OmTag. Att söka sig fram utefter nya stigar

Det kan vara givande att leta sig fram på nya stigar. Färg inte nytt är för mig, men jag har aldrig bemästrat det. Mina tidigare färgbilder är mest av kategorin ”semesterbilder”. Svartvitt har alltid varit det jag sökt mig till i mina bilder. Dels har jag gillat att dokumentera och dels gillar jag det grafiska och förenklande i det svartvita.

För tillfället är jag inne i en period där jag inte tycker att dokumenterandet ger mig så mycket av olika anledningar. Jag kommer givetvis inte att lägga av med det svartvita, men jag skall försöka jobba med att hitta ett uttryck även i färg som tilltalar mig. Så här i början blir det en hel del experimenterande, detta är nytt för mig, men det skall bli spännande att se vart det tar vägen.

OmTag. Färg och ljus och en stor förgrundsgestalt

Det finns fotografer som jobbar med färg på ett sätt som jag gillar; Ernst Haas och Gregory Crewdson till exempel. De jobbade på helt olika sätt, Crewdson iscensätter gigantiska riggade bilder, Haas verkar mer gått runt och fångat sina bilder i steget. Bägge tar dock ut svängarna ordentligt med färg och komposition och båda verkar haft målare som inspirationskällor.

En målare som inspirerat fler än de kanske själva vet om är Edward Hopper, i Crewdsons fall blir det väldigt uppenbart, både när det gäller mystiken, ensamheten, kompositionerna, ljuset och färgerna. Men jag tror att många som jobbar med färg och försöker fånga den universella ensamheten i det urbana samhället landar tillbaks i Hopper på något sätt, eller också influeras de av någon som i sin tur är influerad av Hopper.

Edward Hopper dök upp sent för mig, men en hel del poletter trillade ned när han väl gjorde det.

OmTag. Hornstull

Hornstull, där jag bor, har förvandlas en hel del sedan jag flyttade hit 1987. Då var det en stadsdel lite vid sidan av, inte mycket hände här. Befolkningen var blandad, mycket gamlingar och studenter, mest gamla rostiga bilar stod parkerade på gatan.

Sedan blev det inne, i och med ombildningarna byttes befolkningen ut, nu är den ganska homogen. I huvudsak bebos området av köpstarka människor som vill vara i farten numera, bilparken har bytts ut och uppgraderats. Det är alltid en massa på gång, åtminstone för de grupper man vänder sig till; folk som gillar shopping och att gå på krogen. Dessutom har området blivit lite av ett vallfärdsområde för stans hipsters och andra som bara gillar att hänga där andra hänger.

På söndagarna är det marknad utefter stranden, shopping verkar vara det enda som kan få dagens uppkopplade människor att koppla ned en stund, och det är ju positivt. Vet inte vad jag skall tycka om utvecklingen annars, gillar inte segregation i någon form, tyckte det var bättre med en mer blandad befolkning. En oas i staden som inte främst var en marknadsplats var inte helt fel, men jag tror att man numera ser varenda kvadratmeter och tillfälle som inte genererar intäkter som slöseri eller ren förlust?

OmTag. Hets

Var ute en sväng på Långholmen med Sally, vi fick lite sensommar i alla fall tydligen. Den nya kameran har gett mig fotoglädjen tillbaka, håller på och utforskar funktionerna lite.

Annars är det ganska lugnt, själv försöker jag att tona ned mitt engagemang i samhällsdebatten lite, orkar inte gå omkring och vara förbannad hela tiden. Jag gillar inte heller hopklumpningstendenserna som är så populära idag.

Som individ har jag givetvis ett ansvar att bete mig väl mot andra och jag har en skyldighet att inte acceptera att andra behandlar sina medmänniskor illa och respektlöst i de fall jag kan förhindra det.

Men jag tänker inte låta mig hopklumpas med en massa idioter bara för att jag är man, alla har sitt individuella ansvar. Börjar vi klumpa ihop människor gör vi oss skyldiga till samma övergrepp som vi säger oss vilja bekämpa. Det kollektiva skuldbeläggandet är en form av rasism, oavsett vilken grupp det vänder sig mot. 

OmTag. Ny flanörskamera som komplement till mina gamla

Var ute en sväng och testade nya kameran; rapp, bra bilder och en bra genomsiktssökare, allt jag begär. Har ju bara använt den drygt en timma ännu, men den känns helt rätt och funkar som jag vill att en kamera skall funka och väger och tar plats som jag vill att en flanörskamera skall väga och ta plats.

Just detta med smidigheten handlar inte bara om att man inte skall behöva tjurnacke för att släpa runt på prylarna. Minst lika viktigt är att man inte väcker så mycket uppseende och skrämmer folk som man tenderar att göra om man siktar på dem med något som för tankarna till en artilleripjäs med tillhörande lavett.

Hur som helst verkar kameran funka som jag förväntade mig, kanske till och med bättre, fantastisk på höga iso och alla inställningsmöjligheter jag någonsin kan komma att behöva. Det är främst gode vännen Krister K som sett till att jag blivit fattigare och skaffat en Fujifilm X100T.

Några bilder från promenaden, inte för att det är några bilder utan bara som exempel från iso 200 till iso 3200.