"Tankeprocesser kan inte skapa bra bilder." Precis så.

På pricken Affe!

Många som vill vara konstnärer eller konstkritiker vecklar ofta in sej i pretentiöst ordbajseri som ofta har till syfte att visa vem som kan och vet bäst.
Ibland kommer den försåtliga frågan "Vad vill du egentligen säga med din bild?"
Jag svarar sällan på det utan motfrågar:"Vad säger bilden dig?"

En bild behöver inte ha någon mening. Cartier-Bresson ansåg att varje bild skulle vara en "visuell njutning". När jag ser hans bilder ser jag just det. Men ingen speciell mening.
Naturligtvis finns det bilder som har ett syfte, ett budskap som ska uppfattas. Det är likadant inom konsten. En del konstverk bär på ett angeläget budskap, en del är "bara" en visuell njutning. Att intellektualisera konst och fotografi känns ofta som överskottsarbete. Däremot kan det vara både underhållande och intressant när en fotograf eller konstnär berättar om sitt verk. Då behövs inga "tolkningar"

Tja, kanske är det nyttigt att gå vilse i sina egna tankebyggnader: Rätt var det är så finner man någon brist i torpargrunden eller finner sig inlåst i ett rum med öppna dörrar.
/Hans

Nu är jag inte 100% på hur din väldigt bra bild här är tagen, men jag misstänker att du själv har ljussatt den. Har det då inte gått en hyfsad tankeprocess bakom skapandet av den?

Det är betraktarens rätt att tolka bilden, ibland med symbolik ibland bara en vacker bild.

Det här är en intressant diskussion. Många gånger hör jag folk säga att de där bilderna förstår jag inte, så de tycker jag inte om. Det är säkert en bluff till fotograf som gjort dem. Men en bra bild kräver ofta mer än 4 sekunders betraktande. Om man ställer sig framför en bild och tänker på vad fotografen som gjort den var så nöjd över den så att hen vill visa den för omvärlden, så behöver det inte bli kvasifilosofiskt floskeltuggande. Det kan bli en intressant inblick i hur en annan människa ser sin värld.

När jag gör bilder vill jag gärna ha ett ord med mig. Jag gillar vad Anders Petersen brukar säga på sina workshops, att fotografer tänker för mycket under fotograferingen och för lite före och efter. När jag fotograferar, allt för sällan numera, så försöker jag vara så öppen som jag kan för situationen. Varje gång jag ser något som intresserar mig försöker jag göra en bild, utan att tänka så mycket på varför.

Men sedan, när jag kommer hem, då tittar jag mycket på vad jag gjort och funderar över varför jag har tagit de bilderna. Vad är det som triggar mig att försöka göra en bild av detta. Då blir det ofta ett ord som är viktigt. Det ordet har jag med mig under hela processen sedan fram till den färdiga bilden.

Jag ser ofta på dina nattbilder, särskilt på grund av att jag själv fotograferade nattbilder under en tid. Från början tyckte jag nog mest att det blev snygga bilder, men efter ett slag såg jag isoleringen, det dova i bilderna. Det gjorde att jag gjorde bilderna allt mörkare, de blev rätt små på ett stort papper, de fick en lite kallare ton, det vill säga jag valde ett kalltonat svartvitt papper, inget gulligt varmtonat Record Rapid, utan ett kallt, blankt papper.

Jag vet inte om du läst den bok som jag och Bosse Bergström skrev, som vi kallade Tala om Bilder. Eller om du kollat på de filmer vi har gjort för Fotosidan. Där försöker jag utveckla dessa idéer. Vore intressant att höra om du tycker det är bara tankeprocesser.

Jag tycker nämligen att alldeles för många fotografer är för dåliga på att utnyttja fotografins uttrycksmedel. Kontraster, ljus, svärta, storlek, allt är ju en del i ett visuellt språk. Om man inte utnyttjar det låter man som en av alla dessa tonåringar som liksom bah asså liksom inte säger så mycket.