lika hundarna och inte så snara att fördöma. Sedan finns givetvis dem som tycker att allt blir konst bara man drar tillräckligt i reglagen, men det är en annan diskussion och kanske ett ämne för framtida blogginlägg.

OmTag. Tillfredsställelse

Vissa bilder kommer man ihåg extra tydligt, detta är en sådan för mig. Anledningen är att det var riktigt kallt och att exponeringstiden blev ovanligt lång (för mellanformat) eftersom jag var tvungen att blända ned en hel del. En annan anledning är att jag fastnade för motivet när jag såg det och att bilden blev precis som jag ville ha den.

Det är inte ofta man har så pass orörd snö på gräsmattan här i Tantolunden, den brukar spåras ganska snabbt av alla människor som rör sig där, nu var det bara någon hund (förmodligen?) som varit ute en sväng, ingen av mina dock. Hur som helst stod jag där i närmare halvtimman och slog åkarbrasor.

En av tillfredsställelserna med dessa vinternätter med kamera och stativ är att när man väl kommit hem, värmt lite choklad och doppar sin ostmacka så anar man att man kanske kommer att ha en bild som som står sig över tid, jag tycker att denna gör det.

OmTag. En sväng till KH

Nyss hemkommen från en liten tur till Kungsholmen och Scandinavian Photo. Inhandlade ett extra batteri till kameran, om man skall knalla runt och plåta en del är det nästan nödvändigt med ett batteri extra.

Funderar också på att hoppa av facebook, orkar inte med allt hatande, all ryktesspridning, allt uthängande och allt oväsentligt man drunknar i. I och för sig lite tråkigt eftersom jag även har kontakt med många bra polare där som inte ägnar sig åt detta, men det verkar svårt att få det ena och slippa det andra.

Hur som helst är samtalsklimatet och stressnivån på nätet och i samhället illavarslande. Syndabockar, noll källkritik, ingen eftertanke och väldigt polariserat är det som gäller i vår tid; vi har haft liknande samhällsklimat tidigare i historien och det brukar aldrig sluta väl.

Kameran, Fuji X100T, tuffar på och är en riktigt kul och kompetent apparat. Faktiskt den första digitalkameran som jag riktigt trivs med, och det har blivit några genom åren både kompakter, dslr och spegelösa.

Hittade denna raritet i garderoben, min första digitalare har jag för mig, den var dyr på sin tid, 3,3 Mega pixlar och ett memorystick på hisnande 32 MB.