Balsam för ögon, öron och själ...

Onsdagen den 30 september 2009. Temperaturen visar 14 grader, himlen är blå och höstsolen skiner för full kraft. Jag har tagit mig en ledig dag...så har också min goda vän Catharina gjort, och vi befinner osst strax utanför Norrköping i riktning mot Kolmårdenskogarna. Där finns en fantastisk plats som kallas Getåravinen. 

Väl framme får man försiktigt via slingriga stigar försöka ta sej ned för branten ner i ravinen. Där porlar en bäck och naturen för övrigt liknar mer amazonas djungel än något som jag associerar till svensk skog. Vi följer bäcken åt ena hållet, förundrade över den storslagna naturen. Vi småpratar, fotograferar, plockar lite trattkantareller eller är bara tysta....Efter ett par timmar hittar vi två tjocka liggande trästammar och där vilar vi och dricker kaffe...hela tiden ackompanjerade av bäckens brus...  

Nere i ravinen.

Bäcken porlar meditativt...

Catharina hittar vackra fjädrar som hon plockar.

Överallt växer ormbunkar..lite vissna men väldigt vackra i alla fall...

Aldrig smakar kaffe bättre än ute i naturen!

Efter fika och lite skvallrande packar vi ihop och återvänder in till Norrköping. Vi beslutar att fortsätta vår lediga dag på Arbetets Museum. Efter alla naturintryck känns det perfekt med lite storstadskultur...och Catharina vill se utställningen av Graciela Iturbides bilder.

Högst uppe i Strykjärnet hänger Graciela Iturbides magnifika bilder kvar ännu en tid...tål att tittas på flera gånger!

Utsikt som inte går av för hackor!

Mera kultur...."Industrilandet-När Sverige blev modernt."

Tjorven i bakgrunden och många olika prylar från 30-talet, 40-talet och 50-talet på det rullande bandet...

Catharina bland hängande tvätt i utställningen "Smutsig tvätt-rena kläder."

Mycket motion blir det också om man väljer att gå i trapporna...

En annorlunda, avkopplande, stimulerande och helt fantastisk dag håller på att gå mot sitt slut...och jag vill verkligen ge ett råd till alla som känner sej lite vardagströtta...gör som jag, ta en dag och fyll den med balsam för ögon öron och själ! Det lever man länge på...tror jag...

Vinkar hej då till Catharina och vandrar backen uppför hem till mej....nöjd och belåten och medveten om att det fortfarande finns en karamell kvar, nämligen att tömma kameran och titta på alla dagens bilder...

Säger hej då för i dag och avslutar med en bild på mej ute i naturen...en bild som Catharina tog.

Min första TORSDAGSBILD...häng med!

Jag gillar torsdagar... det har alltid varit så. Torsdagsmorgnar är fulla av energi, man är i full gång med arbete, men man vet att arbetsveckan går mot sitt slut...man börjar sakta förnimma lite helgkänsla...Denna vetskap och torsdagskänsla har så länge jag minns påverkat mej på ett positivt sätt. Ny energi och arbetslust strömmar in i kroppen och man ger det där lilla extra på jobbet, samtidigt som det är lätt att ha ork kvar när torsdagen går mot sitt slut...för då är det ju snart fredag och helg...

...och i morse fick jag en idé...jag tänkte att det skulle vara kul att en gång i veckan lägga in bara EN speciell bild här i min blogg, återkommande....en bild som är tagen denna vecka och som på något sätt står för mina foto-idéer, för mina foto-tankar och för mina foto-försök just nu, eller är särskild representativ för min foto-utveckling...men bilden skall vara tagen i veckan, det känns viktigt. Så i morse föddes veckans TORSDAGSBILD...

Förhoppningsvis kan fler än jag ha intresse av min TORSDAGSBILD och mina funderingar kring den... (Tar tacksamt mot kommentarer kritik och funderingar, kring min bild!)

För närvarande tycker jag att det är väldigt spännande med "fönsterbilder". Att placera någon inomhus vid ett fönster, ger ofta bra och naturligt vackert foto-ljus. Själva kompositionen kan ju också bli extra intressant när man får med lite av miljön utanför fönstret. Dessutom är det ju väldigt spännande att fota rakt in i fönster både för att få med det som finns där inne och för att fota fönsterspeglingar.

God utsikt ...Catharina står högt uppe i Arbetets Museum och beundrar utsikten över Industrilandskapet.

Nästa torsdag kommer en ny TORSDAGSBILD...

Hälsningar Lena.

Friskt vågat hälften vunnet!

Måndag strax efter ett, och jag har lunchrast trettio minuter. Springer in och hämtar den inlåsta kameran och ger mej ut i okänd förortsterräng...Jag befinner mej i Navestad, närmare bestämt i Guldringens bostadsområde och går med bestämda steg mot ringens mitt. Framför mej ser jag gräsmattor och slingrande asfaltsgångar, stenlandskap, en och annan fontän och små lekplatser utspridda...säkert noga planerat. Jag provar att fotografera en av fontänerna och så lite vackert ogräs som envist växer mellan stora bummelstenar...njjaaeeee...inget vidare...min blick söker längre bort och jag ser en liten grön oas av träd. Under träden finns ett par bänkar och på två av dessa bänkar sitter det tre gummor av okänt ursprung....men gud vad de ser fina ut...de bara sitter, pratar inte...de ser ut att bara vänta...hjärtat slår till och jag vet direkt att dem vill jag fotografera!

Tittar hastigt på klockan och konstaterar att jag har sjutton minuter kvar på rasten....överlägger med mej själv hur jag ska bära mej åt, ska jag våga smygfotografera dem..eller...Tar hastigt två knäpp sådär lie i halvsmyg på dem, och fortsätter sedan fotografera terrängen....närmar mej ytterligare... försiktigt och fortsätter hela tiden "fotografera" (utan att trycka av) precis vad som helst runt dem, nu har jag blicken hela tiden på mej...En av kvinnorna drar sej undan så nu är det bara två kvar...(Snälla sitt kvar!) Hjärtat bultar och jag känner mej lätt knäsvag, men sedan fattar jag mod, ler stort och pekar på dem och ömsom min kamera och frågar om jag får ta en bild...???? (Snälla!!!!)  De nickar jakande och åtminstone en av dem ler lite....Så jag knäpper hastigt tre bilder, ler jättestort igen och inser samtidigt att jag måste springa tillbaka till jobbet...bums!

 Friskt vågat hälften vunnet !!!!... tänker jag medans jag småspringer bort till den förskola som jag för dagen arbetar på.

När jag går och lägger mej sedan på kvällen känner jag mej väldans nöjd med mej själv. (Vilken skön känsla att kunna göra det!) Men, det är inte bilderna i sej själva som gör mej nöjd...utan att jag har vågat att ta dessa bilder, att jag har vågat att fråga för mej helt okända kvinnor (som dessutom såg ganska barska ut!)...och att jag dessutom med klappande hjärta har fått till tre fyra bilder som i alla fall inte var oskarpa och superdåliga....

Jag känner att jag har växt lite...någon halv centimeter...

Hälsningar Lena.

För mej handlar fotografi om lust!

Precis...för mej handlar fotografi om lusten till att skapa, lusten till att leka och lusten till att själv kunna ha möjlighet, att alldeles alldeles själv få fånga in färger och former och göra dem till mina. Min värld i Vintergatan kan lika gärna vara hemma vid diskbänken eller ute bland folkvimmel som en resa till andra sidan jordklotet. (Även om nu det inte händer så ofta att jag hamnar där...) Och nu för tiden...tar jag med mej kameran överallt, liksom mitt bildseende och liksom min lust till att fotografera. För mej finns det ingen direkt skillnad på att försöka fånga en tjusig solnedgång som ett glas i diskbaljan eller ett myllrigt folkvimmel...det är helt enkelt min lust till att fånga in och skapa som gör sej påminnt...sen får man väl tycka vad man vill om alla mina bilder...Jag vet nämligen väldigt väl att jag är ett riktigt foto-blåbär! Mina bilder är ljusår från fotografiska mästerverk och säkert tusen mil ens från hyfsad fotografi...Men jag gillar mina bilder och framför allt älskar jag hela processen från att vara ute och försöka fånga in, till att sitta framför datorn med en kopp kaffe och färdigställa en bild. Det färdiga resultatet är min bild, mina intryck, mitt avtryck just då med kameran och till slut mitt alldeles eget färdiga uttryck!

Det är också fantastiskt härligt att se rent konkret i en skapande process att man utvecklas...och det har jag gjort! I januari 2009 visste jag inte ens vad de olika fotoprogrammen stod för på min kamera...jag visste inte hur man kunde ändra på bländaren och jag hade inte den blekaste om hur man kompenserar exponeringen vid starkt solljus...och vitbalans, vad sjutton kunde det vara? Jag hade storögt sett på moderskeppet.se hur man kunde trolla i Photoshop...och ett ljus tändes i mitt hjärta; det där vill jag också kunna!!!!! Så det var bara att sätta igång...började pilla med min Eos 450 som jag hade fått i födelsedagspresent, inköpte diverse fotoböcker och satt och drömde framför moderskeppets fantastiska video om och om igen på kvällarna istället för att titta på vanlig film...och på den vägen är det! I februari detta år loggade jag in för första gången på Fotosidan och bestämde mej ganska snabbt för att bli medlem...

Så självklart är jag ett foto-blåbär, en riktig superamatör...men gud vad jag tycker det är roligt!

En av mina diskbänksbilder...

En av mina bilder från en fotopromenad...

Kanske är det lite väl kaxigt av mej att vara så pass mycket nybörjare som jag är och endock startat en fotoblogg...somliga kanske tror att jag tror att jag är något...att jag är bra på det här????

Kanske jag i min naivitet inte förstår att jag bidrar till att sänka kvaliten här på Fotosidan med min amatörmässiga fotoblogg med mina amatörmässiga försök till foton och mina små funderingar....?????

Men, jag tänkte att Fotosidan är ju i allra högsta grad även för amatörer så om jag visar att en 50-årig tant kan börja från scratch, utvecklas och bli bättre inom bildskapande, då kan alla..... och därmed kanske jag kan sporra andra superamatörer samtidigt som jag stegvis växer och utvecklas själv med mitt bildskapande och samtidigt som jag själv blir sporrad och har himmelskt roligt...För när man är nybörjarfotoamatör så finns det inte speciellt många forum och levande själar som har lust att hjälpa till eller kan puscha en framåt...då är feedbacken här på Fotosidan guld värd... såväl ris som ros som hjälpande tips och glada tillrop!

PS. Tack till www.moderskeppet.se det var där min lust för fotografi och bildbehandling föddes!  Och tack till alla här på Fotosidan, som glatt mej med härliga fotokommentarer allt sedan jag blev medlem i mars i år!         

Hälsningar Lena.

Kulturella krumelurer och vanligt folk.

En dag om året blommar kulturen upp här i Norrköpjng och görs tillgänglig för såväl gammal som ung och för såväl fattig som rik. Då är det Kulturnatt från tidig förmiddag till sena natta här i Norrköping. Då öppnas det upp, plockas fram, dammas av och hängs upp i de kulturella salongerna. Då förvandlas caféer till konstutställningslokaler, klubbar och föreningar visar upp och bjuder in, då är det bookshops, poesi,  historieberättning och prova på, i var och varannan hörna. Musik och oljud hörs från skrymslen och vrår och på bakgator arrangeras loppis. Det är folk och vimmel, liv och rörelse och glada skratt...

Det är "en palett av mångfald" för att låna orden av Sahar Burhan som gjort årets Kulturnattsaffisch.

Årets Kulturnatts-affisch uppsatt på de väldiga glasrutorna på Stadsbiblioteket.

Utanför Norrköpings stadsbibliotek...folkets egna kulturella högborg!

Föreningen "Gamla Norrköping" lockar in för visning i det Swartziska huset.

Välkommen att måla!

På väg till kulturen...

Kaffepaus från kulturen..

Trängsel bland de kulturella yttringarna.

Det är roligt med kultur!

Lite båtkultur utanför Arbetets Museum.

"Maskornas magi"...en utställning av konstnären Ingrid Tensmyr i Lilla Lusthuset vid Stadsmuséet.

Konstnären själv med kulturvän i vacker egenhändigt tillverkad kappa...

Kulturella ungdomar...

"Mamma vart tog du vägen?"...

"Hej på dej du..."

Min goda vän Catharina bland loppisstånden.

Kvällen närmar sej och min kulturella promenad måste få ett slut...jag är helt enkelt snurrig i huvudet av alla intryck och smått hungrig...och jag längtar hem till lugn och ro. Visst är det härligt och jättekul med hela det smörgåsbord av kultur som man erbjuds under mindre en ett dygn...men endock...på väg hem möter jag en herre som utbrister..."Tänk om man kunde dela upp det här på tolv ggr per år istället, då skulle Norrköping vara kulturhuvudstad för jämnan! Kanske inte vore så dumt...en kulturnatt i månaden! Då skulle man hinna med och framförallt orka ta del av allt på ett annat sätt!

Men så är det kanske med oss gamla tanter och gubbar...vi vill ha det serverat i lagom portioner...???

Hälsningar från Lena.