Getå Revisited

Kollade läget i Getåravinen när jag passerade Kolmården i helgen. Grönskan är fortfarande tjock och frodig. Ljuset är svagt och stillheten är total förutom bäckens trivsamma porlande. Det märks att sommaren passerat. Ormbunkarna börjar bli bruna i kanterna och ett och annat gult löv har redan singlat ner till marken. Ännu är det för tidigt att tala om höstfärger, så det blir åtminstone ett besök till innan året är slut.

Bild 1. 26 mm, f/22, 10 s, ISO 100

Bild 2. 200 mm, f/5.6, 0.8 s, ISO 100

Explosion i Getåravinen

Getåravinen är en djup bäckravin på norrsidan av Bråviken inte långt från Norrköping. Här är Kolmårdsbergen som brantast och sprickor och dalar genomkorsar landskapet ner mot havsviken. 

Det här är mina gamla barndomstrakter och jag passerar ganska ofta, men har inte tagit mig tid att stanna. Det är säkert 20 år sedan jag besökte Getå senast. Nu blev det äntligen ett kort besök på ett par timmar.

Ravinen är brant och mörk. En liten bäck ringlar sig fram och porlar uppfriskande i takt med fågelkvittret.  Stora, trygga granar fyller ravinsidorna och vårgrönskan fullkomligt exploderar i bottnen av ravinen. Strutbräken står i givvakt i långa rader redo att slå ut. Vitsippor och blommande harsyra överallt.

Besöket ackompanjerades av regn och blåst med en och annan kort solglimt, vilket gjorde fotograferandet knepigt. Långa slutartider med blommor som darrar och grenar som vajar i vinden var en nyttig övning i självbehärskning. Några bilder blev det iallafall. Hit kommer jag definitivt att återvända för en heldagstur snart igen.

 Bild 1. 13 mm, f/22, 1 s, ISO 400

Bild 2. 18 mm, f/8, 1/50 s, ISO 400

Bild 3. 56 mm, f/32, 1/13 s, ISO 400

Passerar du Norrköping rekommenderas ett besök. Lämna E4:an för en stund och åk strandvägen utefter Bråviken till Getå. Kör vidare mot Krokek och rulla ut på E4:an igen vid Strömsfors. Naturupplevelse garanteras.

Harsyra till frukost

Intensivt gröna  tripletter  av hjärtformade blad fyller marken i den lilla skogsgläntan som ingår i den dagliga fotorundan. Här är solljuset svagt och marken rejält fuktig. Harsyran börjar försynt titta fram och samsas med mossor och spirande ormbunkar under de skuggande träden. 

Harsyrans blad är faktiskt ätliga och användes förr i tiden både i matlagningen och som läkemedel för diverse krämpor. De gröna bladen är friskt syrliga i smaken och innehåller oxalsyra på samma sätt som rabarber. Varför inte lite färsk harsyra på müslin till frukost eller i salladen? Tänk bara på att oxalsyran inte är någon  höjdare för den som har njurproblem.

Själv föredrar jag nog att låta de små bladen stå kvar på marken och njuta av dem genom kameralinsen istället.  Har ägnat några kvällar då solljusets sista strålar letade sig in under träden, åt att försöka få till lite makrobilder. Första kvällen utan stativ - med suddiga bilder och leriga byxor som enda resultat. Andra kvällen med stativ gick bättre -  fortfarande lerig och blöt men med några användbara bilder i kameran.  

Bild 1.  90 mm, f/16, 1/25 s, ISO 400

Bild 2.  90 mm, f/22, 1/20 s, ISO 400

Bild 3.  90 mm, f/5.6, 1/400 s, ISO 200

Bild 4.  90 mm, f/5, 1/250 s, ISO 400

Samtliga bilder har nivåjusterats och skärpts. Har lagt på vinjettering och gaussisk oskärpa på vissa ställen. I bild 1 har ett störande blad i övre vänstra hörnet klonats bort.