OmTag. En förändrad stadsdel

Minnet är kort, bilderna föreställer en bit av stranden här nere vid Hornstull, den första när det fortfarande var lite ruffigt och garage och den andra som det ser ut i dag som ett väl etablerat nöjesstråk.

De flesta håller säkert med om att det är finare idag, det gör jag också. Men det har sina baksidor, Hornstull före Street (som senare blev Strand) var en tillbakalutad del av staden, mitt i men ändå lite vid sidan av.

Ingen åkte hit utan ärende till någon som bodde här eller för att käka gott. Restauranger fanns då också, som Moldaus till exempel med stans bästa snitslar och Trollet som var känt för sitt utsökta buffelkött, även Ho´s en av stans bästa kinakrogar har funnits ganska länge i området liksom de tidiga indierna lite längre bort m.fl.

Men i mitten av 2000-talet ändrades det mesta, plötsligt blev området inne med allt det innebär av vallfärdande och festande. Tidigare rymde området dessutom en väldigt blandad befolkning vars gemensamma nämnare var att de trivdes och inte sällan hade bott länge i området.

Nu är det andra tider, i och med ombildningarna och den ganska nya företeelsen att göra bostadskarriär är omsättningen på folk en helt annan. En sidoeffekt av detta är att känslan för området och samhörigheten mellan de som bor här till stor del gått förlorad, dessutom är det en väldig överrepresentation av en viss typ människor; folk med relativt gott om pengar mellan 30-40 år som gillar krogen och shopping och som dessutom sällan rotar sig utan drar vidare efter några år.

Det ena ger givetvis det andra, det mesta är ombildat och med mestadels smålägenheter och kvadratmeterpriser på mellan 70-90 000 kr så kommer det inte så många nya sämre bemedlade direkt. Tiden har sin gång och det kan man inte göra så mycket åt, men man behöver inte gilla allt alla gånger.

OmTag. Actionsport kräver snabba kameror och många bilder i sekunden

Vi gjorde ett återbesök vid ”groddammen” på Långholmen i morse jag och Sally. Jag ville gärna ta en bild i svartvitt med film den här gången. Ljuset var inte direkt magiskt så det lär väl bli fler besök vart efter. Som jag skrivit om tidigare har man anlagt ett par groddammar på Långholmen som barnkammare åt grodor och attraktion för nyfikna barn och oss andra.

Annars har det som vanligt varit en del skriverier om prylar, hur bra eller dåliga de skall vara, digitalt vs analog, om det behövs snabba motorkameror för att plåta actionsport osv. När det gäller detta med snabba kameror, alltså den blinda hönans princip så säger jag bara; kolla in Cartier-Bressons bilder från velodromcyklingen 1957 så borde det vara färdigsnackat sedan. För hur kul är det i längden med alla dessa höjdhoppare hängande över ribban, längdhoppare i nedslaget med sandsprut, boxningssmällen med svettstänk osv?

Vad säger de egentligen om sporten, hur mycket av känslan runt det hela fångar den typen av bilder? Och förresten, varför inte videofilma hela rasket och efteråt klippa ut det man vill ha om man ändå skall smattra på utan att vilja berätta något? Och ett förtydligande innan någon går i taket och känner sig påhoppad för att de har en kamera som kan ta massvis med bilder i sekunden; detta är bara mina åsikter som vanligt.

OmTag. Ånglok och broöppning

Jag hann inte fram för någon bättre bild

I morse blev det en lite längre promenad med Sally. Vi tog bussen till Gullmarsplan och promenerade via Årstaskogen tillbaks till Hornstull. Normalt brukade vi gå runt men det skulle bli lite för långt nu när hon är gammal. Man såg på henne att hon tyckte det var kul att återbesöka sina gamla promenadstråk, det var ett tag sedan nu.

När vi kom till Marievik strax innan Liljeholmsbron mötte oss en ovanlig syn, ett ånglok som verkade en smula malplacerat. De skulle tydligen köra mellan Stockholm och Södertälje i dag och i morgon. Sedan fick vi vänta in broöppningen innan vi kunde ta oss hem.

Ps. Det är ungefär så här Västerbron upplevs på andra varvet i Stockholms maraton har jag hört. :)

OmTag. Fylla och ombildningar

I dag har det inte blivit någon längre promenad. Jag börjar tycka att det är allt mer jobbigt med allt stök och fylla i området på helgerna. Nu när vi var ute stod ett par herrar utanför en av krogarna och var på väg att åka i luven på varandra, ett fasligt skrikande och buffande.

Svårt att sova för mig som nattmänniska har det blivit också, nu när alla är Martin Timells själsliga avkommor är det ett fasligt borrande och snickrande från tidiga morgnar och vidare genom hela dagarna. Förr köpta man sig en lägenhet för att bo där. Nu verkar det mest handla om att förverkliga sina snickardrömmar för att efter ett par år flytta vidare och lämna över till nästa som spottar i nyporna och förverkligar sina snickardrömmar osv.

Ombildningen till bostadsrätt för en massa år sedan var nog det värsta som hänt. Alla snackar om att det är så bra affär? Men det förutsätter ju att man säljer, om man vill bo kvar blir det bara dyrare och bökigare och som sagt ett fasligt liv för jämnan. Själv var jag motståndare till hela projektet, men som vanligt fanns några eldsjälar som drev på med övertalning och skrämselpropaganda och lyckades tjata fram en majoritet för att få sin vilja igenom. Alla dessa sålde och drog vidare ganska snabbt, så de tjänade säkert en hacka på kalaset. Nog gnällt för denna gång. 

Ha en fin helg för övrigt. I morgon blir det nog en längre promenad och kanske lite nya bilder.

OmTag. Med förkärlek för natten

Nattljuset öppnar upp för nya motiv. Visst går det att plåta samma saker även på dagarna, men ofta blir de bra nattmotiven inte speciellt spännande i dagsljus liksom även motsatsen för övrigt. Det artificiella nattljuset i staden förstärker vissa miljöer tycker jag.

Som här, en bild plåtad under Liljeholmsbron mot söder 2007. Det händer något med fantasin i nattljuset; Brassaï uttryckte det som så att nattljuset visar inte hur något är, det föreslår. Jag tror att det ligger en del i detta, åtminstone tenderar nattbilder dra igång min fantasi.