OmTag. En sväng med kameran och lite om konvertering

Idag fick min Nikon D750 hänga med en sväng på promenaden med hunden runt Långholmen. Det har mest blivit Fuji X100F den senaste tiden, en fantastisk liten fotoapparat. Men idag kände jag för att ta några bilder med normalen på D750, jag körde med Sigma 50/1,4 art, ett fantastiskt bra objektiv.

Som alltid plåtar jag i raw så att jag kan konvertera och/eller bildbehandla bilderna som jag vill ha dem med all den information som sensorn registrerade. Dessutom har jag ju alltid originalen kvar om jag senare vill göra någon bild på något annat sätt, vilket inte är ovanligt.

När det kommer till det svartvita är jag ganska noga med hur jag vill ha det, jag använder därför alltid pluggar i min konvertering och eftersom varje bild är unik är det ganska sällan som jag använder en ”fix och färdig” inställning eller ens samma inställning till olika bilder.

I dessa bilder har jag använt min nya favorit för konvertering, Macphun Tonality. Som sagt jag vill ha kontroll över mina bilder och det vill jag även när jag plåtar analogt, konverteringen är för mig alldeles för viktig för att jag skall låta kamerafabrikanterna ta hand om den. Dessutom är den unik för varje bild och så vill jag ha det, vi har alltid använt oss av de möjligheter som tekniken bjudit oss så för mig är det självklart att utnyttja de fantastiska möjligheter som det digitala ger mig.

För mig är det och har alltid varit en betydande del i den kreativa processen att jobba fram mina bilder som jag vill ha dem. Det är så oändligt mycket enklare i den digitala världen och det bjuds också helt andra möjligheter än vad (åtminstone jag) kan åstadkomma i mörkrummet, så för mig är det lite av ett mysterium hur man väljer bort detta om man väl fotar digitalt?

Nu får var och en göra som hen vill givetvis, men att lära sig elementär bildbehandling är nog den mest lönsamma ”investering” man kan göra om man vill ”lyfta” sina bilder.

OmTag. Olika verktyg i mörkret

Jag gillar att plåta när det är mörkt dessutom håller jag på med två ganska olika typer av ”nattfotograferande”; dels det långsamma fotograferandet med analoga kameror i mellan och storformat och dels den handhållna fotografin med format upp till småbild (fullformat).

Tidigare gick jag runt med analog småbildskamera laddad med antingen Fuji Neopan 1600 som jag exponerade efter 1000 asa (som är mer den verkliga känslighet filmen håller) eller så använde jag Ilford HP5+ exponerad efter 640 asa.

Numera går jag ofta runt med digitalkameror i antingen aps-c eller fullformat. Dagens digitalkameror är fantastiska maskiner för att fånga ljus vilket förenklar en hel del. Jag har också ofta börjat använda färg fast här visar jag bilderna i svartvitt för jämförelsens skull. Jag har skrivit en del om mitt nattfotograferande tidigare men kommer att ta upp de olika tekniker jag använder i kommande inlägg.

Storformat Wista SP 4 * 5" iso 100

Mellanformat Hasselblad 503 cx iso 100

Småbild analog Leica-M iso 1000

aps-c digital Fujifilm X100F iso 6400

Fullformat Nikon D750 iso 9000

OmTag. Gott Nytt År!

Skrev ett inlägg tidigare som jag tog bort. Tanken var att jag ville belysa de problem som jag upplever med att all fotografi jämförs med samma måttstock och slåss om samma arenor. Jag tog då som exempel att jag anser att man borde skilja konstfotografin från den dokumentära fotografin, just för att slippa denna sammanblandning och kubbning som ofta uppstår från den ena anhängargruppen mot den andra.

Som jag ser det är dokumentärfotografin ganska hemlös idag, moderna till exempel har själva uttalat att man inte ser som sitt ansvar att värna den dokumentära fotografin. Men jag menade inte att dokumentär fotografi inte skulle kunna ha konstnärliga värden, men av döma av den första kommentaren var det så det tolkades.

Jag valde därför att ta bort inlägget och blev påmind om varför jag flyttade mitt bloggande från fotosidan för ett par år sedan. Jag har inte energi att ge mig in i dessa oändliga diskussioner som ofta har sin grund i att jag varit otydlig så att mottagaren inte förstått vad jag velat säga vilket i sin tur medför att diskussionen tenderar att handla om något helt annat än det jag ursprungligen ville lyfta. Jag kommer därför att fortsättningsvis passa mig för att sticka ut hakan i infekterade frågor där det jag skriver lätt missuppfattas.

Annars är det nyårsafton och jag är nyss inkommen efter dagens första hundpromenad, skönt att vara ute innan smällandet sätter igång. Min Tobbe är inte skotträdd, men jag vill inte att han skall bli det heller vilket är lätt hänt för vilken hund som helst med alla som kastar smällare och skjuter raketer just i syfte att skrämmas.

Bilderna tog jag med min Fujifilm X100F i går kväll, som alltid i raw-format och sedan är de sparsamt justerade i Lightroom.

OmTag. Att plåta på natten och lite om mitt sätt att bildbehandla

För mig är det viktigt hur det svartvita ser ut, framför allt i nattbilderna. En stor inspiratör var Brassaï och speciellt när jag plåtar i mindre format vill jag gärna ha det trycket och svärtan som han hade i sina bilder.

Jag tycker att det viktigaste är att svärtan inte ”dör” i bilden, med andra ord måste man kunna ana att det händer något även i de mörkaste partierna så att det inte bara blir svarta blaffor i bilden. Lika viktigt är att det är ordentligt tryck i svärtan, ingen mörkgrå sörja alltså.

Nästan lika viktigt är att högdagrarna inte fräter ut, det tycker jag förstör alla bilder. Utfrätta högdagrar ser hafsigt och slafsigt ut tycker jag och vittnar om att fotografen inte bryr sig så mycket om det estetiska när det gäller bilden.

Ofta beror det på att bilden är felexponerad, man har förlitat sig för mycket på automatiken och har inte riktigt kläm på hur den exponerar så att man kan kompensera med exponeringskompensationen, eller så har man mätt och inte vetat hur och vad man skall ha vart i sin gråskala. I nattbilder blir högdagrarna extra framträdande och om man blåser ur en vägg som är belyst av en gatlampa till exempel är bilden förstörd som jag ser det.

Även mellantonskontrasten är viktig, det är den som avgör om bilden blir ”mesig” eller om det blir ”tryck” i den. För att komma dit jag vill med mina nattbilder krävs två saker, dels att jag plåtar raw så att jag har informationen som finns registrerad att jobba med och dels att jag bildbehandlar mina bilder för att nå det uttryck jag söker.

Jag använder alltid bra pluggar till det svartvita förutom grundjusteringarna som jag gör i Lightroom. Till denna som är plåtad med Fuji X100T använde jag pluggen Macphun Tonality där jag utgick från en preset som jag jobbade vidare med och därefter ett lager med en annan preset för att få lite toning och mer känsla, jag justerade även denna efter egen smak. Dessutom har jag jobbat lite med kontrast, klarhet och skärpa över olika delar av bilden. En del tycker kanske inte att det är värt besväret? Jag har jobbat kanske en kvart med bilden och tycker att det är värt det.

Sedan är detta givetvis bara ett exempel på hur just jag vill ha bilden, andra kan vilja ha sina helt annorlunda.

OmTag. RAW-konverterare för Fujifilm X100F och andra X-trans sensorer

Det finns ju ganska många som påpekar eller påstår att Lightroom inte är så bra som raw-konverterare för fujis x-trans sensorer, många hävdar att det finns andra allternativ som är betydligt bättre. En av dessa som många anser vara den bästa är Iridient som anses ge såväl bättre färger som mer detaljer.

Jag tog hem en trial för att testa detta då jag givetvis vill ha så bra bilder som möjligt från min X100F. Jag kan konstatera att den tecknar färgerna lite annorlunda i defaultläge än Lightroom/ACR och att iridient verkar lätta upp skuggor lite mer. När det gäller detaljrikedom ser jag däremot ingen skillnad efter att satt utskärpenivåerna lika i bägge raw-konverterarna.

Iridient är också betydligt långsammare än Lightroom och saknar katalogfunktionen så om man använder den får man konvertera, spara i förslagsvis TIF-format (vilket ger gigantiska filer) och sedan ladda tillbaks dessa till Lightroom.

Så min slutsats efter att jämfört några bilder i olika ljus och kontrast är att skillnaderna är, för mig, försumbara och lätt kan åtgärdas i Lightroom om jag vill ha lite varmare färger och lite upplättade skuggor. Andra kan givetvis uppleva detta annorlunda. Här kommer en exempelfil utan någon extra redigering, Iridient är den med den röda texten, hela bilden och ett utsnitt 100%: