OmTag. Ovädret drar in

Några gillar att provocera, andra är tacksamma måltavlor. Jag har både uppfattats som provokatör och tacksam måltavla då och då. Ger man uttryck för åsikter kommer det alltid att uppfattas som provokativt av en del som inte delar dem.

Men något jag försöker hålla i bakhuvudet är att det handlar om åsikter, det skulle ju vara ganska trist om alla tyckte likadant eller inte vågade ge uttryck för en avvikande ståndpunkt? Lite Nordkorea över det ständiga konsensussökandet och trippandet på tårna tycker jag.

Sedan finns ju ingen anledning att vara plump och ge sig på personer oavsett vad man tycker om deras bilder eller bloggar till exempel. Men som sagt, om någon annan ger uttryck för en uppfattning som jag själv inte delar finns ingen anledning att gå i taket, det visar ju inget annat än att personen inte tycker som jag gör?

Kan man hålla tillbaks känslorna lite och föra en civiliserad diskussion kan det ju bli ett intressantare samtal än när man tycker likadant.

OmTag. Hur mår poolerna, eller en bilddel i totalt sönderfall?

Det svänger fort mellan översvämning och torka, gräsmattan i Tanto börjar bitvis likna en öken trots att det denna sommar regnat som aldrig förr (obs! ett talesätt, det har säkert regnat lika mycket någon annan sommar).

En tjej övar att gå på slak lina i parken, ser knepigt ut.

Jag funderar lite hur det står till med poolerna på fotosidan, jag var själv väldigt aktiv tidigare, framför allt med att kommentera. Under en räcka av år tycker jag att det verkar som att engagemanget sjunkit konstant till dagens nivå där responsen börjar närma sig nollpunkten.

Kanske borde man se över detta med pooler och bilder på fotosidan för att åter få det intressant? Jag är övertygad om att man, om man vill ha en levande bilddel av sajten, måste göra något. Till att börja med måste man nog se över denna pooldjungel och dessutom försöka att på något sätt höja kvaliteten på bilder som tankas upp.

Hur detta skall gå till utan att någon känner sig kränkt i tider när många blir kränkta av vad som helst vet jag inte. Men någon form av grindvakter tror jag behövs om bilderna skall bli intressanta att titta på. Som jag ser det finns endast två alternativ; antingen kör man vidare ungefär som nu och bilderna blir till större och större del ointressanta och folk skiter i det mer eller mindre, eller så gör man något radikalt för att fånga upp dem med ett genuint bildintresse.

Jag har varit med här sedan 2004 och som jag ser det har sajten förändrats från att vara en sajt för bilintresserade där man även kunde ventilera sina prylfrågor till en sajt för prylintresserade där man även kan kasta in lite bilder.

Nu finns det givetvis dem som argumenterar att en sajt blir det medlemmarna gör den till, och det stämmer givetvis i viss mån. Jag vill inte döda pryldelen av sajten eftersom den uppenbarligen betyder så mycket för så många, men jag tycker att man behöver styra upp bilddelen ganska ordentligt så att den åtminstone höjer sig över facebooknivå; och jag är övertygad att de som driver fotosidan har verktygen för att styra hur de vill att sajtens olika delar skall utvecklas.

För egen del använder jag fotosidan huvudsakligen som en plattform för min blogg numera, detta för att jag tycker att bilddelen med alla sina pooler och kvaliteten på dess bilder gör den mer eller mindre ointressant. Missförstå mig inte; det finns säkert en massa bra bilder, men jag tycker att de försvinner i tsunamin av bilder som inte säger mig något och där jag över huvud taget inte förstår varför de av någon ansetts som så bra att de kan intressera en utomstående publik.

OmTag. I väntan på mörkret

Mörkret kommer med stormsteg, sommar går mot höst. Jag gillar sensommaren och hösten, saknar nattmörkret när det blir för ljust, saknar dagsljuset när det blir för mörkt. Hösten är fin, allt lugnar ned sig; värmen från dagen ventileras ut i nattens svalka.

Även nattfotosäsongen startar för min del, det har varit dåligt de senaste åren. Jag har känt mig lite mätt på det och Sally orkar inte heller trampa runt som förr. Men jag tror att vi skall ta upp detta lite nu igen, så att hon får uppleva våra nattliga fototraditioner några gånger till. Kanske har hon saknat det, att bara vara ute i lugnet i natten? 

OmTag. Graffiti och klotter

Det som skiljer graffiti från klotter är upphovspersonens intentioner enligt Wiki. Om det finns ett konstnärligt syfte är det graffiti, annars är det klotter. Eftersom konstbegreppet i sig kan betyda vad som helst är det med andra ord omöjligt att definiera, även om de flesta nog anser sig kunna skilja klotter och vandalism från konst när de väl möter det.

Hur som helst är detta en av våra äldsta kulturella uttrycksformer, man har hittat så väl grottmålningar som hällristningar som är ca 20000 år gamla. Att sätta sitt märke, uttrycka sig och berätta om något man tycker är viktigt för eftervärlden är något ursprungligt hos människan, åtminstone inom de flesta kulturer. Det är förmodligen även en huvudanledning till att vi skriver, målar och fotograferar till exempel.

Ibland kan jag inte undvika att se en del av det som ett annat, vad det verkar, grundläggande behov hos några; att förstöra. När man klottrar ned husfasader eller annans egendom i vad som verkar vara ren förstörelselusta är det svårare att se detta som ett uttryck för något konstnärligt skaparbehov.

Sedan finns det ju dem som är fantastiska på att uttrycka sig på detta sätt; jag tänker inte på alla dessa färgsprakande verk som i och för sig kan vara häftiga men ofta för tankarna till Hötorgskonst.

Det jag tänker på är när någon lyckas förmedla något unikt bara genom, till exempel som här, några streck: Kanske en sann konstnär i vardande? 

OmTag. Knivsöder

Jag har snart bott halva mitt liv där jag bor nu vid Hornstull på Söder i Stockholm. Jag flyttade in i maj 1987, området var ganska annorlunda då. Fortfarande fanns en hel del hantverkare i trakten, längre ned på gatan huserade ett plåtslageri till exempel.

I lokalen där krogen på bilden, Judit & Bertil, ligger sedan 2004 fanns en liten sybehörsaffär som drevs av två äldre damer. Det var hyreslägenheter och Reinholds var fastighetsägare, ganska få åkte till Hornstull om de inte själva bodde eller besökte någon som bodde här. Det var andra tider fortfarande även om det snart skulle ändras, omsättningen på människor var låg, många hade bott en stor del av sina liv i området, man kände igen varandra på gatan.

Ingen hade hört talas om begreppet ”knivsöder” som ibland används av människor som vill få det att låta som om de känner området, när det i själva verket visar motsatsen. Begreppet uppfanns i slutet av 1998 av Fredrik Virtanen, lämpligt nog av namnet att döma med finskt påbrå: Vad är det med finnar och knivar?! :)