Skönhet i -23 grader

Jag har länge sneglat på ett par knotiga tallar som jag brukar passera då och då här ute på Färingsö. Väntat på ett tillfälle med rätt ljus och stämning. Idag slog jag till och trotsade kylan. Termometern visade på -23 grader. Långkalsonger på! Jag vet av erfarenhet att jag har max en halvtimme på mig innan fingrar och tår är stelfrusna när det är såhär kallt, så fotograferingen måste gå undan. Solen hade just gått ner bakom horisonten och färgade himlen i nordost i lagom magenta/röd ton när jag steg ur bilen. Ut med stativ och kamera på det snötäckta fältet. Cirka 20 snabba exponeringar och sen in i bilen och hem till det varma eftermiddagsfikat. Vilken dag!

Bilden är en sammansättning av fyra delbilder tagna med 35/1.8 @ f/6.3 för bästa möjliga skärpa och upplösning. Sammansättningen är gjord med Photomerge panorama i PSE 11.

35 mm, f/6.3, 1/6 s, ISO 100 (sammansättning av 4 exponeringar)

Sista strålarna över Traneberg

Igår var första dagen på evigheter med riktigt dagsljus. De tjocka molnen skingrades för några timmars solljus och genast piggnar den slumrande inspirationen till liv. Mellan Traneberg och Fredhäll låg isen nyfruset blank och det blev en magisk eftermiddag i den vindstilla kylan. 

Bild 1. 35 mm, f/16, 10 s, ISO 100, panorama av tre exponeringar

Jag har upptäckt hur kul det är att ta panoramabilder med det fasta 35/1.8-objektivet som har en fantastisk skärpa och måttlig vidvinkel. Photomerge-funktionen i Photoshop fungerar förbluffande bra och genom att fixera vitbalans och exponeringstid för samtliga bilder i serien så undviker man variationer i bilden. Klistra ihop bilder på höjden och längden eller både och, så får du gott om pixlar att jobba med.

Bild 2. 35 mm, f/11, 1 s, ISO 100, panaorama av två exponeringar 

Bild 3. 35 mm, f/16, 25 s, ISO 100, en exponering

Så var det dags för ännu en arbetsvecka. Med lite tur håller ljuset i sig och man kanske kan hinna med att fånga några av de sista strålarna på väg hem från jobbet. Ha det gott!

Bildskärmskalibrering med Spyder 4 Pro

Jag har länge irriterat mig på att mina printar varit lite för röda i tonen och svartvita bilder blivit allt för mörka. Redan för ett år sedan insåg jag behovet av en bildskärmskalibrator. Efter att ha surfat bland tester och utvärderingar föll valet på en Spyder 4 Pro från Datacolor, som genomgående fått bra kritik.

Idag kom den efter några veckors väntan. Den visade sig vara slut på lagret hos Cyberphoto så det blev en något försenad men därför extra efterlängtad julklapp att packa upp efter morgonkaffet. Installationen gick galant på min Windows 7-maskin. Själva kalibreringsförfarandet var enkelt och tog mindre än fem minuter.

Fördelen med Pro-versionen är att den kontinuerligt mäter omgivningsljuset i rummet, vilket är viktigt att hålla koll på när man redigerar bilder. Jag har en tendens att dra ner ljuset när jag jobbar vid datorn och vips så blir bilderna för mörka utan att man märker det. Jag har med tiden lärt mig att brassa på med mycket omgivningsljus för att att ögonen inte ska uppleva någon skillnad när man tittar på skärmen och på annat i rummet. Förhoppningsvis kommer kalibratorn att hjälpa till så att man inte missar sånt i fortsättningen.

Så blev den någon skillnad efter kalibreringen? Ja, med den nya kalibreringstabellen installerad så blir färgerna på skärmen något varmare, vilket kan förklara att tidigare printar blivit för röda. Under kalibreringen uppmanade programmet mig dessutom att dra ner på ljusstyrkan på skärmen ca 20% som tillsammans med bättre omgivningsljus förhoppningsvis kommer att ge printar med rätt ljusnivå i mellantonerna. Nästa batch från Crimson får utvisa slutresultatet.