OmTag. Fastna i prylar, tekniker och begrepp.
Det finns en tendens inom fotografi att fastna i prylar, begrepp och metod i sig i istället för att för att utgå från vilka bilder vi vill ta och hur vi vill presentera den.
Jag är själv lite av prylnörd och vill gärna ha ”det bästa” min plånbok tillåter, men jag är ingen prylsnobb och bryr mig föga om vilken utrustning som använts när jag tittar på bilder.
Det finns en snobbism när det gäller detta med prylar där endast ”det bästa” duger, inte sällan kan man läsa om det i olika forumtrådar och bloggar. Det finns även en motsatt snobbism där man istället framhåller ”det bristfälligas” (i dagens mått mätt) förträfflighet. Kanske är det till och med så att de som snackar mest om prylar är just de som försöker framhålla att prylarna inte har någon betydelse?
Prylar kan visst ha betydelse och i vissa fall vara helt avgörande, det beror helt på vilka bilder man tar och hur man vill presentera dem.
Att jag själv försöker utgå från ”så bra” prylar som möjligt, i bemärkelse förmåga att återge det jag fotograferar så exakt som möjligt, handlar om att jag då har bättre förutsättningar att nå de bilder jag vill presentera.
På samma sätt är det när det gäller val av film, exponering och framkallning av mina svartvita negativ. Om jag har ett väl exponerat och rätt framkallat negativ på en film som passar motivet har jag helt andra möjligheter att producera en bild som jag är nöjd med än om jag inte har det oavsett i mörkrum eller efter skanning i datorn.
Detta med analogt eller digitalt spelar ingen roll, var och en väljer det han eller hon själv föredrar. Däremot slarv när det gäller exponering och framkallning och/eller vid framtagandet av kopian/bilden oavsett om det handlar om analog film och mörkrum eller digitala filer blir aldrig en ”konstart” i sig som jag ser det.
Jag kan tycka att det ibland blir lite uppochnedvända världen om man presenterar bilder med uppenbara brister i hanteringen av materialet som åtråvärt i sig själv.
Enkelt uttryckt: Från ett välexponerat och rätt framkallat negativ eller motsvarande digitalfil har jag bättre förutsättningar att få min bild som jag vill presentera den oavsett mörkrum eller dator. På samma sätt ser jag det när det gäller prylar generellt. Sedan kan jag liksom de flesta tycka att det, som exempel, finns objektiv som tecknar snyggt utan att de är nära optisk perfektion, men i 9 fall av 10 föredrar ett objektiv som ligger närmare optisk perfektion då detta ger mig fler möjligheter att få den slutliga bilden som jag vill ha den.
Slutligen några rader igen (pust) om detta med AI eller maskininlärning.
För mig är det en stor skillnad mellan att man använder AI för att förbättra redan befintliga funktioner som brusreducering och liknande då jag ser det som en naturlig utveckling som gynnar mig som fotograf, jämfört med att man använder AI för att skapa bilder från en prompt eller för att ”bygga om” bilder på olika sätt. Det första handlar om att förfina verktyg och det andra handlar inte om fotografi över huvud taget.
Jag tycker att dessa diskussioner har urartat. Snart kan de mest dogmatiska inte använda elutaget till datorn där de jobbar med sina bilder om det visar sig att elkraftsleverantören använder AI i något av sina system liksom.




Men man ska inte glömma att det här är kryddor, inte själva basen. Det finns rätt gott om fotografer som släpper igenom nästan vad som helst, bara det är fotograferat på utgången film. Finns det ingen substans att krydda, utan att det främsta målet är att visa hur tekniken återger världen, så blir det genast rätt trist.
/Affe
/per-erik
Egentligen borde jag inte anmärka på hur och om vad andra skriver, men jag tycker att det blir lite för mycket ibland.
/Affe
Jag själv som exempel vill gärna ha så "bra" prylar som möjligt då de ger mig möjlighet att göra de bilder jag vill. Sedan finns dem som söker uttrycket från toykameror eller gamla polaroid osv. men det är inte detta jag syftar på i min text.
/Affe
Kameran är mer än bara ett tekniskt verktyg – den skall vara en förlängning av tanke och vision, som en pensel och måla som jag vill.
Utrustningen skall kännas naturlig i handen och funktionerna skall vara lätta att nå, så att jag kan fokusera på motivet och idén istället för att kämpa med tekniken.
När ett system känns som en naturlig del av skapandet, blir det svårt att byta. Man bygger upp muskelminne och en känslomässig relation till hur kameran svarar och presterar.
Att alltid veta hur kameran reagerar gör att man kan lägga all energi på komposition, ljus och berättelse – inte på tekniska hinder.
*
Efter att i femtiofem år nästan enbart ha arbetat med Nikon, känns det nästan som att jag vänsterprasslar när jag har köpt två Sonykameror som jag försöker skapa relationer till, det är annorlunda men vi börjar så sakta lära känna varandra.
Jag har inte skiljt mig från min Nikon D850, den är en trygg gammal vän som kommer att följa med mig länge.
*
Att nya kameror använder AI för autofokus, vitblans, exponering osv. gör livet enklare och jag ser inget negativt i det, tvärt om.
*
Att skapa bilder med AI, är inte fotografering, det är en annan konstform.
När det gäller AI så tycker vi nog ungefär likadant, sedan om man skall kalla bilder framställda vid en prompt för konst kanske jag är tveksam till, vem är konstnären? I så fall borde ju beställaren av bilder generellt klassas som konstnärer? ;)
/Affe