DEFOKUSERAT

Lagom luddiga tankar om fotografi och bilder av omvärlden med Färingsö som utgångspunkt

Medieskuggan drar in över Nepal

I maj 2015 drabbades Nepal av två våldsamma jordbävningar. Stora delar av landet är slaget i spillror, över 7000 människor har dött och hundratusentals saknar tak över huvudet när regnperioden börjar. Mina vänner i Sauraha, i södra delen av landet har klarat sig bra, men svåra tider väntar i landet med risk för matbrist och vikande turism.

Smörlampor, Boudhanath, Katmandu, november 2013

Nu har medierna dragit vidare. Katastrofen har inget större nyhetsvärde längre och Nepal hamnar i åter i medieskugga. Betyder det att krisen är över? Nej självklart inte. Behovet av insatser för att få ut nödhjälp till avlägsna är fortfarande akut. Att bygga upp infrastruktur och bostäder är ett gigantiskt arbete som kommer att ta många år.

Bönekvarnar, Boudhanath, Katmandu, november 2013

Samtidigt går livet vidare. Religionen (främst buddhism och hinduism) är starkt närvarande i människors liv och genomsyrar vardagen för de allra flesta. Dagens bilder är tagna i stadsdelen Boudhanath i Kathmandu, vid mitt besök för två år sen.

Tibetanska munkar, Boudhanath, Katmandu, november 2013

Glöm inte bort Nepal! Du kan också bidra via till exempel Röda Korset eller Läkare Utan Gränser.

Postat 2015-05-16 10:26 | Läst 4991 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

På några sekunder - Nepal i spillror

En vecka har gått sedan jordbävningen i Nepal. På några sekunder var katastrofen ett faktum och nyhetsflödet under veckan har dominerats av bilder på kollapsade hus och drabbade människor. Dödssiffrorna stiger och har nu nått över 7000 människor, samtidigt är hundratusentals hemlösa.

Husbygge i Kathmandu, november 2013. Handmurat tegel, långt ifrån jordbävningssäkert.

Mitt i allt elände gör sociala medier en viktig insats. Efter bara ett par timmar lyckades jag få kontakt via Facebook Messenger med mina nepalesiska vänner i södra delen av landet. De hade klarat sig oskadda, men var naturligtvis chockade och oroliga. Senare på dagen kom Facebook igång med en särskild kontakttjänst för katastrofen i Nepal. Där kan de som befinner sig i Nepal enkelt registrera sig och tala om för vänner och anhöriga att man är i säkerhet. Mark Zuckerberg skriver att över 7 miljoner människor har meddelat att man lever och informationen har nått över 150 miljoner användare.

Bergslandet Nepal är även i normala fall ett svårtillgängligt land och avlägsna byar går bara att nå till fots eller via smala serpentinvägar som klättrar längs bergssidorna. Med infrastrukturen slagen i spillror av den kraftiga jordbävningen blir det enormt svårt att nå ut till drabbade på landsbygden med hjälp. Landet har låg katastrofberedskap men får nu hjälp med helikoptrar från Indien. Regnperioden närmar sig och nu är det viktigt att snabbt se till att få ut katastrofhjälpen och ge människor tak över huvudet.

Barn i byn Sauraha, november 2013.

Katastrofen kom mitt i vårsådden av ris och det finns risk för matbrist i landet. Man kan befara att den viktiga turistnäringen nu får sig en rejäl knäck, vilket drabbar både landets ekonomi och jobbtillfällen för många människor försvinner. Nu gäller det att vi som kan hjälpa till, verkligen gör det! Själv stödjer jag Läkare Utan Gränser och fortsätter att stötta min nepalesiska extrafamilj ekonomiskt i en svår tid. Även ditt bidrag behövs!

Några användbara länkar:

Röda korset

Kantipur Online - nyheter från Nepal på nätet

Tidigare blogginlägg från Nepal:

Dagar i Kathmandu

Närkontakt i regnskogen

På besök i en annan värld

Postat 2015-05-03 10:36 | Läst 4981 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Dagar i Kathmandu

Hösten 2013 reste jag till Nepal. Då var det 16 år sedan förra besöket och jag återvände med nyfikenhet på vad som hänt under de år som gått. Det viktigaste skälet till resan var att återse goda vänner på låglandet, inte långt från gränsen mot Indien.

Jag ville dessutom ägna några dagar åt att fotografera i huvudstaden Kathmandu, med dess spännande gränder, sjudande folkliv och vänliga människor. Besöket hos mina vänner på landsbygden har jag skrivit om tidigare, men bilderna från dagarna i Kathmandu blev bortglömda - här kommer några av dom.

Utsikt över Kathmandu från templet Swayambunath

Kathmandu ligger i en dalgång på ca 1400 m höjd över havet och är omgiven av Himalayas bergstoppar. Här bor runt en miljon människor. Staden grundades på 800-talet och var isolerad från omvärlden i många århundraden, ända fram till 1950-talet. Mängder med gamla byggnader, tempel och kloster finns bevarade. Religionen (framför allt buddhism och hinduism) genomsyrar livet och vardagen i Nepal. Överallt ser man små tempel och offerplatser där människor varje dag lämnar sina gåvor. Ritualer som är lika naturliga och invanda som att borsta tänderna.

Vid trapporna till Swayambunath

Nepal är ett enkelt land att resa och fotografera i. Människor hälsar med ett leende och är alltid hjälpsamma. Det är sällan problem att fotografera om du själv uppträder med respekt. Hälsa med ett glatt "namastee" och småprata lite, så lär du dig samtidigt något nytt om en annan värld innan du knäpper dina bilder.

Flicka vid Asan Tole

Kathmandu är en säker stad att vistas i som turist. Jag älskar att vandra runt timtals i okända kvarter bortom turiststråken och har alltid känt mig trygg här. Självklart ska man vara sunt försiktig och inte skylta den flashigaste fotoväskan på sådana turer.

Huvudgatan genom centrala Kathmandu, Kanti Path

Den gamla stadskärnan mellan turistområdet Thamel och Durbar Square är ett fascinerande virrvarr av smala, mörka gränder. Här är folklivet intensivt och överallt finns små affärer. Här trängs slaktare, barberare, kryddförsäljare och grönsaksstånd. Kopparslagare, skräddare och tygaffärer. Luften är tjock av dofter och odörer - en blandning av kryddor, rökelse, matos, avlopp och dieselavgaser.

Rickshawförare, Asan Tole

Epicentrum för kommersen är marknaden vid Asan Tole. En fantastisk plats där jag gärna sätter mig i något hörn och bara observerar vad som händer. Trängseln är enorm och det är nästan omöjligt att plåta något vettigt.

Kryddförsäljare, Asan Tole

Jag var nyfiken på om jag skulle känna igen mig i staden efter de 16 år som gått sedan förra besöket. Mycket var sig naturligtvis likt. Det som förändrats är mängden bilar och motorcyklar, som ökat radikalt. Och med det följer avgaser. Hela Kathmandudalen täcks av ett tjockt dis av luftföroreningar och det tar inte lång stund innan ögonen och näsan börjar rinna när man går ut. Förr kunde man se bergstopparna runt omkring staden, men nu ser man bara det gulvita diset i fjärran.

Eftermiddagsljus över Kathmandu

Landet har självklart utvecklats på många sätt. Mobiltelefoner, datorer och platt-TV har gjort sitt intåg även här och för alltid förändrat livet för många. Men fortfarande plågas innevånarna av regelbundna, avsiktliga strömavbrott. Elproduktionen räcker inte till för att försörja hela landet samtidigt och man får helt enkelt vänja sig vid några timmar med stearinljus eller oljelampor varje kväll.

Nu när jag tittar tillbaks på bilderna från 2013 inser jag hur mycket Nepal och Kathmandu betyder för mig. Jag längtar tillbaka till dofterna, människorna och det intensiva livet i gränderna. Dags att planera en ny resa!

Läs gärna tidigare blogginlägg från Nepal:

På besök i en annan värld och Närkontakt i regnskogen

Besök min facebooksida: Thomas Johansson | Photography

Postat 2015-01-31 22:01 | Läst 4841 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Kathmandus myllrande gränder

Gamla stan i Kathmandu är ett virrvarr av smala, mörka gränder med ett myller av butiker, grönsaksstånd, människor, mopeder och cykelrickshaws. Dofterna av kryddor, rökelse och mopedavgaser bildar en sällsam och ganska angenäm mix. Här finns fantastiska miljöer att fotografera i, men trängseln är enorm och frestar på fotografens tålamod.

När jag stod och väntade på att något skulle hända i ett gatuhörn kom den här lilla tjejen fram till mig och ville bli fotograferad för 10 rupier. Normalt betalar jag aldrig för att få fotografera, men den här gången kunde jag inte motstå!

Nepal är ett av världens fattigaste länder. Under de nästan 20 år som jag besökt landet och följt utvecklingen så har det hänt fantastiskt mycket. Elektricitet, mobiltelefoner och Internet finns numera även ute i avlägsna byar. Medelklassen har växt, precis som i Indien. Men det finns fortfarande många som är hemlösa och lever på att tigga på gatorna i Kathmandu. Då är 10 rupier för en bild ett lätt val.

Postat 2014-01-21 21:47 | Läst 4731 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Närkontakt i regnskogen

Min gode vän Harka Kumal bjöd med mig på en vandring i Baghmara-området, som är en del av Chitwan National Park i södra Nepal. En kortare version av den första djungeltur vi gjorde tillsammans för över 19 år sedan. Det skulle visa sig bli ett minst lika spännande äventyr den här gången.

Nationalparken som ligger på låglandet i södra Nepal, på gränsen till Indien är över 900 kvadratkilometer stor och rymmer bland annat noshörning, tiger, krokodil, läppbjörn och hundratals fågelarter. Parken finns på UNESCO:s världsarvslista sedan 1984 och är en av de populäraste i Asien. Här finns stora, skuggiga Sal-skogar, slättområden med högt elefantgräs och sumpmarker med vackra, blå vattenhyacinter som är en delikatess för noshörningarna.

Turen började med en timmes stillsam kanotfärd i en urholkad trädstam nerför en biflod till Rapti River. Harka pekade ut den ena fågelarten efter den andra när vi sakta gled förbi. Den vältummade fågelboken behövde inte konsulteras. Några vita egretter sträckte stolt på sina nackar i strandkanten - för långt bort för mitt 120 mm objektiv.

Så plötsligt dök den upp på en sandbank mitt i floden. En ståtlig sumpkrokodil låg där och gassade i solskenet, som tur var rätt ointresserad av oss! Jag fick några bilder och sen gled vi tyst vidare över det blanka vattnet. Det finns två krokodilarter i Chitwan. Sumpkrokodilen som lever av djur som kommer fram till floden för att dricka och så gavialen, som är fiskätare. Gavialen är på kraftig tillbakagång och det finns en krokodilodling i parken som försöker att rädda beståndet.

Efter avslutad kanotfärd fortsatte vi till fots in i skogen. Med sina mer än 20 års erfarenhet som djungelguide hittade Harka varje liten stig genom elefantgräset och i den frodiga vegetationen i salträdens skugga. En gren som knäcktes fick Harka att stanna. Några hjortar skuttade snabbt iväg framför oss och vi vandrade vidare.

Nu letade vi efter noshörning på allvar och Harka var övertygad om att vi skulle lyckas. Vi trängde längre in i skogen. Klafsade fram i leran där vi hittade dagsfärska spår framför oss. Först till en liten tjärn i den mörka salskogen - ingenting här. Sen vidare till "Rhino Lake" en lite större tjärn där träden speglade sig vackert i den blanka vattenytan. Och där, i andra änden av den lilla sjön stod en ensam, ståtlig noshörningshane och betade. "Come quick" viskade Harka och smög snabbt iväg genom snåren.

Nu är ju det här inga kelgrisar precis. En uppretad noshörning kan komma upp i 40 kilometer i timmen och det enda man kan göra om den går till anfall är att klättra upp i ett träd. Så det gäller att hålla koll på vilka träd som det går att ta sig upp i om det skulle behövas och alltid göra som guiden säger! Vi smög tyst närmare. Kanske så nära som 25 meter. Ett stabilt och klättervänligt träd precis intill oss.

Nu upptäckte den oss! Reste på huvudet och stirrade med sina små, svaga ögon. De håriga öronen pejlade in oss. Fort som tusan upp i trädet! Noshörningen vädrade en stund och fortsatte sen stillsamt att beta av vattenhyacinterna alldeles under oss. Där satt vi nu i trädet och väntade på att kunna klättra ner. Det började skymma och vi ville inte bli kvar efter mörkret i skogen. Oändligt försiktigt gled vi ner ur trädet och avlägsnade oss genom skogen.

Nöjda, trötta och med rätt mycket adrenalin i blodet vandrade vi hemåt medan de sista gyllene solstrålarna silade ner genom trädkronorna.

___________________________________________________________

Född i en liten by inne i Chitwan National Park är Harka Kumal en licensierad jungelguide med ett glödande intresse för naturen och vildmarken. Med en unik begåvning har han på egen hand lärt sig utmärkt engelska och är en eftertraktad guide med lång erfarenhet av regnskogens djur. Med sin pojkaktiga entusiasm och sprudlande energi ger han oss besökare i parken en upplevelse utöver det vanliga.