Ett blekt inlägg...

Även jag klev ut i dimma i lördags morse. En sällsynt envis dimma som inte löstes upp med solen, utan höll sig kvar. Den kändes väldigt spännande att leta sig ut i, även om jag inte riktigt hade tid med den. Jag skulle nämligen med en buss till Stockholm på morgonkvisten.

Men jag fick en dimmig promenad ned till busstorget, och hann att ta några bilder i flygande fläng.

Bitvis var dimman inte särskilt fotovänlig dock. Den var lite för kompakt. Och det kändes som det behövdes lite tydliga linjer och fält som skar igenom för att det skulle bli intressanta bilder. Som en mörk bro till exempel.

Men jag missade också exponeringen när jag skulle försöka fotografera bron, särskilt från långt håll. Kanske var jag lite för stressad, eller för ivrig att passa på när det kom en människa, tidspressad som jag var. Eller också kanske man måste tänka lite annorlunda när man fotograferar i dimma? Bilderna blev ganska brusiga eller rejält brusiga som den jag valt att lägga som tumnagel... (Men jag gillar den brusiga brobilden iaf.) Man får väl låta den vara liten...

Och hoppas på fler dimmiga morgnar...och att man lärt sig något mer om fotografering?

Saltängsbron 7/9-13

...

...

Jag får väl dra mitt strå till stacken...

Varför är vi så få kvinnor som bloggar här, undrade Rauni i ett blogginlägg. Det har jag också funderat på. Speglar bloggarna könsfördelningen bland medlemmarna, kanske? Eller har det mest med det här tråkiga rådande könsrollsmönstret att göra? Kvinnor har fortfarande mindre egen tid, så är det ju. 

Men har det också att göra med rådande inriktning, hos de etablerade bloggarna? Eller om klimatet i bloggspalten. Hur är det med takhöjden, egentligen?

Jag funderar ibland på vad en blogg på Fotosidan bör handla om...men kommer bara till en slutsats; om vad som helst egentligen. Om livet här på jorden... Det är ju det vi försöker fånga, ringa in, förstå...och förmedla via våra kameror. Och att komplettera med lite text...om livet, kan väl aldrig vara fel?

Men, ibland kan det vara lätt att känna att man bör skriva om sådant som rör fotografi direkt. Att man bör hålla sig där...

Men mångfald är härligt, eller hur?

Tidig morgonspegling

(...vid stilla vattenfall )

Imorgon kanske?

Morgonen var grå. Tung och grå. Det kunde lätt konstateras genom köksfönstret.  Samma syn för femte morgonen i rad eller så...

Och för femte morgonen i rad så blev det inget morgonfotande, för min del. Jag hade ju tänkt mig att jaga morgonskuggor i hög klar sen-sommarluft, eller gärna smyga mig fram i höstens första magiska dimma...

Men lite senare på förmiddagen kunde jag i alla fall konstatera att Kastanjeträden fortfarande var rejält gröna. Det kändes bra.

Och imorgon är det en ledig morgon ytterligare...- då kanske?

-----

Genom tjockt fönsterglas 1 sept-12

Att ta upp tråden igen...

Det är nästan precis tre år sedan jag skrev mitt första blogginlägg här på Fotosidan. Och under främst 2010 var jag en ganska flitig skribent här. Tänka sig...

Men livet kom emellan på något vis. 

Men även om jag inte haft så mycket tid och lust att blogga så har jag hela tiden fotograferat. Och funderat rätt så mycket omkring det här med fotografi. Dels omkring mina egna försök förstås med kameran, men också kring dagens fotograferande över huvud taget; vad har fotografi blivit för något? Vad står det för? Hur använder vi våra kameror och alla bilder idag? 

Ett tag var jag mycket missnöjd med mitt eget fotograferande, jag tyckte inte jag utvecklades varken tekniskt eller i mitt bildspråk. Det var en tuff period, och jag var nära att lägga kameran på hyllan för gott. Idag har jag insett att fotografering är en konst. Det blir inte automatiskt bra bilder för att man lärt sig lite om exponering och kan lite om photoshop...- fast man bra gärna vill!

Å andra sidan kan man få till en kanonhäftig bild på två röda med hjälp av sin mobiltelefon och en fotoapp...

-------------

En bit av Norrköpings senaste bro-tillskott och av Campus Norrköpings tegelvägg.

Plötsligt händer det, eller hur?

Man får ett nytt jobb-erbjudande. Tonåringen vill flytta hemifrån. Bästa vännerna skall skiljas. Den inte allt för gamla pappan får en stroke.

Eller...plötsligt...från intet...korsas ens väg av någon speciell. Någon som får en att hålla andan...medan hjärtat slår dubbelslag. 

Livet...

Så är det med livet. Oförutsägbart, orättvist och underbart.

Dessutom har det blivit sommar. Skön svensk sommar. Med varierande väder. Med ljuvliga ljusa kvällar och fantastiskt vackra morgnar. Och med långa lediga lata timmar däremellan...

Och just det ja, plötsligt händer det; blogglusten vaknar...

------

Under Drottning-gatan...