OmTag. Den lille farbrorn med hunden

Han bodde ett par våningar upp i huset, en försynt gammal man. Jag kommer ihåg honom och hans lilla hund, en Cavalier King Charles som var hans bästa kompis och som han alltid gick och pratade med när de var ute. På senare år var han ensam, hunden hade gått bort och han berättade att han var för gammal för att skaffa någon ny.

På den här bilden från 2005 är han fortfarande klar om än med en del ålderskrämpor. Han har nycklarna i ett snöre runt halsen för att inte tappa bort dem, och vad som ser ut som ett trygghetslarm hänger i bröstfickan.

Lite senare fick han svårare att hålla reda på sig, dag blev natt och han visste inte alltid vart han var eller varför. När jag kom hem från en tids vistelse hos mina föräldrar i Värmland var han borta, jag vet inte om han flyttats till något särskilt boende eller om han gått bort. Nu återser jag honom bland mina negativ, den lille farbrorn med hunden.

Khalad 2015-02-22 18:59

Vacker berättelse och en fin bild, roligt att läsa hälsningar/ Björn T

Besvara

Svar från alf109 2015-02-23 14:17

Tack för det Björn.
-affe

Svara

gorred 2015-02-22 19:50

Håller med Björn T. //GöranR

Besvara

Svar från alf109 2015-02-23 14:18

Tack Göran.
-affe

Svara

pic-tor 2015-02-22 19:57

Fint porträtt av den lille farbrorn. Både i text och bild.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-23 14:18

Tack för det Torbjörn.
-affe

Svara

Krille-K 2015-02-22 20:26

Så fint Affe, både bilden och berättelsen.
/Krister

Besvara

Svar från alf109 2015-02-23 14:19

Tack ska du ha Krister.
-affe

Svara

Johan Svensson 2015-02-22 20:45

Vackert och ömsint Alf,så lätt man försvinner andras medvetande.Men nu är han etsad i tiden.

mvh Johan

Besvara

Svar från alf109 2015-02-23 14:19

Tack Johan, kanske kan man bevara något lite av de personer man möter genom sitt plåtande. Vi hoppas det. :)
-affe

Svara

Staffan Johansson

Rörande berättelse, Alf. Och när det gäller hundar har jag passerat 360 graders omsvängning.
I unga år tyckte jag det var löjligt att "dadda" med hundar som en del vänner gjorde. I medelåldern sörjde jag när den första av våra hundar gick bort. Då blev de kära grannarna i kvarteret ett gott stöd fast jag hade flyttat. Äldsta hunden Ludvig är begravd på deras tomt i Täby.
Nu är båda grannarna också döda.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-23 19:31

Jo hundar är viktiga för många av oss. Man får otroligt starka band, vilket inte minst märks när de försvinner.
-affe

Svara

tomasrj 2015-02-24 02:01

Alla dessa människor man mött, pratat med, umgåtts med, pluggat med, arbetskompisar. Sen har vägarna gått åt olika håll och man har tappat kontakten. Varje människa ett liv. Varje livsöde är lika spännande. Om så bara minnesfragment från flyktiga möten.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-24 09:17

Så är det Tomas.
-affe

Svara

jel,magnusson 2015-02-24 09:33

Väldigt fin bild, som berör. Det är något med den blommande busken i bakgrunden. Och bänkarna. Så intim och skör, nästan som ett släktfoto av nångon i min egen familj.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-24 11:08

Tack ska du ha Jonas.
-affe

Svara