Hej Erik, jag är väl medveten om dessa diskussioner, men har beslutat att lämna dem åt sidan för min del. En del berömmer CCD, en del ser ingen skillnad. Jag vet inte.

Jag vet inte om det är avsiktligt, men texten ger för mig intryck av att påstå att CCD är det som gäller nu, istället för CMOS, men förhållandet är det motsatta. Alltså: "har gradvis ersatts av CCD:er på konsumentmarknaden".

Jag tror inte att man kan köpa en ny stillbildskamera med CCD-sensor idag, om det inte finns någon tämligen udda lågvolymkreation som har det. Nikon gick ifrån just CCD åren kring D3 och sedermera D700 som delar sensor med den förstnämnda. På rak arm får jag för mig att den sista Nikon som hade CCD var den enklare modellen D60, som hade den sensor som hos Nikon kom i D200, och satt även i bland annat den D80 jag hade. Om jag inte missminner mig så fanns det någon teknisk skillnad i implementeringen och långa exponeringar fungerade lite bättre i D80. Dock kvarstod problemet med värmerelaterade knasigheter. Något jag fick försöka dra ned i den bilden på bl a Stockholms stadshus jag har liggande i Galleri FS sedan länga. Den är tagen med D80 på stativ. Det är inte perfekt i den publicerade bilden heller, men problemet var att hörnen antog en lilaartad ton. Och situationen var värre med D200, om jag minns rätt. Det har hänt en del med sensorerna på 20+ år...
----------
Med tanke på det samarbete som finns mellan olika japanska företag är situationen nog något komplicerad kring vem som har gjort vad. Och dessutom har det skett affärer över tid med patentlicensieringar och uppköp. I vissa fall har det gått att konstatera vem som ligger bakom själva tillverkningen genom att helt enkelt riva isär kamerorna och granska saken noga. När det gäller vems teknik som finns i sensorn är svaret oftast sannolikt en kombination.

Det man helt säkert kan konstatera är att det finns sensorer som är unika för Nikons kameror och andra som inte är det och förefaller delas med andra, antingen direkt eller varianter som är mycket snarlika. Just sensorn i D700 i likhet med många andra som även sitter i ensiffriga D-kameror (D3 har ju samma) förefaller var unik för Nikon. Samma sak gäller sensorn i t ex D850, Z7 (II) och den staplade varianten med i princip samma upplösning i Z8/Z9. Jag vet inte vilken relevans man ska tillmäta det hela, men mina digitala systemfavoritkameror från Nikon har varit D700, D850 och Z8. Alla har sensorer som är unika för just Nikon, såvitt jag vet.

D810 presterade rent tekniskt bra, men det är någonting med filerna även i situationer där sensorgenerationen inte har så stor betydelse som gör att den inte är med på "topplistan". D80, där varianter satt i flera olika kameror, är dock ganska charmig på låga ISO, men får snabbt problem när den skruvas upp. Och exponeringsmätaren i den kameran, vilket förvisso inte är relaterat till sensorn, var i mitt tycke klart suboptimal i "Matrix"-läge.

D800(e) har jag aldrig haft då den direkt föll på greppet för min del. Begagnat nu till ett långt längre pris som valuta för pengarena är en annan femma, men om vi pratar om att köpa kameran ny så var det inte aktuellt.

(Även åtminstone Tower Jazz, Renesas, Aptina och Toshiba har nämnts i olika Nikon-sammanhang.)