På väg mot 100 år... VECKANS TORSDAGSBILD!

För några dagar sedan hade DN en artikel om levnadsålder...vi lever allt längre och det blir mer vanligt med svenskar som får uppleva sin 100-årsdag. Jag visade tidningsartikeln för min mormor som blir 98 år om tre veckor...Hon läste intresserat och så började vi förstås att prata om ålder...och vi enades om att man kan vara 50 och känna sej som 100 och precis tvärt om också, vara nästan 100 och känna sej som tjaaa...70...som mormor gör!

Mormor läser här intresserat och djupt insjunken i DNs artikel...och jag passade på att knäppa en bild... 

 Mormor nästan 98 år, hemma vid sitt köksbord.

Lite svåra ljusförhållanden...starkt middagsljus från fönstret men lite skumt och mörkt i hörnet bakom gardinen...jag kanske skulle använt blixt för att lätta upp och jämna ut lite...men jag tycker om den lite blå och dunkla stämningen som det naturliga ljuset ger tillsammans med den blå gardinen...det är nämligen så som stämningen är bitvis nu för tiden hemma hos mormor...men det är en annan sak som jag kommer att återkomma till...

Hälsningar Lena

Mjukstart eller Bildkritik ..??? Jag är mitt i mellan!

Funderar lite på hur man vet om man är redo att gå från Mjukstartpoolen till Huvudkritikpoolen...När man är precis nybörjare då är det ju lätt att förstå att det är Mjukstart som gäller...men sedan då...läser vad det står för riktlinjer till oss som lägger in bilder i poolerna...I Mjukstart står det; "I den här poolen får enbart de som tycker sig vara nybörjare inom fotografi lägga in bilder. Du fotograferar det mesta men har ingen speciell inriktning, utan alla motiv är lika spännande. Kanske familj och djur är det som fastnar mest. Begrepp som kompositions- och exponeringslära har du nosat på, men inte hunnit sätta dig in i." Det där med nybörjare stämmer ju på mej, för har man fotograferat endast i ett halvår av sitt liv ungefär är man ju en väldigt mycket nybörjare...men, sedan tycker jag nog att det börjar kännas tveksamt...det jag fotograferar minst är min familj, och jag tycker absolut inte alla motiv är lika spännande...och kompositionslära vet jag en hel del om och exponeringslära håller jag på för fullt att klura ut mer och mer om...men går jag till Bildkritik huvudkritikpoolen står det;

"Du bör ha gjort en hel del självstudier och använt en rejäl dos självkritik först innan du lägger upp bilder för kritik! Du har gjort ditt yttersta för att skapa en riktigt bra bild som intresserar betraktaren!" Hmmmm...En hel del självstudier...det har jag absolut inte gjort! Självkritisk är jag nog...men svårt med sina egna bilder... Gjort mitt yttersta...det vet jag inte precis...hmmm jag tror inte att jag vet vad mitt yttersta är, men jag hoppas att jag kommer dit någon gång...så vart ska jag lägga mina bilder? Jag tycker inte att de passar någon stans just nu...jag känner att jag är mitt i mellan!

Blommor brukar jag inte fotografera...men här är ett par bilder från här om dagen;

Vackra vita skira blommor som jag inte vet namn på...

och ännu en okänd skönhet...hängande avbruten...

Hälsningar från Lena.

(Senaste självporträttet, taget igår, hemma i köket!)

TORSDAGSBILD vecka 41

Veckans TORSDAGSBILD är ett försök av mej att uttrycka mej lite extra konstnärligt bildmässigt...och jag gillade verkligen min bild, då för ett par dagar sedan när den kom till....men nu vet jag inte riktigt vad jag tycker om den längre...är den bara dålig och konstig? Intetsägande...Har jag redan tröttnat på min bild efter ett par dagar, eller var det den härliga stämningen som jag kände dels när jag gick omkring där mitt i solens glans vid fototillfället och fredagsstämningen med ett glas vin vid redigeringen som på verkade mej att gilla bilden...???? Och nu när vardagen tagit tag i en ordentligt och jobbet är besvärligare än vanligt, då tycker jag bara att bilden är ...dålig....eller är det för att jag la ut en nästan lika dan bild i Solen-poolen och inte fick några reaktioner på två hela dagar...Hur påverkbar är man egentligen?

Nedanför kan ni i alla fall se bilden. Jag har gått flera rundor runt Strömmen den senast veckan och det har blivit många motiv med speglingar...hus-speglingar, vackra grenar, broar gatlyktor etc som speglat sej i Motala Ström. Tycker endock att det var något visst med Strykjärnetspeglingen...

Strykjärnet och undersidan av "Kungsgatebron" som speglar sej i Motala Ström.

Här nedanför ser ni bilden som den såg ut när den kom från kameran...gillade bilden direkt när jag fick se den, men tyckte att bro-speglingen var för dominerande och lite konstig...och eftersom jag gillar det kvadratiska formatet så beslöt jag direkt att göra bilden kavdratisk och på så sätt förvandla den lite...

Tilläggas kan att det var starkt solljus nästan rätt in i kameran vid fototillfället. Det var tack vare att jag stod mitt under bron och dess skugga som gjorde det möjligt att få till denna bild. 

Skriv gärna en kommentar vad ni tycker!

Hälsningar Lena

Hallå där...är du spion, eller ..???

Jag...spion? Jaa, det kanske vore något...då skulle jag ju kanske kunna tjäna lite pengar på mitt fotograferande...men det sa jag inte till den barskt stirrande herren som hade dykt upp två meter från mej. Jag höll som bäst på att fotografera rätt in i det stora fönstret i den gamla byggnaden tvärs över Arbetets museum. Troligen finns där nu kontor och något tryckeri eller så...men det var ju helt ointressant för mej...det som intresserade mej var ju de vackra speglingarna av Strykjärnet...I dag var det helt rätt ljus, och jag hade stått där en bra stund med kameran riktad rakt in i fönsterrutan i den gamla fabriksbyggnaden...Nu när jag vände mej mot rösten stod där inte bara en herre, utan ytterligare tre stycken. De stod en liten bit längre bort och rökte och tittade på mej med intresserade blickar...och han bredvid mej hade alltså undrat om jag är spion...

Jag kunde inte låta bli att skratta ganska hjärtligt...jag insåg ju direkt hur konstigt det hela måst sett ut med mej fotandes rakt in i fönstret. Inte i en minut, utan snarare i tio minuter...det gällde att få rätt vinkel och inte få med en moppe som stod parkerad en bit bort...så jag hade trixat ganska mycket, ett litet steg till vänster, två steg bakåt och så lite till åt vänster...så försökte jag med lite större bländare, näpp, blända tillbaka...jaa, ni förstår nog. Dessutom var jag för tillfället iklädd svarta skor svarta byxor och svart lång kappa, endast en limegrön halsduk vittnade emot att jag faktiskt var iklädd riktiga spionkläder....

"Har ni inte sett hur vackert Strykjärnet speglar sej i den stora rutan" frågade jag glatt? Då var det den barskt stirrande herrens tur att skratta..."Speglingar???? Ha ha haaa...det är inte för oss vanliga döda...sånt ser inte vi!"

Rakt in i fönsterrutan...spioneri?

Campusbyggnad med spännande glasväggar...

...och med dekorativa serier på väggarna.

Fönsterspegling på hög höjd!

Ser trevligt ut...schackspelare inne i Stadsbiblioteket.

Hälsningar från Lena.

Balsam för ögon, öron och själ...

Onsdagen den 30 september 2009. Temperaturen visar 14 grader, himlen är blå och höstsolen skiner för full kraft. Jag har tagit mig en ledig dag...så har också min goda vän Catharina gjort, och vi befinner osst strax utanför Norrköping i riktning mot Kolmårdenskogarna. Där finns en fantastisk plats som kallas Getåravinen. 

Väl framme får man försiktigt via slingriga stigar försöka ta sej ned för branten ner i ravinen. Där porlar en bäck och naturen för övrigt liknar mer amazonas djungel än något som jag associerar till svensk skog. Vi följer bäcken åt ena hållet, förundrade över den storslagna naturen. Vi småpratar, fotograferar, plockar lite trattkantareller eller är bara tysta....Efter ett par timmar hittar vi två tjocka liggande trästammar och där vilar vi och dricker kaffe...hela tiden ackompanjerade av bäckens brus...  

Nere i ravinen.

Bäcken porlar meditativt...

Catharina hittar vackra fjädrar som hon plockar.

Överallt växer ormbunkar..lite vissna men väldigt vackra i alla fall...

Aldrig smakar kaffe bättre än ute i naturen!

Efter fika och lite skvallrande packar vi ihop och återvänder in till Norrköping. Vi beslutar att fortsätta vår lediga dag på Arbetets Museum. Efter alla naturintryck känns det perfekt med lite storstadskultur...och Catharina vill se utställningen av Graciela Iturbides bilder.

Högst uppe i Strykjärnet hänger Graciela Iturbides magnifika bilder kvar ännu en tid...tål att tittas på flera gånger!

Utsikt som inte går av för hackor!

Mera kultur...."Industrilandet-När Sverige blev modernt."

Tjorven i bakgrunden och många olika prylar från 30-talet, 40-talet och 50-talet på det rullande bandet...

Catharina bland hängande tvätt i utställningen "Smutsig tvätt-rena kläder."

Mycket motion blir det också om man väljer att gå i trapporna...

En annorlunda, avkopplande, stimulerande och helt fantastisk dag håller på att gå mot sitt slut...och jag vill verkligen ge ett råd till alla som känner sej lite vardagströtta...gör som jag, ta en dag och fyll den med balsam för ögon öron och själ! Det lever man länge på...tror jag...

Vinkar hej då till Catharina och vandrar backen uppför hem till mej....nöjd och belåten och medveten om att det fortfarande finns en karamell kvar, nämligen att tömma kameran och titta på alla dagens bilder...

Säger hej då för i dag och avslutar med en bild på mej ute i naturen...en bild som Catharina tog.