Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Grönt är skönt, eller hur?

Och fint tillsammans med klarblått... :)

Igår trotsade jag de hotfulla molnen och tog en sväng upp till kolonilottsområdet. Det är jag glad för! Dels fick jag en härlig promenad på nästan en mil och en rejäl dos grönt och skönt för ögat. Men framför allt så träffade jag på en av odlarna, en mycket stilig kvinna runt 80. En kvinna som hade väckt min nyfikenhet redan för två år sedan, då jag började gå mina rundor i området. Hon var lätt att lägga märke till. För det första var hennes kolonilott så välskött och blommande. Och för det andra var hon så stilig, alltid klädd i blått och lyste lång väg i grönskan.

Igår fick jag en pratstund med henne och chans till några bilder...ett kort möte, men mycket trevligt!

Himmelstalunds kolonilottsområde 28/6-14

Hilda Salinas utanför sitt växthus. Redo att sätta igång trädgårdsarbetet...

...v

småplock och redskap...


...och en massa grönska i växthuset.

...

"Lite sallad vill du väl ta med hem?"

...

..."Och lite mangold?"


"Varsågod!"

Och så får vi en pratstund...

Hilda har haft kolonilotten i många år. "Man måste ha något att styra med och att odla är mycket roligt!" berättar Hilda. Tyvärr tror hon att den här sommaren kan komma att bli den sista som kolonilottsinnehavare eftersom orken börjat svikta.

Jag håller tummarna för att det inte blir så!


...

välordnad men regnvåt odlingslott


Hilda sköljer mina blad och lägger dem i en påse

...

...och jag säger adjö...vid grinden och den stora fina pionbusken.

Och på återseende, hoppas jag. TACK Hilda!



--------------------------------------------------------------------------------------------------------------...

Och så lite tankar kring själva fotograferingen;

Att få möta nya människor och få chans till att ta några bilder är verkligen roligt. Kanske något av det bästa man kan använda en kamera till...? Dock är det inte så lätt har jag upptäckt. Det är mycket att tänka på i den nyuppkomna situationen. (Sådant som man inser när man kommer hem och tittar på bilderna... )

För det första, vad vill jag berätta med mina bilder?/Vad vill jag ha för bilder? Hur få till vinklar och tänka på variation...(och ha koll på var man sätter fötterna!)...och förstås; ha koll på exponeringen...samtidigt som man pratar och umgås. Och hur mycket är egentligen ok att trycka av?

 

Inlagt 2014-06-29 13:30 | Läst 3876 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Det här blev ju bra!
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 14:41
TACK för att du säger det....
Må så gott!
/ Lena
Fint reportage!
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 14:42
Glad blir jag av din rad! TACK för den och besöket här.
Må gott i grönskan.
/ Lena
Mycket trevligt reportage Lena! Möten med människor är kryddan i livet och jag hoppas du fortsätter att fotografera dina medmänniskor.
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 14:57
TACK Torbjörn för dina rader...glad blir jag av dem! Och visst är det härligt med alla dessa nya möten... Men att försöka fästa ett sådant på bild innebär iaf för mig en hel del att tänka på...men övning ger nog färdighet på det här området tror jag.
Och sådana här trevliga möten ger mersmak!

Hoppas du har det bra i sommar-Sverige...
/ Lena
Hej Lena vill börja med grattis du fick ta bilder av denna underbara kolonist???gulligt hon gav dig lite med hem??där är till ett storkök..
När jag ser bilderna går tankarna till alla år min mor och far hade sin koloni. Mor sådde far drog upp det . Då gällde gömma sig när de gjorde upp.

När det gäller denna sorts dokumentation måste innehållet vara viktigast.
Här har du lyckats med allt. Gissar du hade tid tänka till innan du började ta bilder.
En underbar bildserie värdefull.
Kram
Gun-Inger
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 15:09
Hej Gun-Inger!
Denna underbara kolonist är en mamma till en av de kollegor som jag mött inom förskolevärlden...så hon har nog fått höra att jag inte är så farlig...vilket förmodligen öppnade dörren till detta möte.
(Och jag har lovat skicka en länk till dottern....)
Så glad jag är att du gillar mitt blogginlägg Gun-Inger, du som är en mästare på dokumentär-fotografi!
Jag är som vanligt bara halvnöjd med mina bilder...tänker att jag nog skulle kunnat fotat mer från olika vinklar, och på så sätt fått med mer av kolonilotten...och att jag kunnat fotografera mer detaljer i växthus eller vid kvinnans lilla kolonihus. Tankar som kom efteråt.... Men man lär så länge man lever....
Nu hoppas jag bara att Hilda blir nöjd....- är säker på att dottern vill visa inlägget.

Hopas du har det gott!
/ Lena
Grönt är skönt, och finns det något bättre än att få se det man själv sått växa?
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 16:42
För min del vill jag hellre fotografera... :)
Men jag förstår precis vad du pratar om, bodde en gång ute på landet med stor odling. Mycket jobb, men såå tillfredsställande och härligt att se något växa!
TACK för påhälsningen här!
/ Lena
Vilka härliga färger, krispiga och fylliga utan att vara överdrivna.
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 16:48
Så bra att det ser ut så även på din skärm. Är medveten om att de är färgstarka, och jag var lite tveksam.... Men regnet och grönskan och de blå färgerna var väldigt mustiga där på kolonilotten...så det kändes fel att matta ned...
TACK för besöket!
/ Lena
Fin berättelse, härlig 80-åring och sköna bilder, skoj att läsa och se!/ Björn T
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 17:50
De orden TACKAR jag för!!!
Hoppas livet är gott hos dig!
/ Lena
Grönt är verkligen skönt, säger jag som är en inbiten trädgårdsarbetare. Och jag tror, att du gjorde Hilda rättvisa. Jag ser den där (för mig) typiska trädgårdsmänniskan, som lyser av glädje, stolthet och tillfredsställelse över sin täppa. Som inte vet något bättre utöver odlarglädjen i sig än att få dela sin glädje med någon. Att få visa odlingen och dela med sig av dess överdåd. Och jag tycker, att bilderna är både fina och fulla av respekt. Själv har jag svårt att 'tränga mig på' obekanta för att fotografera och känner mig obekväm och blir ofta besviken över mig själv när jag kommer hem utan någon bild på människor jag träffat. Måste nog också träna...
Eva
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 18:10
Hej!
Så kul att du hittade vägen in till min blogg... :)
För ett par år sedan var jag flitigare med att gatu-fota och att försöka fånga och porträttera människor...och håller man inte på blir man ringrostig märker jag. Men det är som sagt var mycket rolig typ av fotografering.
Här tyckte jag kanske att jag fick lite väl ordinära-ospännande bilder, vilket inte gör så mycket. Det traditionella passade kanske bra här.
Men jag hade inte tänkt igenom innan hur jag skulle bära mig åt, om tillfälle uppstod...som det ju gjorde här; plötsligt. Men jag har ju haft två år på mig att förbereda en plötslig inbjudan på kolonilotten...hur man skulle kunnat få riktigt bra bilder. Så lite arg är jag på mig själv...
Nåja...inte sista ggn hoppas jag! :)

Som du märker kan bloggen vara bra forum för bilddiskussioner. Bättre egentligen en bildpoolerna tycker jag eftersom här kan flera bilder och text och bilder analyseras tillsammans.

TACK för besöket! På återseende! :)
/ Lena
Ett fint och mänskligt reportage om en trädgårds intresserad dam. Som vanlig asfaltblomma kan jag ändå känna beundran för någon som har gröna fingrar. Roligt med människor som gör något positivt!
Ha det gott!
Jon Anders
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 23:36
TACK för besöket och raderna! Uppskattas!
/ Lena
Min första och spontana reaktion blev: Vilket trevligt reportage om Hilda. En fin bekantskap för dig och jag tycker mig se glädje i mötet även i Hildas ögon.
Svar från Lena Eriksson 2014-06-29 23:42
Vad glad jag blir för dina rader! Du om någon borde veta hur ett hyfsat bildreportage skall se ut... :)
Jag hoppas dessutom verkligen att Hilda tyckte det hela var roligt, precis som jag...
TACK för ditt besök!
/ Lena
Tycker det är ett trevligt reportage du visar
Svar från Lena Eriksson 2014-07-01 22:13
TACKAR för besök och rad!
/ Lena