Långsamhetens lov

.

För mej kan det vara att tillbringa söndagsförmiddagen i sängen med DN, surf och extra god frukost. Eller att lata mej i soffan med en rysligt bra deckare - heeeeela dagen! Eller varför inte, att prata minnen, matrecept och skvaller i timmar, över en fika med goda vänner? Eller att greppa kameran och gå på stillsam promenad, utan mål. Helt enkelt att gå dit stegen bär. Och fundera på ett och annat kanske. För mej är det också lite av långsamhetens lov att skriva blogg. Det gör jag ju enbart för mitt eget höga nöjes skull. Vilken lyx; välja ut egna bilder och fundera på vilka bokstäver jag ska knacka fram.

Naturen är också en fantastisk källa när man vill ge sig själv återhämtning och ledigt från måsten. I naturen är det lätt att varva ner och leva långsamt! Tänk att omslutas av grönska i en vacker skog, och dra in doften av barr och mossa. Eller att kliva ur bilen och ställa sig framför ett vidsträckt knallgult rapsfält - och förundras.

Ja, eller helt enkelt att bara sitta vid en strand, lyssna till vågskvalp och blicka ut över en glittrig vattenyta.

.

Midsommarafton

.

Ja just det, det har blivit midsommarafton. Hur nu det gått till, - var det inte nyss april?

Nåväl, midsommar är en speciell helg tycker jag, lite mytomspunnen och magisk, och det är en trevlig tradition med dansen runt stången. De flesta barn gillar att skutta runt och sjunga om de små grodorna. Och jag tjuvstartade faktiskt lite igår med dansen, på min förskola.

Om det blir någon dans idag, vet jag inte. Men det blir i alla fall sill och potatis i mitt kök. Sen får vi väl se. Thomas är nog snart på väg, - vi får konferera! Vad det blir efter sillen beror nog på vädret. Just nu ser det i alla fall helt ok ut, när jag tittar ut; himlen är blå, med bara ljusgrå moln =)

Jag håller tummarna att det förblir så. Blå himmel över hela Sverige!!!

Trevlig midsommar!

.

Bridgeblandning

Island juli-16

(och lite ögongodis, kanske?)

Det finns en godispåse som heter Bridgeblandning, vet ni vilken sort jag menar? Den har funnits ett tag på butikshyllorna. Enligt Wikipedia sedan 1965 - då var jag sju år och min bror två. Bridgeblandning har jag en speciell relation till, om man nu kan säga det om en godissort?  Det var nämligen så att under flera år, kanske runt 65-68, så spelade mina föräldrar kort tillsammans med ett annat par. De träffades hemma hos oss varje lördagskväll. Och då skulle vi barn förstås i säng extra tidigt, vilket inte var så kul, vi ville ju vara med!

Jag kommer så väl ihåg hur mina föräldrar klädde sig fina och ställde i ordning hemmet. Och det jag minns starkast, var karamellskålen! Sådär mot slutet av fixningen hälldes det alltid upp en stor påse Bridgeblandning i den fina silvriga karamellskålen. Där låg de alla sorter; de stora gula dragerade mandlarna, de fina runda chokladdragerade kulorna, de goda doppade russinen, de smaskiga gröna lakritspinnarna. Och så förstås alla små nonstop.

Vi barn fick absolut inte röra karamellskålen förrän dagen efter - men då var det oftast bara de tråkiga icke festliga små nonstopen kvar!

Och varför i all sin dar berättar jag den här historian här? Jo, jag kom att tänka på att mitt bloggande nog är ganska likt en Bridgeblandning. Det vill säga, lite mandlar, lite chokladdragerade kulor, en och annan lakritspinne...men förmodligen mest små halvtrista nonstop.

OCH SÅ FÅR DET BLI SISTA ISLANDSINLÄGGET...

Avslutar med ett gatufoto från Reykjavik.

Plötsligt hoppade pojken framför mig upp och satte sig mot en husvägg.

Kan bli en bild tänkte jag och höjde kameran. Under tiden såg jag i ena ögonvrån hur hans familj samlades en bit längre bort och rådslog runt en uppvikt karta. I den andra ögonvrån såg jag hur Thomas försvann vidare bort med raska steg i Reykjaviks gatuvimmel. 

En situation ganska typisk för oss två.

.

Reykjavik 7/7-16

.

.

SJU FANTASTISKA ISLANDSDAGAR

Vi bodde på ett bra hotell i Reykjavik . Där startade vi varje morgon med rejäl hotellfrukost och tog oss sedan runt med hyrd bil, lite kors och tvärs. Ett tillvägagångssätt som passade oss väldigt bra - man vill ju kunna styra dagarna själv och kunna stanna när man ser något man vill njuta av lite extra...och dessutom kunna försöka fånga det med kameran.

Vi höll oss till den södra och syd-östra delen av ön, mest på grund av tidsbrist. För att kunna upptäcka hela Island skulle det behövts minst en vecka ytterligare och att man kanske planerat några rutter och olika hotell i förväg.

Men det räckte gott med den sydöstra delen. Det var så himla vackert var vi än drog fram, så för att komma någon vart var vi ibland tvungna att blunda med ena ögat, och inte stanna överallt...

.

Någonstans på Island första veckan i juli -16

.

.

.

Och jag vill jättegärna åka tillbaka. Jag vill se mer av ön och faktiskt skulle jag vilja uppleva den i ett vinterklimat.

.