OmTag. Juldagens natt
Som alltid tog vi en mycket sen promenad hunden och jag. En enda person träffade vi på hemvägen, han stod utanför sin port på Reimersholme, ville få sig ett morgonbloss innan det var dags att börja den mycket tidiga arbetsdagen, han jobbade med att serva busstrafiken i staden.
Som alltid var kameran med och det blev några bilder, inga nya motiv utan varianter av sådana jag tagit massor av tidigare. Det blir lätt så när vi går ungefär samma rundor. I natt hade jag 85:an på kameran vilket ger ett lita annat utsnitt än 50:an vilken jag för det mesta använder. Bilden på stockarna krävde 1/2 sekunds exponeringstid på full öppning f/1,8 och iso 6400, det var ordentligt mörkt. Motivet med Bio Rio har jag tagit massor av bilder på, ett motiv som jag har svårt att motstå, 1/100 sekund f/1,8 och iso 5000. Kameran var som vanligt Nikon Zf och objektivet Nikon Z 85/1,8 S.
Ha en fin fortsättning på helgen alla!



Det här är ingen bildkritik, mer en fundering om hur man reagerar på bilder som till synes saknar känslomässiga aspekter. De där stockarna stör mig. Det är nåt med de parallella, bortåtriktade linjerna som gör att jag känner obehag. Varför? Det kan man undra. Fast det kan ju också ses som bildkritik. Måste ju "vara nåt" med en bild som väcker känslor, positiva eller negativa.
Tankarna går också till Hopper och vad hans visuella utsnitt i den berömda nattbaren egentligen motsvarade i optiska termer?