Fågelliv bland stadens hus och gator

I dag gick vi ner till Stadsparken eftersom man hade sett en nötkråka där i går. Då var vi på kalas, så vi missade den. Vi och några andra var på plats så fort det ljusnade, men ingen av oss fick syn på fågeln.

På vägen hem stötte vi på andra kråkfåglar som jag passade på att fotografera. Jag tycker om att fånga djurlivet mitt i centrum.

Jag hade ingen aning om att blåmesar uppskattar söt dryck och till och med dricker den med sugrör:)

Blåmesarna var så ivriga att de nästan kröp rakt in i påsarna för att leta efter något ätbart.

När vi nästan var hemma såg vi ett gäng kråkor som hade hittat en stor brödbit som alla ville åt, så fort någon hade fått tag i brödbiten försökte de andra genast sno den.

Den här kråkan verkade som att han skulle få behålla hela brödbiten. Han satt här en stund innan han flög iväg, med de andra kråkorna tätt efter.

Det blev även en bild på en duva. De lever rätt farligt här i stan, för duvhöken ser dem som en god middag.

Här är några bilder på en duvhök som tagit en duva. Jag tog dem från balkongen för nästan en månad sedan, precis när jag kom hem från jobbet.

Det var lite från fågellivet mitt i centrum , en påminnande om att naturen alltid hittar sina egna sätt att leva, även mitt i stadens kaos.

Färg, form och får i Snösätra

I lördags gjorde vi i Eskilstuna Fotoklubb en utflykt till Stockholm. Första stoppet blev ett studiobesök hos Crimson, där vi fick en intressant genomgång av hur hela framkallningsprocessen går till. Det som överraskade många av oss var hur mycket hantverk som fortfarande ingår i arbetet, trots all modern teknik.

Efter besöket på Crimson åkte vi vidare till Snösätra kulturkvarter, ett färgstarkt område för graffitikonstnärer. Kvaliteten på målningarna varierar en hel del, vissa är nästan bara klotter, medan andra är otroligt välgjorda och vackra.

@TimTimmey

@Lukas046.art

Det var en väldigt blåsig dag när vi var där, så vi hade nästan hela området för oss själva. Här kikade vi in på en del av området som var stängt, där det finns en scen och några fikabord.

@Sagieart

@Vickanart

På andra sidan av området låg en björkhage med får, vilket skapade en kontrast till all färgstark graffiti.

Trots stormen Amy, blev det en riktig bra dag.

På jakt efter bilder i dimman

I söndags vaknade vi upp till en värld insvept i tät dimma. Det blev en snabb frukost innan vi packade ner kameran, stativet och resten av utrustningen. Strax därefter gav vi oss av, ivriga att få komma ut i höstens första täta dimma.

Första stoppet blev Sundbyholms slott, som ligger vid Mälaren. Jag började med att fotografera dom vackra alléerna bakom slottet och fortsatte sedan ner mot vattnet där några gamla pelare från en brygga reste sig ur vattnet.

Efter Sundbyholm körde vi vidare mot Mälarbaden, som också ligger vid Mälaren. Planen var att besöka naturreservatet Skäret, där betar kor. Den här morgonen verkade de upprörda , de råmade högljutt redan när vi klev ur bilen och när vi närmade oss grinden började de springa mot oss. Vi bestämde oss därför för att avstå. När vi sedan åkte vidare såg vi bonden komma med hö, så som var nog helt enkelt bara hungriga.

Innan vi fortsatte gjorde vi ett kort stopp vid båtbryggan och passade på att ta några bilder.

På vägen hem gjorde vi ett stopp vid en vacker gammal bro. Den är ganska knepig att fotografera eftersom det är svårt att hitta en bra plats att stå på, egentligen skulle man behöva en båt för att få en bra bild. Jag lyckades ändå hitta en plats där jag nästan fick med hela bron, sen klättrade upp på en höjd för att fånga den ur ett annat perspektiv.

Det blev en morgon full av dimma, stillhet och små äventyr. Även om inte allt gick som planerat så blev det en trevlig utflykt.

Naturfotofestivalen i Surahammar 2025

I helgen var jag på Naturfotofestivalen i Surahammar, som i år arrangerades för andra gången. Festivalen lockar både fotografer och naturintresserade, och har redan blivit en uppskattad mötesplats.

På fredagen var det vernissage av Sveriges största naturfotoutställning i Virsbo Konsthall.

På lördagen bjöds det på ett fullspäckat program med föreläsningar av flera olika naturfotografer som visade bilder och delade med sig av sina erfarenheter och berättelser. Man gick därifrån både imponerad och inspirerad till sitt eget fotograferande.

En av helgens höjdpunkter var resultatshowen och prisutdelningen av Svensk Naturfototävling. När de tio bästa bilderna i varje kategori visades blev det tydligt vilken hög nivå tävlingen håller. Konkurrensen var stenhård och man förstod snabbt att det måste ha varit en tuff uppgift för juryn att avgöra vilka bilder som skulle premieras. Till sist korades Årets fotograf. Den titeln gick till Leif Elison, som belönades med en resa värd cirka 35 000 kronor, ett fantastiskt pris sponsrat av Wild Nature Fotoresor.

På söndagen var det en guidad tur i naturreservatet Fermansbo Urskog.

Trots att regnet, var vi omkring femtio personer som tillsammans gav oss ut i den gamla skogen.

Det börjar bli lite höstfärger i skogen.

Trots att vi var så många på turen gick det ändå bra att hitta utrymme för att fotografera. Ibland fick vi visserligen vänta en stund när något särskilt intressant dök upp, som det här motivet.

Vi hittade två linneor som blommade.

Sammanfattningsvis blev det en helg fylld av inspiration, vackra bilder och härliga möten, jag ser framemot nästa år.

En natt i vargreviret

Förra helgen var jag med om ett riktigt äventyr, en guidad tur med övernattning i skogen. Vi skulle smyga på kronhjortarnas mäktiga brunstrop och sova mitt i Axsjöreviret, där vargarna har sitt revir. Bara tanken på det gjorde mig både nyfiken och lite pirrig, vi var en liten grupp på fyra personer.

Vi började med att äta våra matsäckar medans vår guide, som kallas Fågelviskaren, berättade historier från sina möten med djur i skogen. Det var både spännande och nästan lite magiskt att lyssna på honom, som om han kände djuren på ett sätt som få andra gör.

När vi hade ätit klart fick vi instruktioner inför kvällen. Vi skulle öva på att smyga tyst. vi skulle lyfta benen som en hjort, sätt ner fötterna som kattassar, alltid med tårna först och vi skulle röra oss långsamt. Vi satt kvar och väntade in kvällen, som bjöd på värme och solsken.

När det var dags att ge oss av mot hjortmarkerna funderade jag på hur vi egentligen skulle klara av att smyga. Vi skulle inte bara röra oss ljudlöst, vi skulle också vara helt tysta. Om vi absolut behövde säga något fick det bara ske i viskningar.

Vi gick så tyst vi kunde genom skogen och kom fram till en öppen yta där hjortarna brukar hålla till. Men just den här kvällen var det stilla. Vi smög vidare till ännu en plats, men även där var det lugnt.

Först när mörkret hade lagt sig kom hjortarna fram, och plötsligt hörde vi deras mäktiga bröl. Det var en ännu starkare upplevelse att höra dem i nattens mörker, när vi inte kunde se dem. Vi hörde även två vildsvin som slogs, och såg både fladdermöss och nattskärror som flög nära oss.

Tillslut blev det dags att bege oss till vargreviret där vi skulle övernatta. Vi gick en kort bit in i skogen innan vi rullade ut våra liggunderlag och sovsäckar på den mjuka vitmossan. När vi väl hade krupit ner och låg där, med stjärnhimlen som tak, ylade guiden fyra gånger ut i natten. Han förklarade att han inte ville yla mer än så, eftersom det kan stressa vargarna. Han berättade också att det ibland kan ta upp till en timme innan de svarar och ibland svarar de inte alls.

Vi låg stilla och tysta, omgivna av mörkret och väntade. Efter ungefär 25 minuter bröt ett mäktigt ylande ut, hela vargflocken svarade! Det var en upplevelse som knappt går att beskriva. Jag blev så upprymd och lycklig att jag hade svårt att somna efteråt.

Nästa morgon gick vi upp redan 04:30. Vi gav oss djupare in i vargreviret, även nu smög vi fram under tystnad. Fågelviskaren visade oss vargspår, vi hittade till och med gammal vargspillning. Efter cirka tre kilometer stannade vi för att sitta helt stilla, där fick vi se solens första strålar sippra in mellan trädstammarna, en stillsam och nästan magisk morgon.

Allt har ett slut, och till sist var det dags att vända tillbaka mot övernattningsplatsen för att äta frukost. Vandringen tillbaka blev lika tyst och stilla som på vägen hit, det var skönt att få vara kvar i den lugna känslan.

Det var på de här vackra berghällarna, täckta av mjuk vitmossa, som vi hade sovit under stjärnhimlen, en plats jag sent kommer att glömma.

Våran guide Fågelviskaren.

Att få sova under stjärnhimlen, omgiven av nattens ljud och med naturen så nära, var en upplevelse som jag kommer bära med mig länge. Ibland är det just tystnaden och väntan som gör ett äventyr oförglömligt.