Jag och min kamera.
Skogspromenad på Sörmlandsleden
För några dagar sen gick jag och min man i skogen vid Sörmlandsleden etapp 17. Det var en solig och lagom varm dag för en liten eftermiddagstur i skogen.
Efter en kort bit var vi framme vid Abborrsjön, en liten men vacker sjö.
Vi fortsätter in i den vackra skogen.
Vid Trollsjön blir det kaffepaus.
Vi hade planerat att även gå rundslingan på Gallsjömossens naturreservat, men vi insåg att vi skulle bli för sena hem så det får bli en annan dag. Vi gick i alla fall in en liten bit och jag hittade den här vackra grenen.
En häger
När jag var på väg mot bilen efter en kväll på Ekeby våtmark där jag hade fotograferat ett par skäggdoppingar, då landa en häger en bit framför mig. Den stod där en stund och förmodligen så upptäckte den mig och flög vidare, roligt när fåglarna bara dyker upp och poserar fint framför en.
En vanlig skog
Idag var jag i skogen, en ganska vanlig skog, ingen så där perfekt skog. Utan en vanlig skog med en massa ris och döda träd på marken, där blir det svårt att ta vackra Instagrambilder, dessutom var det en gråmulen dag så dom vackra solstrålarna som lyser in mellan träden fanns inte. Men det spela ingen roll för det är lika rogivande ändå och det finns mycket att fotografera, "stöket" kan vara spännande att försöka få till bilder på.
Naturen bjuder på överaskningar
Jag satt vid grävlingsgrytet en kväll men efter nästan 2 timmar insåg jag att grävlingen förmodligen gått ut på andra sidan. Jag gick då till en äng i närheten och upptäckte jag ett rådjur som låg i gräset och tittade på mig.
När jag står där och fokuserar på rådjuret då dyker plötsligt grävlingen upp.
Sådana här stunder gör naturfotograferingen så rolig och spännande.
Sitta i skogen och vänta på grävlingen
Jag sitter ner bakom några unggranar och har kameran beredd, man sitter där helt tyst och stilla. Småfåglarna kvittrar högt, tiden stannar nästan upp och man hör minsta gren som bryts. Man tittar lite nu och då på sitt sällskap efter tecken på om han har sett något. Tranorna ropar en bit bort, göken gal emellan åt men vid grytet är det helt lugnt. Baken börjar få träsmak, tyst försöker man ändra ställning. Plötsligt så är grävlingen där, den tittar rakt emot mig, jag kan knappt andas ändå mindre röra mig... ska jag våga trycka på avtryckaren... Jag tar första bilden grävlingen tittar på mig igen, tyst ber jag den stanna en stund till, jag är inte farlig. Jag tar en bild till, får ögonkontakt med grävlingen igen och lika plötsligt som den kom fram så försvann han bort. Jag återgår till den tysta lugna väntan, det börjar bli mörkt, morkullorna flyger sina rundor. Jag packar ihop, smyger tyst därifrån.















