Svartvitt

Den senaste tiden har mina ögon börjat snegla på snygga svartvita bilder...

Det känns förvånande, för det är inte mig likt...Jag tycker nämligen att färg är något väsentligt här i livet och alldeles, alldeles underbart.

Men det ena behöver ju kanske inte utesluta det andra....

Jag har också allt oftare känt mig sugen på att få möjlighet att fotografera igen med gammal hederlig svart-vit film...få fram de där mustiga kontrastrika bilderna som jag tycker är så svårt att få till med den digitala kameran...

(Men min gamla analoga Canon-kamera har jag för många år sedan skänkt bort, den användes ju för övrigt nästan aldrig...och så hade man ju hört om den nya fantastiska tekniken som var i antågande...)

Kanske kan man få fram bra mustiga svartvita bilder ur en digital Canonkamera också? Det kanske bara är frågan om teknik och om att försöka lära sig...eller?

Eftersom jag fortfarande är hemma och förkyld, är det fönsterbilder som gäller...

fortfarande från ett ganska smutsigt fönster tyvärr...

 Håller hårt i väskan...

 Jäkla bilar...

Hem från plugget...

Samtliga bilder tagna igår den 15/2 2010.

Ganska vilsamt för ögonen med svartvitt, tycker jag... 

Hälsningar Lena.

Bra blogg...eller?

Vad kännetecknar en bra blogg? Trixig fråga det där... 

Vad är en bra bild? Vad gör en berättelse bra? Lika trixigt det att svara på...för därom lär det finnas gott om delade meningar...

Själv tycker jag att det är roligt med en personlig touch i bloggen, precis som jag gillar när bilder bär på personliga spår...Likadant är det med berättelser, de bästa har någon form av personlig prägel från författaren...

Utbudet av bloggar här på Fotosidan har ökat rejält efter årsskiftet (verkar det som?) och Fotosidans bloggar är ganska varierande, både till form och innehåll. Det tycker jag är bra!

Vissa dagar med gott om tid njuter jag gärna av långa bloggar med härliga berättelser eller bloggar fulla av kunskap och fakta författade av tekniknördarna... himla bra för en fotonybörjare som jag! Andra stunder orkar jag bara som hastigast skumma igenom favoritbloggarna... eller dem med kort text.

Däremot tycker jag alltid att det är extra roligt när det finns bilder i bloggen, och där är jag nog lite bestämd; jag tycker nog att det bör finnas bilder i en fotoblogg, inne på en fotosida...

Så därför är det kanske dax här att lägga in några bilder...

Jag har åkt på en rejäl förkylning igen och därför varit hemma idag från jobb och civilsation...men kunde inte låta bli att fönsterfota lite...så samtliga bilder är tagna idag 15/2, genom mitt köksfönster...ett ganska otvättat fönster...

Världen är fortfarande vacker och vit (nåja) ute på gatorna...

snyggt med de dekorativa mönstren från bildäcken kan jag tycka...

Snälla...vi måste gå nu!!!

Kom lilla vovsen...

Ögonkontakt...!!!

Tänk vad roligt det är med en kamera i alla fall, även om det nu inte blev några mästerbilder idag...

Men två ensamma timmar har jag slagit död på genom att sikta genom köksfönstret, snorandes och snörvlandes visserligen, men med bekvämt avstånd till kaffebryggaren...

Förmodligen har jag nu skrivit för lååååångt blogginlägg...

(och ingen knorr kommer jag på!)

Hälsningar Lena.

Plötsligt händer det...

Vardagen rullar på och rullar på...men plötsligt händer det...

För min 98-åriga mormor hände det, minsann.

Livet vändes upp och ned när hon i söndags gick och snavade och bröt lårbenet strax under höften...gamla människan hon skulle ju bara hjälpa till och duka av lite kaffekoppar...Att hon dessutom var tvungen att göra det nu, den här månaden som alla andra druttar omkull också, det var ju onödigt!

På akutavdelningar svämmar det nämligen över av människor som halkat och ramlat och fått alla möljiga olika sorters frakturer. På ortopedavdelningen är det som ett löpande band...in från akuten (efter 10 timmars väntetid - minst), opereras, plåstras om och få två påsar blod och en påse näring...upp i rullstolen och så hem... För sängplatsen behövs till någon annan druttig person.

Stackars min mormor. Ett svårt brott på lårbenet och blåslagen, förvirrad och vilsen. När jag kom och besökte henne idag satt hon och sov över en tidning upp-pallad i en rullstol. Hon var inkörd i ett hörn av fyra-bäddsrummet..barfota och kall, endast iklädd en tunn bomullsskjorta. Personalen hade inte hittat hennes tofflor...och ingen hade hängt över henne en filt.

När hon vaknade till hade hon väldigt ont och jag fick be om smärtstillande för min mormor. Det hade min mamma också fått göra dagen innan...det är nämligen så att min mormor är uppfostrad till att inte besvära, inte ens om hon har väldigt ont. I måndags genomgick hon en fem timmars lång operation. Hon var mycket svag och fick tre påsar blod för att repa sig. I dag två dagar efter operationen såg hon så ynklig och liten ut där hon satt i rullstolen...min kära, kära mormor...

Men imorgon, måste hon åka hem till äldreboendet. Platsen behövs till någon annan.

Hur skall det gå, jag känner mig orolig!

Bilden har många brister, tagen lite snabbt i en konstig vinkel

och beskuren för att inte få med de övriga patienterna i rummet...

 Jag håller tummarna och hoppas på det bästa.

Fotolust har jag inte någon tyvärr...så bilder och blogg får vänta...

Hälsningar Lena.

Nästan, nästan Bangkok...

Jag var tvungen att bestämma mig snabbt, ville jag följa med till Bangkok i fem dagar, nu imorgon...?

Klart jag ville följa med till Bangkok en lite lagom sväng, mitt i vardagsbestyren!

Men... vi vanliga dödliga har ju jobb att ta ledigt ifrån och ungar som skall ses efter, även den här veckan...så svaret fick bli nej, inte den här gången heller...

Hur hänger det här ihop?...Jo, jag har förmånen att ha en bror som är pilot och kör långdistans, och finns det platser kvar i planet kan man som släkt eller vän få följa med till mycket, mycket förmånligt pris...

Då och då kommer det sådana här bra flygningar med långa stop, i någon storstad på andra sidan jordklotet...dvs då besättningen får stanna i flera dagar för att invänta jobbflighten hem. De här flygningarna är förstås väldans populära, och hänger man med blir det som en lyxig lillsemester. Dessutom kan man under flygresan om man har tur få sitta och jäsa i buisness bland alla VDar och buisnessmen, och så kan man hänga med sin bror ut i cockpit och sitta där en stund och se ut över världen... snart slänger man käft med besättningen och känner sig väldigt speciell, och the buisnessmen tittar storögt och intresserat...vem är hon i all sin dar?

Så det var med tungt hjärta som jag tackade neej...tänk; Lillsemester, värme och spännande fotopromenader... storstadspuls och fjärran dofter...

Men, min mamma följer med...de går nog snart ombord...

Sist när jag var med min bror gick flighten till Beijing...Då hade mitt fotointresse inte vaknat, och jag hade som hastigast lånat en liten Ixus och kom hem med drygt 100 bilder. Ett hundra bilder på fyra dagar i en fantstisk historisk och kulturellt spännande stad!!!...När jag tänker på det i dag så gråter jag nästan och sliter mitt hår...minneskortet rymde åtminstone 1000 i jpg...

Men jag har härliga minnen kvar...

 ...och en och annan bild, här från Kinesiska muren (en fantastisk plats!)

...min bror (i orange tröja) står och fotar mig, tillbaka...

Jag blev mycket förtjust i Beijing...så får jag chansen så åker jag nog dit igen, förhoppningsvis nu i vår...Men nu skall jag sitta och tjura lite över att det är min mamma och inte jag som sitter på den där flighten till Bangkok...

Hälsningar Lena.

För mycket av det goda...

Precis...för mycket av det goda...har det blivit ...

För mycket av goda mastodontmiddagar, för mycket av hemlagad leverpastej, för mycket av kaffe med vansinnigt god fruktkaka, för mycket av god brie och lättdrucket rödvin, för mycket av crispiga nötter och för mycket av chokladpraliner...

Först och främst är det den långa jul och nyårs-ledighetens fel att det blivit så här, för mycket av allt... ja utan motion då... Sedan är det vinterkylans fel, som inte ger sig... den gör ju så att man stannar inne...och sedan förstås är det ju mitt ryggskotts fel att det helt enkelt blivit för mycket av det goda...och ingen motion.

Jaa, och sedan har jag haft alldeles för många bra deckare att läsa och så lagar min mamma helt enkelt för mycket och för god mat som hon bjuder på...och så har jag för nära till videoaffären också, som har öppet hur länge som helst...

...så som ni förstår så är det ju inte mitt eget fel att jag nu idag måste ändra lite på min livsstil! Neej det är helt och hållet andras fel att jag i dag har kommit fram till den hämska måndagen den första februari och med den mera motion, mera sallader och chokladförbud! Ack jaa...

Hittade denna bild i dag i min lilla Ixus...det är från julaftonen. Vi är hemma hos min mamma, och hon har precis satt fram en chokladkartong, som min dotter, min mormor och mina söner kastar sig fram mot...Bilden är väl ingen vidare kvalite men det var roligt att hitta den...

(Gud vad sugen jag blir på lite choklad...!!!)

Februari kommer att bli en tung månad...men jag hoppas på många fotopromenader, då får man ju fin motion...

Hälsningar Lena.