Gråfilter och långa slutartider vid Kapplasse

Cokin gråfilter och en strimma ljus

Köpte Cokins filterhållare och tre halvtonade ND-filter under senhösten. Sen sänkte sig det stora mörkret över vår del av världen och filtren har inte inte kommit till användning. Men idag blev det äntligen av. En reva i molntäcket uppenbarade sig över Mälaröarna under eftermiddagen och gav lite ljus som fick fotografen i mig att vakna till liv. Kamera, stativ och filter fick följa med på en rask promenad till det närbelägna stenbrottet för lite tester.

Cokin BPW400A lågprofilhållare monterad på ett AF-S 24-120/4.

Cokins filtersystem är relativt billigt. Jag köpte två hållare, 77 mm adapter och tre filter (ND2, ND4 och ND8) för 72 GBP inklusive frakt från Amazon.  Filtren består av rektangulära glasskivor som skjuts i hållaren som monterats på objektivet. Det gör det enkelt att justera var i bilden man vill placera övergången mellan den ljusa och mörka delen av filtret. En klar fördel jämfört med ett cirkulärt filter.

 Jag valde lågprofilhållaren som är avsedd för vidvinkelobjektiv ner till 20 mm. Noterade direkt att den trots det vinjetterar ganska kraftigt på mitt AF-S 24-120/4 i 24 mm-läget. Så pass att man faktiskt ser lite av hållaren i hörnen. Nåväl, det kan man leva med om man inte komponerar för tight - pixlar finns det ju gott om, så det går ju att skära bort. 

24 mm. f/16, 0.3 s, ISO 400, halvtonat ND8 filter, beskuren

Första testet utföll positivt, bortsett från vintetteringen. Lite fippligt och omständigt är det allt att hålla på med oskyddade glasskivor ute i naturen. De drar lätt till sig damm och man får passa sig för tumavtryck. Man behöver vara utrustad med både tid och tålamod men det är ju precis det som det handlar om när man plåtar landskap!

Stormvarning på Husrygg

Gotlandsbesöket för ett par veckor sedan inleddes med 20 meter per sekund i vindbyarna. Kämpade tappert uppe på Husrygg - åsen som löper utmed västra kusten ner mot Hoburgen. Man fick hålla i både mössan och stativet för att de inte skulle blåsa bort. Världen skälvde i sökaren och irritationen växte. 

Kraftig blåst är inte min grej. Jag blir stressad, kan inte tänka klart och allt går oändligt långsamt. Det blir sällan några bilder i sådana situationer. Lämnade höjden på Husrygg och gick ner på strandängarna nedanför Hoburgen i hopp om en lite lugnare tillvaro. Något bättre. Stativet stod i alla fall kvar av sig själv, men allt annat gungade och svajade friskt i vinden. Ok, ingen idé att kämpa emot. Skruvade istället på ND8 gråfilter och lät vinden bli min vän i bildskapandet. 1 sekunds slutartid. Här är resultatet i färg och svartvitt.

Bild 1. 24 mm, f/22, 1 s, ISO 100, ND8 gråfilter

 Bild 2. 24 mm, f/22, 1 s, ISO 100, ND8 gråfilter, konvertering till svartvitt i PSE 9

Morgonstund...

Skärtorsdag. Vaknar klockan 0530 av en ambitiös väckarklocka, med siktet inställt på att få tillbringa gryningstimmen på Eldgarnsö. Natten har varit kall och långkalsonger och tjock tröja kommer väl till pass, liksom det varma kaffet i termosen. En frusen fotograf är en dålig fotograf, det vet man ju. Bilfärden går på en kvart. De slingriga vägarna är fortfarande tomma och tysta. 

Solen har inte nått upp över trädtopparna ännu. Marken är halvfrusen. Fågelsymfonin värmer upp så smått och hackspettarna drar iväg sina trumvirvlar. Råbocken skäller i en avlägsen skogsdunge. Ännu har inte naturen vaknat helt. Plötsligt händer det! De första solstrålarna bryter fram genom grenverket. Träffar granskogen på andra sidan fältet. Nu går det fort. Långa skuggor sträcker ut sig över marken. 

Kameran är redan förberedd på stativet. Har hittat ett par stenar som matchar mina favoritekar längre bort. Kan kanske bli nåt, vem vet. Funderar över om det går att hantera det kraftiga skuggorna, ljusspelet från den nyuppstigna solen och himlen i en exponering. Tar tre med +/- 1.3 EV för säkerhets skull. Har även ett ND4 halvtonat gråfilter för att hålla emot himlen lite. Drar iväg en serie bilder. Ser skapligt ut i sökaren, men det är svårt att se i solljuset. Nu står solen redan en bit upp på himlen - skådespelet är över för den här morgonen.

HDR eller inte?

Här är resultatet morgonens utflykt. Jag har roat mig med att testa både en vanlig bild från en exponering och en HDR-bild från de tre exponeringarna för att se om det i just det här fallet har någon effekt. HDR-bilden har producerats i Photomatix Pro efter konvertering från raw- till tiff-format. Båda bilderna har efterbehandlats exakt lika i Photoshop (beskärning, oskarp mask 150%/1.5 pixel, oskarp mask 20%/40 pixel, nivåjustering, svartvit konvertering, ändrat bildstorlek för web och slutskärpning med oskarp mask 100%/0.3 pixel).

En exponering, 28 mm, f/25, 1/16,  ISO 200

HDR över tre exponeringar +/-1.3 EV, 28 mm, f/25, 1/16,  ISO 200

Ser man någon skillnad? Ganska liten men tittar man noga så händer tre saker. HDR-bilden blir mer detaljrik i skuggorna, vilket syns särskilt väl på stenarna i förgrunden och i slänten framför de två ekarna. Även de finaste delarna av grenverken i trädtopparna påverkas och framträder tydligare i HDR. Samtidigt blir bilden lite hårdare och ser kanske överskärpt ut. Men vilken bild är bäst? Själv föredrar jag nog den lite mjukare bilden utan HDR. Vad tycker du?

I det här fallet gick det bra både med och utan HDR. I att annat fall med svårare ljusförhållanden skulle det kunnat ge mycket mer.  Det är kul att experimentera - särskilt på en skärtorsdag! 

Glad Påsk!