Inlägg nummer hundra - värt att fira med lite solsken

Så då var det dags för det hundrade inlägget. Med regnet strilande i bäckmörkret utanför fönstret plockar jag fram den här bilden ur arkivet. Tagen en tidig morgon vid Malmvik på Ekerö för mindre än sex veckor sedan, den där höstdagen då solen fortfarande värmde i den stilla luften. Obegripligt hur naturen förändras på några ögonblick. Om fyra månader händer det igen - då är ljuset tillbaka!

Ha det gott!

Guldmorgon

Upp klockan sju fast det är lördagsmorgon! Hade hoppats på samma dimma som igår, men ute var det klart och kallt och solen började så smått lysa upp horisonten. Packade bilen och tog sikte på Malmvik, där morgonsolens första gyllene strålar träffade de mäktiga ekarna och lönnarna runt Wallenbergs gravkulle. Det blev en riktig guldmorgon och som kontrast till förra blogginlägget, som var lite gråmulet, så kommer här färger så det räcker och blir över.

Bild 1. 13 mm, f/16, 1/15 s, ISO 100, HDR över 3 exp. (+/- 1.7 EV)

Bild 2. 13 mm, f/14, 1/25 s, ISO 100, HDR över 3 exp. (+/- 1.7 EV)

Bild 3. 16 mm, f/8, 1/50 s, ISO 200

Fixerad vid semestervädret? - Nä inte jag inte!

Sällan har vi varit så fixerade vid vädret som den här sommaren. Väderapparna går varma i var mans smarta telefon, kvällstidningarnas löpsedlar kommer med ständigt nya braskande utsagor och alla blickar oroligt och längtansfullt mot himlen för att leta efter minsta tecken till förändring.

Väderstationen är en trogen vän i nöden.

Fotobloggarna fylls med väderrelaterade inlägg och bilder. Det här är nog mitt tredje! Men så är det nog i semestertider. Det SKA vara sol och badväder! Själv är jag mer styrd av vädrets makter än vad jag egentligen vill medge. En mulen och regnig dag och humöret går i botten. Inspirationen försvinner och orken att företa sig något dunstar. Men så kommer det bara en lite solstråle och allt är förändrat - energin och kreativiteten är tillbaka! Visst är man lite konstig.

Regndroppar och lupinblad - en trevlig kombination.

Samtidigt är det ett fantastiskt väder för fotografering. Dramatiska åskoväder och pampiga vågor av stackmoln som rullar fram över himlen. Fuktiga dimbankar som flyter över fälten på tidiga sommarmorgnar.  Att gå ut i den rentvättade och fräscha naturen efter en regnskur är en svårslagen upplevelse. Miljoner regndroppar som små skimrande pärlor överallt. Färgerna blir mustiga och grönskan frodig. Molntäcket ger ett mjukt och behagligt ljus som är lätt att fotografera i. Så passa på - snart blir det bara en massa tråkig klarblå himmel på alla bilder igen!

Ovädersmolnen hopar sig över stenbrottet. (HDR 3 exponeringar +/- 2 EV)

Hur undviker man klichéartade landskapsbilder?

Åter hemma efter en vecka på Hoburgen på södra Gotland. Med över 700 bilder på minneskortet finns det material att sätta tänderna i. Frågan som hängt med mig hela veckan är hur man undviker att  skapa klichéartade vykortsbilder av det bedövande vackra landskapet.

Storsudret på ön sydspets har en mycket speciell natur. Marken är torr och kalkrik, växtligheten låg och knastrig på de höglänta delarna. Närmast havet finns frodiga strandängar som används för bete till kor och får. Stengärdesgårdar rutar in landskapet. Fågellivet är bedövande dygnet runt så här års. Längst ut tronar Hoburgen, en stor högplatå med branta stup ner mot havet.

Här finns massor av intressanta saker att fotografera! Men naturens storslagenhet är svår att fånga. Varje kameravinkel, varje vy känns lätt lite futtig.  Man har liksom sett den förut. Bilden blir lätt ytterligare en i raden av vackra solnedgångar - vacker men lite ointressant i längden. Ett steg bort från vykortskänslan kan vara att konvertera till svartvitt, vilket jag provat på några bilder. Den ytterligare abstraktionen som som en svartvit bild innebär ger hjärnan lite mer att intressera sig för. Hela bildinnehållet serveras inte på fat direkt. Gråtonerna måste tolkas och omsättas. Ett litet steg i rätt riktning.

Ett annat sätt att komma bort från klichén är att placera in människor i bilden. Funkar det i natur- och landskapsbilder? Javisst, även vi är en del av naturen. Problemet för mig var att Hoburgen inte direkt vimlar av folk så här innan turistsäsongen och oftast var jag helt ensam hela kvällarna.

Det tredje sättet att göra bilden mer intressant är att visa på brytningen mellan den orörda naturen och människans ingrepp. Gamla byggnader, skräp och vrakdelar som kantar stranden. Jag förbannar mig själv för att jag ignorerade de uppspolade kylskåpen. Fula och rostiga exempel på ett problem med att avfall dumpas i havet av skrupelfria människor. Kanske hade det blivit en intressant bild.  

Så hur lyckades jag? Här är några av bilderna. Fortfarande lite väl vykortsartade i mina ögon. Vad tycker du?

Bild 1. 13 mm, f/22, 2 s, ISO 200

Bild 2. 11 mm, f/10, 1/320 s, ISO 200

Bild 3. 11 mm, f/11, 1/200 s, ISO 200

Bild 4. 12 mm, f/11, 1/200 s, ISO 200, HDR över 3 exponeringar +/- 2EV

Morgonstund...

Skärtorsdag. Vaknar klockan 0530 av en ambitiös väckarklocka, med siktet inställt på att få tillbringa gryningstimmen på Eldgarnsö. Natten har varit kall och långkalsonger och tjock tröja kommer väl till pass, liksom det varma kaffet i termosen. En frusen fotograf är en dålig fotograf, det vet man ju. Bilfärden går på en kvart. De slingriga vägarna är fortfarande tomma och tysta. 

Solen har inte nått upp över trädtopparna ännu. Marken är halvfrusen. Fågelsymfonin värmer upp så smått och hackspettarna drar iväg sina trumvirvlar. Råbocken skäller i en avlägsen skogsdunge. Ännu har inte naturen vaknat helt. Plötsligt händer det! De första solstrålarna bryter fram genom grenverket. Träffar granskogen på andra sidan fältet. Nu går det fort. Långa skuggor sträcker ut sig över marken. 

Kameran är redan förberedd på stativet. Har hittat ett par stenar som matchar mina favoritekar längre bort. Kan kanske bli nåt, vem vet. Funderar över om det går att hantera det kraftiga skuggorna, ljusspelet från den nyuppstigna solen och himlen i en exponering. Tar tre med +/- 1.3 EV för säkerhets skull. Har även ett ND4 halvtonat gråfilter för att hålla emot himlen lite. Drar iväg en serie bilder. Ser skapligt ut i sökaren, men det är svårt att se i solljuset. Nu står solen redan en bit upp på himlen - skådespelet är över för den här morgonen.

HDR eller inte?

Här är resultatet morgonens utflykt. Jag har roat mig med att testa både en vanlig bild från en exponering och en HDR-bild från de tre exponeringarna för att se om det i just det här fallet har någon effekt. HDR-bilden har producerats i Photomatix Pro efter konvertering från raw- till tiff-format. Båda bilderna har efterbehandlats exakt lika i Photoshop (beskärning, oskarp mask 150%/1.5 pixel, oskarp mask 20%/40 pixel, nivåjustering, svartvit konvertering, ändrat bildstorlek för web och slutskärpning med oskarp mask 100%/0.3 pixel).

En exponering, 28 mm, f/25, 1/16,  ISO 200

HDR över tre exponeringar +/-1.3 EV, 28 mm, f/25, 1/16,  ISO 200

Ser man någon skillnad? Ganska liten men tittar man noga så händer tre saker. HDR-bilden blir mer detaljrik i skuggorna, vilket syns särskilt väl på stenarna i förgrunden och i slänten framför de två ekarna. Även de finaste delarna av grenverken i trädtopparna påverkas och framträder tydligare i HDR. Samtidigt blir bilden lite hårdare och ser kanske överskärpt ut. Men vilken bild är bäst? Själv föredrar jag nog den lite mjukare bilden utan HDR. Vad tycker du?

I det här fallet gick det bra både med och utan HDR. I att annat fall med svårare ljusförhållanden skulle det kunnat ge mycket mer.  Det är kul att experimentera - särskilt på en skärtorsdag! 

Glad Påsk!