MOT OÄNDLIGHETEN OCH VIDARE

Man börjar alltid från en viss punkt, och därifrån vill man gå vidare...mot oändligheten. Så är det väl med det mesta här i livet, som man gillar i alla fall. Så även när man börjar att fotografera.

Man vill växa, så är det...samtidigt som man inte vill tänka för mycket på det...utan bara låta sig fångas in av känslan. Lite knepigt...men, i alla fall, utvecklas...det vill man.

Men hur vet man att man gör det? Är det något som man skall känna av själv...eller är det andra som skall berätta det?

Jag kan självklart se att jag inte står och stampar på min startpunkt, men borde jag kommit längre på det här dryga året som jag fotograferat? Och var står jag egentligen nu? Vad är det  jag behöver träna på...vad är det jag inte ser, som andra ser om mitt fotograferande?

Lägger man in bilder i någon pool, så får man faktiskt ganska sällan konstruktiv vägledning...mest beröm, av de som tycker ganska lika som man själv...eller tystnad om bilden inte är så bra.

Ibland har jag tänkt tanken...att jag skulle vilja ha en fotograf-coach. Någon som tittade på mina samlade bilder och berättade vad som syns...och vad som fattas...

Stockholm...vilken härlig stad att fotografera i...

blev nästan lite kär...

Men, nu är jag tillbaka i Norrköping...så nu får det bli Norrköpingsbilder, ett tag.

Har precis skruvat av mitt 50 mm och bestämt mig för lite vidvinkel imorgon...gillar mitt 15-85 mm också...och det har jag inte fotat så mycket med...

Hälsningar Lena.

Daniel Steen 2010-08-10 00:33

Hej Lena!

Fotograf -coach låter som en bra ide tror att jag skall se om jag kan få ngn av mina fotograf vänner att ställa upp.

Jag behöver nog all hjälp jag kan få.

Vill passa på att säga att jag gillar läsa de du skriver. Du tar också mkt fina bilder, mkt byggnader, inte ngt jag gett mig in på men du inspirerar till framtida försök.

Mvh,

Daniel

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-08-10 01:37

Fotograf-coach...absolut...lycka till!
Och tack för kommentaren! / lena

Svara

pic-tor 2010-08-10 09:03

Jag tycker du har kommit en bra bit mot oändligheten Lena :). Som du vet så kommer vi aldrig fram. Jag gillar dina bilder. Första bilden här är fin men hade vunnit på (tycker jag) att låta paret stå fram från bakgrunden mer genom att använda större bländare och gå lite närmare. Vilken bländare använde du här?

Under resans gång sker utvecklingen gradvis och vi inspireras och tar till oss av de som hunnit lite längre. Den här processen tar tid - och det är det som är det fina. Genom att titta på sina bilder ser man bl a sin egen "stil". Den bär du med dig hela tiden utan att tänka på det. Den är en del av din personlighet och alla fotografer har sin egen stil. Ett samtal med en "fotograf-coach" kring olika stilar kan nog vara väldigt nyttigt för alla som fotograferar.

Du är lite otålig och vill att allting ska gå snabbt. Med fotografering är det nog så att det är långsamhetens lov som gäller. Genom enträget arbete mejslar man fram kvaliteter, en flisa i taget. Jag tycker det är väldigt inspirerande.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-08-10 15:49

"Långsamhetens lov"...och "en flisa i taget"...tack för påminnelsen!
Ang bilden med paret...så kom de liksom bara fram i skottgluggen medans jag satt och drack cola i lugn och ro, så det blev nog som du säger...lite platt. (bländare 9)
Och hade jag börjat skruva på korken på colan och samlat ihop mig och försökt smyga fram...så hade kyssen varit över för länge sen...

Tusen tack för dina kloka ord...de är värda att tänka på...
MVH lena

Svara

Peter-L 2010-08-10 09:35

Ja du Lena, oändligheten tar ju aldrig slut. Så, det gäller att göra det till en kul och spännande resa för var och en. :) Man kan känna en "otålighet" i dina rader, även tidigare, och jag kan delvis förstå den. Men samtidigt, du är ju du! Du visar din stil, din smak, ditt bildseende i dina bilder, som är "du".....

Visst, man kan ha en "fotograf-coach", och få kritik på det bildmässiga, men faktum kvarstår ju att du är du, så också dina bilder. Som jag tycker är fina....

Så, vill du ta "utmaningen"?? :) I Norrköping, inte fler fönster, inte fler industrifasader, inte fler vattendrag, och inte fler rara par...... Hitta något nytt! Men med bibehållet att "du är du"..... Och det tycker jag att du skall behålla, för du tar bra bilder, tycker jag! Och, inte Macro...... ;)

Du behöver inte, men vill du så........ :)
//Peter

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-08-10 15:58

Hitta något nytt...så spännande...jag skall absolut ta några veckor nu och fundera på vad jag kan göra med lite fantasi och kameran...som jag inte brukar göra... :-)
(Men, jag har precis varit ute och fotat fasader med mitt ganska nya 15-85 mm, som jag ville testa lite ordentligt....så de bilderna kan inte räknas!)

Tack Peter för visat intresse...och för dina trevliga rader!

Må gott! / Lena

Svara

janolof 2010-08-10 10:51

Jag tycker du kommit långt på ett år. Jag har ju hållit på i fyrtio år, till och från, och har inte kommit längre. Och det här med att stå och stampa, det gör man då och då, utveckling sker i språng och däremellen står det still, eller går bakåt. Men du har blick för bilder och det är det viktiga...

Och som Peter påpekar, du är du. Glöm inte det

/J-O

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-08-10 16:07

Hej Jan-Olof!
Lite mer än ett år har jag hållt på... men det första halvåret var ganska sparsamt med fotande...så det är härligt, att det bara blir roligare och roligare, förutom någon liten svacka då och då....som förmodligen hänger ihop med livet i övrigt...
Visst är jag, jag....men ibland kan man bli lite trött på sitt jag... :-)

Jan-Olof, du kan ju verkligen fotografera...så försök inte!!!

Tack för raderna!
MVh lena

Svara

begust 2010-08-10 11:20

För ca 10 år sedan tyckte jag att jag stod på samma fläck och stampade.
Då gick jag med i Midsommargårdens Fotoklubb och jag tror inte att jag haft samma utveckling utan kompisarna i klubben. Vi har även haft egna arrangerade kurser i Personligt Bildspråk, div föreläsare etc. Mycket utvecklande.
Sedan har ju FS och Internet bettt mycket. Det finns så mycket att hämta inspiration av

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-08-10 16:29

Jag tror som du...jag behöver lite prat och inspiration med andra levande fotointresserade...det är dax nu. Tyvärr saknar jag också gemenskap med andra fotande kvinnor...var är de i östergötland?
Var är de över huvud taget ibland undrar jag...t.ex här; Bara trevliga män har svarat...
Kul att du hittat en bra fotoklubb, jag förstår att det kan vara väldans inspirerande...
Tack för raderna! / Lena

Svara

Ullis A 2010-08-10 18:19

Oj vilket bra inlägg, så har jag tänkt många gånger. Fast kanske mest i form av att det skulle vara så roligt att vara med i en fotoklubb, och tro´t eller ej, som på beställning så uppstod Halmstad Fotoklubb igen. För hur skönt och avkopplande det än är att vandra på stranden med enbart kameran som sällskap, så vill man även ut och fota med likasinnade ibland! Om inte annat så är det väsentligt mycket mer lärorikt!

Vad det gäller ens utveckling... Såklart man utvecklas när man tittar tillbaka på gamla bilder. Tror att det går lite av sig själv, går inte att stressa fram utan det kommer allteftersom man hittar sin stil. Man gör kanske bäst i att inte fundera så mycket på det. Kollar man sina gamla bilder ser man ju ändå att det hänt en hel del! :)

Läste någonstans att om man lyssnar för mycket på andras råd, förslag och synpunkter så förlorar man litegrann sitt eget bildseende och sin egen stil. Bättre då att bli säker i sitt eget fotande och veta vad man själv gillar, så kommer ens egen stil på köpet. Däremot kommer man ju inte undan det tekniska har jag märkt, utan det gäller faktiskt att ha lite koll där! Och DÅ kan man ju ta till sig alla goda råd och tips!

Ha det gott //Ulrika

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-08-10 18:31

Hej Ulrika...så trevligt med en kvinnlig röst! Glad blir jag...
Jag vet absolut vad jag gillar att fota...men blir det bra? Här kommer lite av tekniken in också...nåon lite mer bevandrad kanske skulle se direkt att om jag gjort si eller så istället, så kanske det skulle blivit bättre...
Och ibland fastnar man lite i sitt fotande tycker jag...särskilt om man inte byter miljö så ofta...men det är ju avhjälpt ganska lätt, bara att huta att åt latmasken lite...
Men, jag känner att jag kommit dithän att jag behöver lite input från andra...
Fotoklubb låter bra...och fotofikan kan nog också vara bra...men jag saknar kvinnorna, oftast...
TACK för dina rader! // Lena

Svara

Kurre Ekh 2010-08-10 21:23

Var inte rädd för det långsamma framåtskridandet. Var bara rädd för stillaståendet.
En massa bra!//Kurre

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-08-10 21:29

Det stämmer nog bra, det långsamma kan säkert vara att föredra ibland...men hur vet man att man inte står still?
Tackar...och ha det gott tillbaka! / Lena

Svara