Sjunde december.

" Sådär, nu var sista kartongen med böcker packad. Nu skulle de bara iväg också. Prydnadssakerna hade hon för länge sedan delat ut till de som ville ha. Nu skulle hon ta itu med porslinet. För vem behövde 12 tallrikar av tre sorter, och salladsskålar till förbannelse. Det blir bara disk av det, tänkte hon.

Kanske var hon en ovanligt lat person, men hon ville helt enkelt inte lägga ned mer av sin lediga tid på att pyssla i hemmet. Ju mindre saker desto bättre! Tjugofem saker är lagom, tänkte hon, men av god kvalité. Och när pojkarna väl flyttat hemifrån då visste hon precis vilket liv hon ville leva. Hon fantiserade om ett enkelt men mobilt liv. Hon skulle kunna tänka sig att bo inneboende någonstans, väldigt billigt , men ha ett årskort Guld på SJ. Då skulle hon kunna fara Sverige runt med kameran. Passa på att sova i en sovvagn på nätterna och vakna till SJ:s frukost och kliva av i Kiruna, eller Malmö. Det vore något det!

Men det skulle också gå bra med en husbil som bostad, inklusive en trevlig chaufför..."

.

Tredje december...

.

Minns ni värmeböljan i juli? Staden kokade av hetta och dagtid orkade man inget. Men kvällarna var ljuvliga...

"De hade tagit bilen till Skogskyrkogården. Där var det sällsynt vackert och stilla. De lågt inkommande solstrålarna färgade landskapet märkligt gyllene. Tjärnen låg spegelblank och mystisk, och bland monumenthallens pelare lekte skuggorna. Vilken kväll! Och tänk att det kunde vara så vackert på en kyrkogård...

Till och med stenbeläggningen nedanför Almhöjden skimrade som aldrig förr..."

.

Foto; Thomas Engström.

Det här är en bild som jag verkligen gillar...så jag delar gärna med mig! (Man har ju gått och blivit facebookare, och där får man lära sig att gilla, och dela minsann...:) Så nu delar jag med mig här i min blogg. Och förstås med tillåtelse av fotografen...

.

.

21.15 ungefär...

Stockholmskvällen var ljuvligt ljummen när jag klev ut från centralen. Och med Thomas hjälp hann jag precis till Skogskyrkogården innan solen gick ned. Där var det stilla och nästan trollskt vackert. Särskilt uppe vid de tre kapellen och Monumenthallen.

Och jag kan inte låta bli att fascineras av pelarna och speglingarna i den lilla dammen...

.

Skogskyrkogården 22/7

...

Det blev en kort sväng...och endast några få bilder. Men imorgon väntar nya äventyr... :)

God natt!

Ni som inte sett filmen om Vivian Maiers okända bildskatt...

...se den!!! Filmen ligger kvar på SVT till den 23 juli. Så om jag förstår rätt så är det sista dagen idag att se den.

Historien är ju fantastisk...och man får se en massa bra fotografi! Och det kan väl vara skönt i värmen att slå sig ned i ett soffhörn eller ta med laptopen ut i syrenbersån...och få förundras lite...

.

Och så får det bli några bilder på kolonilottsinnehavare jag mött, bilder som jag kommer åt i min laptop så här i hastigheten.... :)

plommonkvinnan, ett av mina tidiga möten (år 2011)

...

okänd man som nyss kommit till Sverige (2014)

..

okänd man som ville låta sig fotograferas (2014)

...

två okända herrar ivrigt jobbande (2014)

..

okänd man (2014)

...

slutar med plommonkvinnan igen...

.

.

Se filmen! :)

God natt!

Nu är det varmt...

Hemma på min gård...

Tuva, Jonna och hunden Hasse pustar i skuggan.

.

Jag bor mitt i centrala Norrköping, fast i en oas. Jag bor nämligen på en mycket trivsam gård med gott om grönska...och bara trevliga grannar. På den här gården har det fikats och skvallrats och festats mycket.

Jag har bott här nu 26 år i augusti....

Gården är som sagt mycket skön att vara på. Här finns förstås en gemensam grillplats, som brukar vara samlingspunkten efter jobbet. På morgonen gillar jag min egen trapp bäst. Där är det morgonsol. Men nu när det varit så varma dagar har det varit perfekt att sitta under  ett av kastanjeträden. Skuggan har skänkt ljuvlig svalka.

Jaa, och så kan man ju fixa sin egen lilla hörna....

.