Min skogsmatning

Det är alltid spännande att komma ut till vår skogsmatning för den stora frågan är... vad har mården hittat på den här gången. Det var mycket spår i snön både vid stugan och vid skogsmatningen, hare, rådjur, mården och mycket små spår från ett mindre djur än mården. Nu är vi väldigt nyfikna på vad det kan vara, vi får nog sätta upp åtelkameran igen. Det fanns även blodspår under matningen så en fågel eller sork har blivit mat och nån har även kissat där.

Förra veckan provade jag att hänga ut "talgbollar som jag gjort själv i engångsmuggar. Dom var förstås spårlöst borta, mården har nog en stor gömma med allt han tar från matningen. Nu har jag försökt binda fast min hemma gjorda "talgbollar" ordentligt, för jag har köpt plastkåsor på loppis och vill gärna ha kvar dom. 

Svartmesarna är först på plats när vi fyllt på med nötter, dom är så kvicka att det är svårt att få dom på bild.

När jag kom hem såg jag att vi även har en talltita eller entita vid matningen.

Vem plundrar fågelmatningen

I början av december startade jag upp fågelmatningen vid sommarstugan. Förra året hade vi matningen nära stugan, när våren kom hade vi en invasion av sorkar. När vi satt på altanen och fikade sprang det sorkar under stolarna och letade smulor.

I år satte vi upp matningen en bit in i skogen. Nästa gång vi kom dit så låg tre av matningarna på marken, när samma sak upprepades sig ett par gånger till. Då satte vi upp en åtelkamera för se vem är är den skyldig.

Titta här

Vi blev snopna när vi såg att vi hade en mård i matningen.
På dagtid var det både nötskrikor och en ekorre där

Titta här

Nu när vi vet vilka som besöker matningen så åkte vi och köpta nya.

Idag när vi kom ut så hängde allt på sin plats utom en liten med två talgbollar i, den var helt försvunnen. Förmodligen har mården släpat iväg den. Vi har även en öppen matning för nötskrikorna, ekorren och mården, då hoppas vi att dom låter dom nya vara ifred.

Nötveckorna gillar också den öppna matningen, dom var inte blyga, dom kom fast jag bara stod två meter ifrån matningen.

Talgoxarna var mer försiktiga, jag fick vänta länge innan en våga sig fram, den högg snabbt en ostbit innan den försvann.

Det är alltid spännande med naturen.