Och ränderna går aldrig ur...

Inom räckhåll?

Förmiddagsfika i Stockholm? Lunch i Köpenhamn? Och åååååå....middag i Reykjavik - innan en utflykt till den aktiva vulkanen...

Man skulle haft vingar!

Längtar

...efter det normala livet igen; efter att träffas, mötas, umgås. Obekymrat, lite hit och dit. Och innerligt och nära.
IRL.

M som i manuellt

En av mina utmaningar under januarisemestern har varit att lära mig att aktivt välja exponeringstider och bländarinställningar efter ljusförhållanden och vad för slags bild jag vill uppnå. (Och även ISO). Det har bland annat inneburit att jag under de här veckorna haft kameran inställd på M-läge för första gången under mina år med kamera. Och jag gillar det verkligen, jag gillar att jag på ett helt nytt sätt känner att jag har kontroll - att jag kan påverka, ändra, justera. Och göra det löpande.

Visst har jag tänkt på skärpedjup och exponeringstider i viss mån alltid, och skruvat lite på rattarna hit och dit. Men jag har hela tiden kört med någon form av halvautomatik. Kameran har fått bestämma minst hälften. Och oftast har det blivit ganska bra, förmodligen mycket tack vare att jag haft förmånen att fotografera med kompetenta kameror. (Jag gillade särskilt d3an - den visste hur jag ville ha det 😊).

Men hädanefter är det jag som bestämmer och från och med nu kommer utgångsläget få vara M-knappen.

(Och igår experimenterade jag lite med oskärpa...)

Vykort med vitt

från dagens promenad. Blev inte så långt för jag frös om händerna...