Hej du vackra vintervärld!

Snö och rimfrost så långt ögat når...vilken fröjd det var att gå hem från jobbet i dag!

Passade på att få massa frisk luft och extra motion och gick den långa vägen över Himmelstalundsfältet, även i dag...kände mig mycket duktig! Kameran var med förstås...och vilken ögonfröjd...som sagt... 

Det var en märklig snö-vit värld jag promenerade omkring i, och fler med mig...

På vissa ställen låg det gråvit dimma över fälten, och förstärkte den magiska stämningen...

Kunde inte låta bli att ta ytterligre en bild vid bron...idag var träden ännu mer snötyngda och frostiga...

Det var gott om skidlöpare (häftig och ovanlig syn!)...här en med mycket fart i benen... 

 ...och här en som tar det lite lugnare!

Magiskt...var ordet...

Tyvärr kände jag mig lite besviken när jag kom hem och fick se bilderna i datorn...visserligen hade jag fotat under en mycket tung grå himmel och bitvis dimma, och överallt hade det ju varit ganska färglöst...men jag tyckte endock att bilderna kändes väldigt konturlösa och utan stuns i...det vackra som jag upplevt, liksom inte syntes tyckte jag...Tyvärr hade jag också bara fått med mig ett halvfullt minneskort i kameran så jag fick fota i jpeg...Kanske finns det något knep när man fotar i en sådan här kontrastlös värld, med dåliga ljusförhållanden...något jag inte lärt mig eller förstår...eller också behöver jag ett ljusstarkare och bättre objektiv...???

Men dagens stora behållning hade ialla fall varit den fantastiska promenaden. Magiskt var ordet...mycket magiskt var det att pulsa hemåt i denna vit-gråa värld medans skymningen sakta sänkte sig över det stora vidsträckta fältet...

Får försöka ta nya bilder imorgon! 

Hälsningar Lena.

Torsdagsbild vecka 2. Nästan monokrom...

Vilken vit vintervärld! Snön ligger decimetertjock på de stora gräsmattorna och träden tyngs av vit frost och fin snö...Himlen ligger grå och tung som en filt över jorden. Människorna jag ser är bara svarta silhuetter på avstånd. Världen känns nästan monokrom...

Hälsningar Lena.

Tack för gensvar!

Tack alla ni som skrev en rad! Det var jättespännande att komma hem ifrån jobbet i måndags och öppna bloggen...och jag blev så glad för alla positiva svar...(även om jag  nu inte riktigt fick 100...och det var väl tur så trött som jag var....)

Hela min måndag var faktiskt riktigt bra...det är ju himla kul att träffa sin arbetskamrater efter jul och nyårsledigheten och få höra alla dråpliga historier om släktträffar och julklappar som blivit helt fel...och sååå roligt att träffa alla små barn igen  som faktiskt nästan har vuxit så man ser det på en månad...(jag jobbar ju på förskola för er som inte vet...)

Men man är ju trots den trevliga stämningen och alla glada skratt  riktigt trött första arbetsdagen och efter att ha arbetat nio timmar och varit hemifrån mer än tio timmar så var det mycket upp-piggande att sätta sig framför datorn och läsa era kommentarer...och det är ju riktigt häftigt om man tänker efter det här med bloggande...nästan vem som helst kan göra sin röst hörd när det passar och så fort man slängt ut inlägget i datarymden så kan nästan vem som helst var som helst genast svara och kommentara tillbaka...häftigt, eller hur?

Skickar med en bild på ett häftigt staket också...staketet runt förskolan idag var alldeles fullt med rimfrost...kastade mig ut på en ledig stund och tog en  bild...

Hälsningar Lena!

(kämpar på med självporträtten...!)

Skriv en rad!

Ja gör det, snälla...för jag är så nyfiken på vilka ni är som läser min blogg...jag menar, om det är sissådär 100 som läser mitt blogginlägg och jag får låt säga tre kommentarer, (oftast tre av någon av de 10 som brukar kommentera)...men, då undrar man ju vilka är ni resten 97 ???

...så jag tänkte det...att o vad häftigt att komma hem från jobbet, efter första dagens slit sedan mannaminne... å ha 97 kommentarer och plus de gamla vanliga härliga tre...så skriv en liten rad....om precis vad som helst!!!!!

Jag, igår eftermiddag...ganska oredigerad, har fixat bort en prick och en liten finne...och jag har ganska stor näsa för dem som undrar...men lite beror på objektivet, har jag fått lära mig...men eftersom jag inte har något bättre, så...

(självporträtt 10/1 10...lite hafsigt, i fönsterljuset...) 

Näe nu ska jag till jobbet...monday morning blues....

Skriv!!!

Hälsningar Lena!

Söndagkväll klockan sju

Hjälp!!!...det är nu man tänker på allt man skulle hunnit under julledigheten...det är nu småpaniken kommer krypandes... för det är ju just söndagkväll före dagen JOBB...och imorgon ringer väckarklockan halv sex och familjen Eriksson stiger in i ekorrhjulet igen....

Jag skulle ju ha fixat och ordnat mycket mer, väldigt mycket mer...Jag skulle ju ha storhandlat så allt var klart...och jag skulle ju ha lagat färdiga middagar som skulle vara lätt som en plätt för vilken hungrig familjemedlem som helst att värma...och jag skulle ju ha organiserat om i hallgarderoberna, för att stävja hallkaoset...och jag hade verkligen behövt ta hand om den där bokhyllan som snart rasar ihop och sorterat ut en massa böcker...

Men nu är klockan sju på söndagkvällen före dagen JOBB och nu handlar det om prioritering...det vill säga; gå och handla så att det åtminstone finns frukost imorgon bitti...se till så att tonårssönernas favoritjeans är tvättade...leta reda på nyckelknippan till jobbet och ladda busskorten...

Ladda busskorten jaa....jag steg ut i den snövita kvällen, och det var ljuvligt ute. Termometern hade letat sig upp till minus sex grader, helt perfekt vintertemperatur, enligt mig...På flera ställen låg det nysnö, helt vit och orörd... mitt inne i stan! Det var ovanligt mycket människor ute också för att vara söndagkväll klockan sju, kanske fler var på väg för att  handla frukostmackor och ladda busskort...? 

På väg hem gick jag Kungsgatan upp och sedan svängde jag ned till Arbetets museum, som låg där grannare än vanligt i sin kvällsbelysning mitt i strömmen...som en lyxkryssare inne i hamn...Trots två matkassar så kunde jag inte hejda mig utan fiskade upp min lilla Ixus ur jackfickan...och trots den mörka timmen och trots att jag inte hade något stadigt underlag...och trots att jag visste att det här blir inte bra... så kunde jag inte låta bli att ta några bilder...

Och nu gör jag bort mig som visar några av dem här...men jag vet att dem är i urkass kvalité, men jag vill att ni i allfall ska få en chans att få ett hum om hur vackert Strykjärnet är upplyst i kvällsmörkret...(så om man har en bra kamera och ett stativ så skulle det kunna bli jättefina bilder tror jag...)

Kungsgatan...till höger ligger Strykjärnet.

Bilden tagen precis från bron där mamman med barnvagnen går. (Översta bilden)

På lite närmare håll...

Jag tycker att de fotograferade människoansiktena är så häftiga i en del av fönstren, tillhörande utställningen INDUSTRLAND - NÄR SVERIGE BLEV MODERNT.

Vy åt andra sidan från Kungsgatan...Campus Norrköping är upplyst, rejält...kanske universitetet har specialpris på el...????

Det var jätteskönt med en promenad  som avbrott i fixa-stressen...men...nu måste jag återgå till att hänga tvätt...favorit jeansen! Och sedan är det nog dax att sova...

Hälsningar Lena.