I ett fönster någonstans

...hänger det fullt av fotografier. 

.

Och när jag hittade den här bilden med alla fotografier, bland alla mina bildfiler, så tänkte jag att det är rätt fantastiskt det här med fotografi i alla fall - att det faktiskt är möjligt att frysa ett ögonblick av det pågående livet och bevara det. Ögonblick som man sedan kan plocka fram, när som helst och titta på och drömma runt. Eller för all del, bara återanvända i ett blogginlägg som ursäkt att få blogga...

Men det här med foto och att ta bilder har blivit en sådan vardagsvara att man nog ganska sällan tänker på hur fantastiskt det är med att kunna bevara ögonblick av livet i form av bilder.

Och...bilden med fotografier är från en oerhört liten fotoaffär/fotogalleri i Reykjavik. Ett minne från juli-16.

.

På målsnöret igen

.

spindel av Louise Bourgeois  vår -15 utanför Moderna

...och nu bara måste jag knacka fram ett blogginlägg, det var ju så himla länge sedan. Och länge sedan är det för att jag - alldeles av egen fri vilja- har skaffat mig annat som måste gå före fotograferande och nöjesskrivande, och som upptar både tid och tankeverksamhet.

Hösten -15 hoppade jag på heltidsstudier på distans, och läser in en förskollärar-legitimation parallellt med mitt ordinarie arbete. Det innebär helt enkelt en jäkla massa studier på helgerna, och ofta examinationer som ska lämnas in på söndagskvällen. Som idag; inlämning senast 16.55. Jag lämnade in 16.48. Puuuhhh - på målsnöret igen, efter att ha skrivit hela dagen. Det var en delexamination som hörde ihop med en gruppdiskussion. En diskussion som jag tillsammans med några kurskamrater ägnade gårdagen åt och som vi också spelade in på film, vilken också lämnades idag före 17.00.

Så nu sitter jag och funderar på dels om jag är riktigt klok som hoppade på heltidsstudier typ 10 år innan det är dags för pension, och dels funderar jag på hur det är möjligt att en helg liksom bara försvinner iväg, obemärkt...

Tänk om jag hade typ åtta ben, som en spindel...eller bättre: åtta armar! Då kanske jag skulle hinna med lite mer på vardagarna? Så att jag kunde fotografera åtminstone på helgerna...

På återseende! 

.

Ny dag, nya tag

...för oss som inte har semester. 

.

Och apropå att ha kameran felinställd, som det bloggats om här på Fs tidigare....

Bilden är fotad med 1/100 sekund - lite väl långsamt för en skarp bild. Men jag hade inte en tanke på att kolla kamerainställningar när jag mötte den rökande mannen på väg mot dagens slit. Han är väl i och för sej inget märkvärdig, men det var något med hans stil som fängslade mej. Och något med färgerna - blått och gult mot den blågrå bakgrunden. 

Och jag gillar bilden, trots oskärpan. Kanske kan den, om inte annat, fungera som ett inlägg om bildkvalité?

.

Jakten efter tystnaden

Kyrksjölötens naturreservat 2/7-17

.

Stockholms stad har kartlagt och gett ut en guide till olika tysta platser i elva olika naturområden. Kyrksjölötens naturreservat är en av dem, en fantastisk liten pärla, mitt i Bromma och ett stenkast från villaträdgårdarna. Inte så stort område, men så härligt, och viktigt, tycker jag, med sådana här platser nära människors vardag.

I söndags åkte jag till Kyrksjölöten och lyssnade på tystnaden. Och visst fanns den där, om man bortser från fågelkvitter förstås. Jag stod en lång stund bland grönskan, och bara njöt av friden. Underbart! Då och då passerade det människor förstås. Somliga var ute på träningsrunda medan andra tog det lugnt och bara strövade omkring. 

Det var inte så mycket vatten kvar i "träskmarken" - det hade minskat väsentligt sedan jag var där i maj, men det är ändå speciell natur. Jag fick dessutom se en grod-vandring. Små, små grodor var på väg, alla åt samma håll över träskmarken. De har väl något ställe de skulle till förstås.

Stockholm, du vackra stad....

Gamla stan tunnelbanestation 2/7-17

.