Årets sista majbild från Eldgarnsö

Efter en långsam och kall start passerade vårdagarna i raketfart och nu börjar försommaren att göra sig påmind i naturen. Häggen blommade för ett par veckor sedan och nu står syrénerna i full prakt. Knappt så man hinner med i svängarna med kameran. För min del var resan till Söderåsen vårens höjdpunkt. Nu väntar sommarens fotoäventyr till Gotland, Bergslagen och Stockholms egen vildmark Tyresta.

Här kommer månadens sista bild på bloggen. Den har legat till sig sedan den 11 maj, då ekarna på Eldgarnsö precis började att spricka ut. 

Ha en skön fotosommar och en trevlig helg!  

Röstånga Base Camp

Röstånga gästgivaregård fick bli basen under fotoresan till Söderåsen för snart två veckor sedan. Med Nackarpsdalen utanför fönstret så behövde jag inte gå många meter för att befinna mig mitt ute i den mäktiga bokskogen.  Här kommer några bilder från första kvällens vandring längs ravinkanten.

På väg ner mot den lilla och nästan cirkulära Odensjön stötte jag på några krokiga stammar som fångade min uppmärksamhet.

18 mm, f/16, 0.4 s, ISO 100

 Uppe på åsen finns även odlings- och betesmarker där ett magnifikt träd strålade i kvällssolen. Det nyinköpta polarisationsfiltret fick sin premiär och gjorde himlen lite extra blå.

48 mm, f/16, 1/20s, ISO 200, polfilter

Kombinationen av kvällens sista solstrålar och de skira boklöven vid ravinkanten gick helt enkelt inte att motstå!

120 mm, f/4, 1/500 s, ISO 100

Röstånga ligger strategiskt bra till i östra delen av åsen. Tio minuter med bilen till Skäralid och Kopparhatten och ytterligare tio minuters körning till Klöva Hallar. Gästgiveriet hänger ihop med STFs vandrarhem och håller god standard både på rum och mat. Hit återvänder jag gärna! 

Klöva Hallar - en explosion i grönt

Äntligen blev resan till Skåne och Söderåsens nationalpark av. Torsdag till söndag med fullt fokus på fotografering och med ett perfekt väder. Resan planerades redan för ett halvår sedan och det var en chansning att försöka pricka in rätt tid för den skira grönskan innan bokskogen mörknar. Det visade sig vara någon vecka för sent, men det blev en fantastisk upplevelse och mycket bilder.

18 mm, f/16, 1/6s, ISO 200

Det här var mitt första besök vid Söderåsen och första dagen gick åt till att reka i området. Trots ganska flitiga förberedelser med kartstudier, bokläsning och genom att kolla på mycket bilder från åsen så kändes det svårt att veta var man skulle börja. Normalt behöver jag flera dagar för att känna in ett nytt område innan det blir några bilder. Det gäller att hitta rätt miljöer och förstå hur ljuset faller. Om man gör sig omaket att gå upp kl 04 på morgonen så duger det inte att flacka runt lite på känn utan man måste ha ett klart mål med den korta tiden fram till soluppgången.

50 mm, f/13, 1/13s, ISO 400 

Efter en del turer fastnade jag för Klöva Hallar och den stilla bäcken djupt nere i ravinen. Här möttes jag av en fullständig explosion av grönska. Stora bestånd med nyutslagen strutbräken lyste ljusgrönt och kantade ån under alarna. Trots att området är populärt hade jag turen att få vara helt ensam under större delen av helgen. En grupp glada scouter passerade på fredagskvällen men sen var stillheten total vid den porlande bäcken.

95 mm, f/16, 1 s, ISO 400

Ravinkanterna är branta och ljuset är ganska svagt.  Det ljus som ändå letar sig ner till ravinbottnen drar åt blått. I vissa lägen lyser kvällssolen på grönskan uppe vid ravinkanten och det betydligt varmare ljuset reflekteras ner. Kombinationen gör att det blir knepigt med vitbalansen. Jag har ägnat en del pyssel med att att försöka minska blåsticket vid konverteringen av raw-filerna.

120 mm, f/16, 0.4s, ISO 200

Den intensiva grönskan är också svår att bemästra och i de flesta bilderna har jag varit tvungen att dra ner färgmättnaden för att bladverken inte ska se onaturligt självlysande ut. Efter en längre tid vid datorn blir man hemmablind så jag är tacksam för dina synpunkter på färghanteringen.  

35 mm, f/16, 0.6 s, ISO 400

Tre dagars intensivt fotograferande på Söderåsen blev en kanonstart på säsongen. Och det gav mersmak! Dags att planera in en höstvecka redan nu.

Fotografisk lättja i The Big Apple

Höjden av fotografisk lättja uppnåddes när jag tillbringade några dagar efter påskhelgen i New York. Tog helt enkelt semester från rollen som amatörfotograf och sumpade en massa gyllene fototillfällen utan att få dåligt samvete. Och några bilder blev det trots allt.

Central Park från Rockefeller Center (panorama av 3 exp, handhållet)

Jag plockade bara med min gamla Nikon D7000 och ett 18-35 mm objektiv.  Plåtade glatt bland alla andra turister på samma gamla motiv som vi redan sett på miljontals bilder. Latade mig i hotellsängen i stället för att gå upp i svinottan för att fånga morgonljuset över Central Park. Struntade högaktningsfullt i att vänta in kvällsljuset vid Brooklyn Bridge och tog en öl i West Village istället. Snacka om oseriös fotograf! 

Central Park badar i vårljus

Till de lite mer seriösa aktiviteterna hörde ett besök på International Center of Photography och utställningen Capa in Color, som visar den ungerskfödde krigsfotografen Robert Capas bilder från 40- och 50-talet. Capas svartvita bilder från spanska inbördeskriget och från landstigningen i Normandie är klassiker man sett många gånger tidigare. Det var därför intressant att se Capas omfattande produktion i färg för första gången. Bilderna från efterkrigstidens Sovjetunionen påminde om det kalla krig som redan förbleknat i våra minnen, men som börjar bli kusligt aktuella när snålblåsten åter börjat vina från öster.

Utsikt från Time Warner Center, Columbus Circle

Fördelen med att ibland ta semester från rollen som amatörfotograf är att man slipper det dåliga samvetet för att man missar fototillfällen eller struntar i hur ljuset faller. Skön avkoppling och en bra uppladdning inför den stundande fotosäsongen här hemma, som kräver att man hänger med när solen går upp klockan 0330!