Medeltida kalkmålningar från 2011

Det ordet inte berättar för örat, visar målningen tyst som bild.

Basileios den store, kyrkofader, biskop av Caesarea i Kappadonien, A D 330 till A D 379.

I går lyssnade jag på Arja Källbom och Marleen Kolmodin i Klinte församlingshem på Gotland.

Arja t v, Marleen t h.

De har -  ungefär som de timmermän som lärt sig arbeta med medeltida verktyg och metoder för att återskapa förstörda byggnadsverk -  tagit reda på hur de gotländska kyrkornas medeltida målningar kom till. Inga konsthistoriska spekulationer utan hur de kom till i praktiken! Pigmenten, bindemedlen, arbetsgången. De har gjort studieresor och jämfört med motsvarigheter nere i Europa. Och sen med stor möda, det tog flera år,  lärt sig att göra likadant. Syftet: att öka kunskapen och att rekonstruera överkalkade eller helt förlorade målningar.

De ursprungliga målningar vi kan få se ser inte alls ut som då de var nya. Blymönja svartnar och även övriga pigment changerar med århundradernas gång.

Tidiga medeltida målningar utfördes av inhyrda bysantinska målare. De målade som hemmavid. Använde pigment som järnmönja (d v s en tämligen hårdbränd röd järnoxid), blymönja, ett grönt pigment som jag aldrig hört talas om och äkta ultramarin, ett då och nu verkligt dyrt pigment. Lapis lazuli är en halvädelsten. Medeltida priset jämfördes med guld. Guld har stigit brant i pris, nutida priset för äkta ultramarin varierar med kvalitén, ett exempel är 850 kronor för 10 gram.

Bindemedlet var bränd och våtsläckt kalk som i rätt miljö återkarboniseras till kalksten. Ibland tillsatte de t ex mjölk för att få en mer hanterbar produkt.  

Arja och Marleen har på plats ritat av medeltida målningar på plastfilm. Då det gällde helgonbilderna fann de att den medeltida mästaren och hans medarbetare sannolikt använt en dåtida halvgenomskinlig film, pergament, till att göra mallar som användes gång på gång, både rättvänt och spegelvänt. Konturerna punkterades med små hål, punsning, och på plats duttades finmalt träkol genom hålen. Sen målade man i, oftast strax innanför markeringarna. De finns ibland kvar efter 800 år!

Vi satt andäktigt och lyssnade, tittade på bildspelet och frågade ibland.

Sen över till Klinte kyrka. Där visade Marleen sina kalkmålningar från 2011. Här i koret finns åtminstone delar av originalet kvar, de fick bli förlaga. 

I långhusets valv är målningarna överkalkade. De bevaras bäst om de får vara i fred. Församlingen och berörda myndigheter kom överens om att återskapa dem. Här berättar Marleen att det skulle blivit för stelt att jobba centimeter för centimeter, utan armen och kroppen måste vara med i rörelsen.

2011 års målning i valven utfördes på tämligen ny puts som täcker gammal puts. Bakom denna finns alltså rester av den ursprungliga bemålningen kvar. Som stöd för rekonstruktionen har Marleen utom korets bemålning haft tillgång till dokumentation av den ursprungliga bemålningen. Arbetet har utförts under antikvarisk kontroll och dokumentation. Resultatet skulle ju fungera i kyrkorummet tillsammans med de bevarade medeltida ornamenten och bilderna. Så här blev det.

Glas är ju en extremt trögflytande vätska. Kan linser deformeras med tiden?

I Aniara använde Harry Martinson bilden av en luftblåsa för att beskriva en oerhört långsam rörelse.

I byggnadsvården är det välkänt att gamla fönsterglas kan bli tjockare nertill med tiden. Jag har själv hanterat fönsterglas som blivit tunnare upptill och lite tjockare nedtill. Nåt enstaka hade t o m släppt från bågen upptill. Andra gamla fönsterglas har varit till synes helt opåverkade.

Här har jag skissat på vad gravitationen skulle kunna göra med linserna i ett objektiv om det blivit liggande i samma läge tillräckligt länge. Först ett objektiv med tre orörda linser.

Wikipediabild, sign Tamasflex

Sen samma objektiv med inskissad deformation orsakad av tyngdkraften på negativa mittlinsen. I en Cooke triplet är den gjord av flintglas. Tyngre och mjukare än ytterlinsernas kronglas.

Samma bild modifierad

Gravitationen är en sak, påtvingad deformation en annan. En gång tog jag ett fönsterglas ur en båge där träet krokat till sig. Glaset hade antagit samma krokighet. Det gick inte att återmontera i en rak fönsterbåge utan måste kasseras.

Om ett objektiv råkar ut för en skada kan spänningar från glasinfästningen deformera en lins eller flera. Resultatet syns omgående på bilderna. Kan såna deformationer permanentas med tiden?

Någon som vet?

Testar shiftobjektivet i Industrilandskapet

Första gången jag fick titta i en kamerasökare där det satt en shiftoptik på kameran blev jag alldeles tagen! Precis vad som behövdes för att få med höga byggnader utan att luta kameran. Rätt val även för interiörer. Detta var 1965, kameran en japansk kollegas Nikon och linsen troligen Nikkor 35 mm shift. 

Tyvärr var den alldeles för dyr för mig, kostade månadslöner.

Suget efter shiftobjektiv satt kvar. 2004 fick jag tag på ett ganska slitet Nikon PC-Nikkor 28 mm 3,5. Bytte system till Nikon, det blev en F3 och så småningom en hel del andra objektiv. Till sist fick jag tag på ett Nikkor 35 mm shift som var jättebra. 

Med det digitala bytte jag tillbaka till Pentax. Använder nu en K-1 med 24x36 mm sensor. Till den kameran förvärvade jag Pentax enda shiftobjektiv för småbild: Pentax Shift 28 mm 3,5. Mitt exemplar är tillverkat 1976, en påkostad kvalitetsprodukt som stått sig bra.

Allt är manuellt. Det blir Slow Photography. På filmtiden fokuserade man med full öppning och bländade sen ner. Med Live View blir det lite enklare. Pentax har en "grön knapp" så att kameran kan exponera korrekt med helt manuella objektiv. Ändå är det mer att tänka på än med en modern kamera som tänker åt kamerahållaren.

Här är objektivet shiftat 8 mm. Kameran är i våg men tittar snett uppåt. Därigenom elimineras det vertikala perspektivet. 

Häromdan testade jag objektivet med Holmentornet som motiv. Byggnadsverket utgör ingången till Industrilandskapet, nyss utnämnt som en del av Kulturkanon.

Först en motljusbild. Femtioåriga objektivet hade det motigt, men det blev en bild efter en del pyssel.

Sen medljus, inga större justeringar behövdes av DNG-filen.

Sist plåtade jag det ganska nya höghuset i kanten av Industrilandskapet. Det blev så här:

********************

Tillägg 7 september. Bild 1 och 3 var mest tekniska tester och estetiskt/upplevelsemässigt för raka. Idag tog jag nya på samma platser med kameran lutad lite lagom uppåt. Det var snällare ljus också vilket hjälpte till - i båda bilderna är dock himlen slutjusterad för sig, allt nedanför himlen för sig. 

Industrilandskapet med i Kulturkanon!

Idag blev jag så himla glad! Norrköpings industrilandskap har i förslaget till kulturkanon för Sverige utsetts till ett av 100 verk som format landet.

1988 bodde jag i Alingsås, hade fått jobb i Norrköping och fick reda på att ett konsortium med LE Lundberg i spetsen tagit över Holmenområdet. Nu skulle de göra i ordning detta. Jag hade sett storheten i industrilandskapet, men visste att miljön var fruktad av många, hatad av många och nu kunde vad som helst hända. Oj, oj oj. Jag fick gå ner på gatan och ta en rejäl promenad för lugna ner mig. 

Innan jag tillträtt som stadsarkitekt ordnade riksantikvarien Margareta Biörnstad ett möte i Norrköping med Holmenbyggarna, kommunen och mig. Margareta Biörnstad höll ett lysande brandtal. VD Ulf Löf på LE Lundberg frågade mig sen "vad var det där för en tant"?

Då jag väl börjat visade Uffe Löf sina planer: Anordna en fyrfilig infart från Gamla Torget, riva allt inom området och sen se vad man skulle kunna bygga. Nåt helt annat än vad jag hoppades genomföra. Samme Ulf Löf bar senare projektet Louis De Geer Konsert och Kongress på sina bara händer till fullbordande i en ombyggd fabrikslokal.

Man når byggnaden på en gångbro med träplankor i stället för en fyrfilig motorväg.

Det vart många turer i processen. Rätt ofta tyckte jag att det bara var jag och stadsantikvarien Ann-Charlotte Hertz som gillade stan och dess industrilandskap. Vi såg nåt annat än ett nedgånget rivningsprojekt. Iallafall fick jag igenom "områdesbestämmelser", en sällan använd planform, för att upphäva gällande stadsplan som bara tillät tung industri. Det var just in time. Då gick det att ge bygglov för omvandlingen av en lagerbyggnad från 1920-talet till Televerkets nya regionala huvudkontor. Några veckor senare ändrades Televerket till Telia. Den chef som beställt ombyggnaden fick sluta. Samtidigt svartnade byggkonjunkturen. Utan det bygglovet hade processen stannat, men med bygglovet drevs den vidare.

Dessvärre fick kommunen för sig att ändra sin organisation på ett sätt som jag inte gillade. Jag slutade och fick jobb på dåvarande VBB, nu Sweco. Kommunen var utan stadsarkitekt, men behövde någon som kunde föra processen vidare. Jag fick som konsult hos VBB uppdrag att vara sammankallande i en styrgrupp och att utforma ny detaljplan för Holmenområdet, d v s hela östra delen av Industrilandskapet.

Fotot nedan visar denna första ombyggnad. Byggnaden i fonden uppfördes 1920 som lager och packhus för pappersrullar på väg ut från fabriken. Det nya stora välvda taket har en lanternin som släpper ned ljus genom hela byggnaden. Arkitekt för packhuset Ivar Tengbom, för ombyggnaden Kai Wartiainen. Dammen ska påminna om den arm av Strömmen som tidigare passerade här.     

Här nedan den officiella texten gällande Industrilandskapet i förslaget till Kulturkanon.

(Jag tycker att texten är helt OK men saknar Ivar Tengbom bland arkitekterna. Han stod bakom pappersfabriken, vattenkraftverket, Värmekyrkan och mycket mer.).

SOU 2025:92 En kulturkanon för Sverige – omfattning och innehåll.

Industrilandskapet i Norrköping (1850–1920) gestaltar hur industrin omformade Sverige – ett arv av arbetsliv, innovation och samhällsbygge.

Om verket

Industrilandskapet runt Motala ström domineras av ståtliga fabriksbyggnader från det sena 1800-talet då Norrköping var landets största industristad, men har en förhistoria som går tillbaka till medeltida kvarnar och har senare genomgått en tidstypisk postindustriell omvandling med etablering av museer, Campus Norrköping och konsertsalen Louis De Geer. Arkitekterna var Carl Theodor Malm (1815–1890), Theodor Glosemeyer (1832–1886), Karl Flodin (1857–1930), Knut Pihlström (1875–1940), Werner Northun (1865–1936) m.fl.

Motivering

Industrin har länge varit en av Sveriges viktigaste ekonomiska drivkrafter och fungerat som en katalysator för forskning och utveckling. Som arbetsgivare och exportmotor har industrin format samhällsekonomin och människors vardagsliv i över ett sekel och står än i dag för en femtedel av BNP och tre fjärdedelar av exporten.
Basindustrin, med skogsbruk, gruvor, metall- och verkstadsindustri, lade grunden för Sveriges välstånd. Från sågverkens genombrott längs Norrlandskusten under 1800-talet till specialiserad stål- och pappersproduktion, har basindustrin etablerat både regionala samhällen och internationell närvaro.
Företag som Asea, SKF och LM Ericsson – den så kallade snilleindustrin – förenade tekniskt nytänkande med världsomspännande räckvidd. Fordonsindustrins Volvo, Saab och Scania blev internationellt tongivande. Industrin blev Sveriges största arbetsgivare och en ny arbetarklass växte fram, under efterkrigstiden även med betydande inslag av arbetskraftsinvandring från särskilt framför allt Finland och Sydeuropa och Finland: under rekordåren 1968–1971 anlände 110 000 finländare för att arbeta i Sverige.
Industrilandskapet i Norrköping, med dess restaurerade byggnader och fabriker från 1600-talets hantverk till textilindustrins 1800-tal, vittnar om en epok där maskiner, arbetskraft och vattenkraft förenades i stadens framväxande industrimiljö – i dag omvandlad till universitetscampus, museum och konsertsal med framtiden som förväntanshorisont.

På Gotland. Ljuset över Hejde kyrka.

Torsdag kväll 21 aug 2025. Wiki Loves Monuments har inlämning i september. Jag vill vara med! Sen ett par år har jag denna bild av Gammelgarns kyrka och kastal. Dit skulle jag åka för att ta fler bilder. Och tanka bilen i Roma. Där finns en mack med HVO100.

                                                *

I Hejde föll släpljuset över kyrkans fasader så att dom såg nyrenoverade ut.

                                                    *

Det var bara att ställa bilen och ta vara på ljuset. Jag började med översiktsbilden här nedan.

De gotländska  kyrkorna byggdes om och byggdes ut i etapper. Då Gotlands storhetstid tog slut blev det också slut på det byggandet. Här i Hejde fanns då liksom nu ett normalstort torn, ett stort kor och däremellan ett påfallande kort långhus.

                                                 *

Långhuset från 1200-talet är inte högt och verkligen kort! Koret är nyare, 1300-talet, har högre sockel och mycket högre tak. Enligt RAÄ var planen att bygga ett nytt längre långhus och nytt torn.

                                                 *

Senaste renoveringen genomfördes 2019. Den har stått sig bra. Huvudingången leder in i tornet.

                                                           *

Portalen är verkligen stilig! Omgivande kalkputsen medvetet gjord med små verktyg för att få en levande yta.

                                                *

Korets portal räknas till de märkvärdigaste på Gotland.

                                                                          *

Därutanför ligger f d nämndemannen Olof Olofsson och hans maka Katarina Charlotta begravda sen tvåhundra år. På deras gravsten vilar Kristi lamm, tillika en symbol för Gotland.