Stillsam färgprakt i Getåravinen

Igår tillbringade  jag ett par timmar med kameran i Getåravinen utanför Norrköping. Naturen är förunderligt vacker i ravinen som skär djupt ner i de branta bergsmassivet på norrsidan av Bråviken. 

Nere i bäckravinen är det mörkt och fuktigt. Endast lite ljus rakt uppifrån strilar ner genom de ståtliga gamla granarna som växer på det branta kanterna. Bäcken porlar stilla och muntert, men i övrigt är det helt tyst. Här kan man pyssla med sin kamera i timmar utan att bli störd. En ensam joggare som ljudlöst smög upp bakom min rygg höll förvisso på att skrämma slag på mig när jag var som djupast försjunken i plåtandet!

32 mm, f/16, 8 s, ISO 100

Jag har varit här och fotograferat många gånger tidigare, men bara på våren. Då brukar det sjuda av växtkraft och energi i marken. Nu håller naturen stillsamt på att stänga för säsongen. De prunkande ormbunkarna vissnar och bjuder på vackra brunröda nyanser. Enstaka aspar och lönnar lyser klargult mellan granarna i skymningen. 

120 mm, f/4, 0,5 s, ISO 100

När exponeringstiderna började närma sig 30 sekunder var det dags att packa ihop för den här gången. Nöjd och med kurrande mage styrde jag åter mot Stockholm. Jag kommer tillbaka när naturen åter vaknar till liv nästa vår!

Skogen doftar skog igen!

När den knastertorra skogen äntligen fått några dagars regn vänder dofterna åter. Det luktar mustigt av fuktig jord och mossa. Hällmarkerna sveps in av väldoften från tallskogen. En och annan svamp börjar titta fram och de för tidigt gulnade björkarna har återtagit sin gröna färg.

18 mm, f/16, 1/10s, ISO 100, focus stacking

Vi har haft en fantastisk sommar! För min egen del har det blivit mest sol och bad och ganska lite fotografering. Juli är en tråkig månad ur fotosynpunkt. Landskapet är kompakt mörkgrönt, det mesta är överblommat och naturen tar konstant siesta i torkan och värmen. Augusti är desto trevligare, med fuktiga morgontimmar, större kontraster och färgskiftningar i landskapet. Nu ser jag fram emot höstens resor till Fulufjället och Söderåsen för att njuta av det fyrverkeri av färger som naturen bjuder på.

Höststrålar

Solen står lågt och värmande strålar sipprar fortfarande in mellan träden i skogen runt det gamla stenbrottet. Här är det för det mesta skugga och ormbunkarna har trivts i mörkret och fukten hela sommaren. Men nu sjunger även strutbräken på sista versen. Bladen börjar bli bruna i kanterna och krullar ihop sig. Ett vackert förfall.

Självlysande natur

Veckan har bjudit på några vindstilla och soliga men korta kvällar. När solen gått under horisonten blir naturen självlysande under en kort stund och då gäller det att passa på med kameran. 

Första bilden är gjord med HDR över tre exponeringar för att inte bränna ur himlen och samtidigt behålla färgtonerna i bladverket som tecknar sig mot den ljusa bakgrunden. 

Bild 1. 16 mm, f/8, 1 s, ISO 200, HDR över tre exponeringar (+/- 1.7 EV)

Bild 2. 50 mm, f/2.5, 1/500 s, ISO 400

Bild 3. 50 mm, f/2,  1/160 s,  ISO 400

Stenbrottet prunkar i kvällsljuset

Nu är den fantastiska korta tid när man kan läsa tidningen på altanen klockan elva på kvällen eller bränna av några bilder nästan vilken tid på dygnet som helst.  Naturen prunkar och grönskar som allra intensivast. Kunde inte låta bli att ta med kameran på kvällspromenaden genom stenbrottet här i Stenhamra och fastnade för några ormbunkar vid en skuggig bergssida.

Bilden är en dubbelexponering med den ena exponeringen lite ur fokus. 16 mm, f/16, 0.5 s, ISO 100. Har dämpat den gula och gröna färgkanalen ca 20%.