SVARTA DAGAR KOMMER OCH GÅR...

Novemberskog (i svartvit version)

.

...och snart är den här svarta fredagen slut. En fredag som mest känts som en vanlig ganska lågmäld fredag i november. Lågmäld och ganska gråtrist. Det är nästan så att jag börjar längta efter vacker, vit snö.
Imorgon tänker jag i alla fall ge mig ut på en promenad med kameran, grått eller inte. Det var länge sedan jag fotograferade på hemmaplan. Och jag är lite nyfiken på nybygget i Industrilandskapet. Men, det får bli en promenad med 50 mm, vilket var det objektiv som jag fick med mig hem sist från Stockholm. Det ska bli spännande och se vad som ryms!

.

För övrigt klarade jag min validering,

så nästa fredag börjar jag en kurs om vetenskapliga perspektiv och metoder.

Hoppas inte det blir en svart fredag...

På återseende!

IDAG VILL JAG LÅTA LJUSET FLÖDA...

...i min insomnade blogg. Jag stoppar in en bild fylld av grönska, vänskap och sol. Idag kan en sådan bild behövas, och har man ett bloggutrymme så har man.

.

.

.

.

På återseende!

Snart... :)

foto; Thomas Engström

MÅNDAGSTANKAR

Jag är en inbiten (stor)stadsmänniska. Det har jag alltid vetat om.

Jag känner mig hemma bland asfalt och betong. Jag fascineras av modern arkitektur, av höga huskroppar, av glas och borstat stål. Jag trivs när ytorna är släta och linjerna är räta.

Jag tycker att det känns tryggt bland folk och larm.

Ändå...ändå kände jag någon märklig fridfullhet i lördags mitt ute på landsbygden, när jag knallade omkring bland fälten av gräs och grödor. Det var så vackert, så vackert; alla grön-gula färger som mötte den blå himlen...vinden som drog över fälten och gjorde vågmönster bland grödorna och fick det hela att skimra i tusentals nyanser. Nyanser som harmonierade perfekt.

Och så tystnaden...allt man hörde var lite sus av vinden och lite surr av insekter då och då.

Jag kände mig nästan lite lycklig där bland allt det där gröna.

Lugn och lycklig...

.

i Gnesta-trakten 25/7-15

.

.

Jag som är en inbiten storstadsmänniska!!!

.

.

 (och en retro-selfie :)

.

GNESTABESÖK, GÄSTBLOGGERI OCH VACKERT SÅ ATT DET GÖR ONT...

Det blev en lite udda rubrik idag, jag vet, men dagens inlägg är lite udda; dels delar jag med mig av bloggutrymmet till Thomas och dels blir det ett litet ihop-plock av Gnesta och vackert...

Vi har alltså tillbringat dagen tillsammans, Thomas och jag och vi har varit en sväng till Gnesta och tittat på fotografier, vilket blivit lite av en tradition för oss. I Gnesta var det trevligt som vanligt men själva foto-evenemanget kändes en smula avslaget tyckte jag. Jag vet inte riktigt varför, men kanske Gnestaplanket behöver breddas eller utvecklas på något sätt? Fler utställare kanske?

(Och jag tycker fortfarande att det är dumt att två fotoevenemang, som Gnestaplanket och Säterdalen krockar med varann. Jag tror att vi som är glada fotoamatörer och fotointresserade är en viktig publik...)

.

Gnestaplanket och vägen dit och hem 25/7

.

.

Dagens största behållning blev faktiskt landskapet runt Gnesta, det vi susade igenom på väg dit och hem. Det var så vackert att det gjorde ont!!! Så vackert att till och med jag var tvungen att ge mig ut i grönskan med kameran...

.

.

.

Nu lämnar jag över tangentbordet till Thomas;

Gnesta. Platsen där jag en gång för fem år sedan lärde mig att videofilma, och samtidigt upptäckte att det är bättre med stillbilder....

Trots att jag varit där många gånger sedan dess har jag faktiskt inte sett något plank. Ändå är det ju därför jag oftast åkt dit, för att se planket! Det är något kryptiskt med språkbruket i fotokretsar, precis som i andra intressegrupperingar. Att bära omkring på en kamera innebär dock att man har legitimitet att röra sig i kretsar med helt andra vokabulär och intressen. Jag skulle ju t.ex. inte känna mig lika accepterad om jag gick omkring med en surfingbräda på nobelfesten, men med en kamera runt halsen är det mer OK.

Till nobelfesten lär jag aldrig bli inbjuden men till Gnestaplanket är det fritt att komma och naturligtvis ville jag det även i år. Och visst, jag hittade inget plank i år heller men brädväggar med bilder på är ju det man förväntar sig, och det hittade jag förstås.

Fotoutställning i all ära men för mig är det lika mycket resan dit och människorna på plats som har ett värde. Det finns många fina småvägar som leder till Gnesta, man kan vika av från motorvägen och uppleva det vackra jordbrukslandskapet på nära håll:

(foto; Thomas E).

Människor var det inte lika mycket av i år, kändes det som. Har "den svenska sommaren" skrämt bort många eller kanske jag bara inte var där vid rätt tid, eller så minns jag fel. Plankmästaren själv var såklart där, Bengt Björkbom här i samtal med John Arthur Ekebert:

(foto; Thomas E)

.

.

.

Hälsningar från mig;

(foto Thomas E)

och Thomas:

.

OCH...

på Skogskyrkogården är det mycket, mycket vackert just nu. Näckrosorna är alldeles bedårande i den lilla dammen och gräsmattorna sååå gröna. Man vill bara sitta stilla på en bänk och njuta, eller möjligen fotografera då och då...

.

.

Framåt kvällen, nu i lördags 11/7-15

.

.

..

.

.

.

.

.

och så lördagens selfie...

snacka om koncentrerad :)

.

På återseende!