Fotografiska funderingar fullständigt fria från form & fason...

Ett besök på Auschwitz - Birkenau

Ett långt, tungt och känslomässigt inlägg med väldigt många bilder!

För snart en månad sedan hade jag förmånen att få göra en väldigt intressant resa. Följde med min äldsta dotters klass till Krakow. Det var förresten tre niondeklasser, pedagoger, rektor, folk från kyrkan och så ca 12 föräldrar. En grupp på 82 personer! Inte helt lätt att planera och genomföra en sådan resa, men jag måste ge en stor eloge till alla inblandade. Det blev verkligen ett minne för livet, och ungdomarna skötte sig helt exemplariskt. :)

Syftet med resan var förstås besöket på Auschwitz och Birkenau. Från att dagen före, när vi gick en guidad stadsvandring i vackra Krakow, haft +17 och sol, var det denna dag grått och lite dimmigt. Helt perfekt för att komma i rätt känslostämning...

Meningen var att vi skulle besöka Auschwitz på förmiddagen och Birkenau efter lunch. Men då det var väldigt mycket folk när vi kom till Auschwitz blev det tvärtom. Till Birkenau först alltså.




Denna vyn känns väl igen..


Inne i en träbarack. I varje säng sov tre personer. Per våning alltså..






Toaletten där man hade 30 sekunder på sig.


Har gjort omväxlande färg- svartvita och en del kolorerade bilder. Beroende på vad jag tycker passat bäst till motivet.


Svårt att se på bilden, men bara skorstenar återstår av de allra flesta träbarackerna.


Träbarackerna låg åt höger när man kom in. Här har vi kommit fram till tegelbarackerna som låg åt vänster.


Inne i en tegelbarack




Besökare har lämnat blommor


Här har vi kommit fram till en av de känslomässigt absolut tyngsta platserna, tyckte jag. En askgrop där askan hamnade efter kremeringen. Guiden berättade att när det regnat mycket kan man fortfarande se benbitar sticka upp. Någon av eleverna frågade vad som hände när gropen blev full. Då hämtades askan upp, spreds ut i floden, på åkrar och i skogen, ja även just där vi stod och gick... Då blev det ganska svårt att andas.


Det var en så ruskig känsla att gå runt inne på Birkenau, har aldrig varit med om något liknande. Alldeles stilla, tyst och lugnt. Efter ett tag kom vi på att vi inte såg vare sig insekter eller fåglar. Otäckt!




Ändstationen. Bokstavligen.




Monumentet med alla minnesplaketter framför. En från varje nationalitet.


Också en känslosam plats. Alla fotona från väskorna.

 

Så hade förmiddagen gått, och det var dags att stiga på bussarna för att åka till Auschwitz. Varning för tunga bilder.


Den klassiska skylten... originalet stals för några år sedan och när det återfanns var det i väldigt dåligt skick, så detta är en kopia. Det kändes konstigt att gå in här under. Och entrén var väldigt mycket mindre än jag föreställt mig. Åldersgränsen för besökare är 14 år, och det är lätt att förstå...




Tog lite bilder på skyltarna som sitter i de första blocken, som man gjort om till museum.


Här ser man hur stort Birkenau är jämfört med Auschwitz. Lägrena kallas även Auschwitz I och II.


Montern med glasögon


Kryckor och proteser


Resväskor, prydligt märkta med namn och nummer. För att judarna skulle kunna få tillbaka dem efter tågresan. Istället blev de plundrade..

Det fanns även en ofattbart stor monter med bara hår... fotoförbud där.



En röd sko bland alla brunsvarta. En tanke från en av ungdomarna... om det kanske var så att Spielberg fick inspiration härifrån till flickan i den röda klänningen i filmen "Schindlers list"... ja kanske det!


Olika typer av märkningar som fångarna tvingades bära på sina dräkter.




Det vidriga block 11. Här utförde dr Mengele sina experiment. Och här i källaren finns en ståcell på knappt 1x1 meter. Som bestraffning kunde upp till fyra fångar få stå här en natt. Ingången var så liten att man fick krypa in. Vid ståcellen var det fotoförbud.



Nu följer några bilder från den hemska innergården bredvid block 11. Här skedde rena avrättningar, och jag var väldigt tveksam till att över huvud taget fotografera här. Men valde att göra det ändå, för att påminna om detta fruktansvärda som hänt.



Här blev fångar upphängda i bakbundna händer. Fötterna rörde inte marken. Det överlevde man inte så länge... Lägg märke till de igenbommade fönstrena, för att inte fångarna i angränsande block skulle kunna se vad som hände här på innergården.


Vackra blommor till minne av alla som helt enkelt blev uppställda och skjutna mot denna vägg.

Så var det dags för vår grupp att gå in i gaskammaren. En mycket otäck och märklig känsla. Tvekade att fotografera även här, men tog ändå några bilder. Rätt eller fel att publicera dem? Jag vet faktiskt inte.


Skylten som möter en vid ingången till gaskammaren.


I väggarna fanns det klösmärken.


Ställningen var till blomsterkransar.

Vidrigt, det var skönt att komma ut i luften igen!

Efter denna dag samlades eleverna klassvis för reflektion och eftertanke. Och några av oss föräldrar var med också. Vilket var helt fantastiskt. Vilka tankar och känslor som kom upp... djupa funderingar den ena klokare och insiktsfullare än den andra. Denna kväll var värd hela resan... Kram på er alla goa nior!!

Ångrade inte en sekund att jag följde med på denna resan! Det känns viktigt att ha varit här och sett med egna ögon. Och att uppleva lägrena genom ungdomarnas ögon också. En viktig resa som alla som har möjlighet borde göra!

 "Världen är alldeles för farlig att leva i - inte på
grund av de människor som gör det onda,
men på grund av de människor som står bredvid
och låter dem göra det."

Albert Einstein, fysiker och humanitetsförkämpe

 

Inlagt 2012-10-25 20:47 | Läst 13839 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Tack för att du delade med dig av ditt besök i Auschwitz - Birkenau, Ulrika! Snart finns det inga överlevande kvar som kan vittna om de fasansfulla brott mot mänskligheten som begicks i Auschwitz - Birkenau. Därför är det viktigt att vi som har varit där eller i andra koncentrationsläger aldrig glömmer det som vi sett och fått berättat från dem som har varit där.
/Mikael Good
Svar från Ullis A 2012-10-25 21:29
Eleverna jobbar med förintelsen som projekt nu under hela höstterminen. Och de har även haft en föreläsare vars mamma överlevde ett koncentrationsläger, inte ett av dessa utan ett mindre som jag tappat namnet på... Väldigt bra och känslosam föreläsning, jag var med där också. När Kent, som han hette, tog upp sin banjo och sjöng en tysk vaggvisa som hans mamma brukat sjunga för honom, då sjönk de tuffa grabbarna långt ner i stolarna.. och jag fick torka mer än en tår. Men det är ju som du säger, snart finns inga överlevande i livet längre. Viktigt att upprätthålla minnet av detta på andra sätt!
Svåra miljöer.
Jag har varit i ett flertal koncentrationsläger och jag blir lika skakad varje gång.
Sådant får inte hända.
Svar från Ullis A 2012-10-25 21:30
Ja det var riktigt otäckt. Det värsta är ju att liknande händelser fortfarande pågår runtom i världen, inte i samma utsträckning, men ändå. Fruktansvärt!
Bilderna ifrån lägrena kan aldrig bli för hemska idag, det värsta har redan varit....

Det här får aldrig glömmas bort så jag tycker att det är jättebra att du har lagt ut dina bilder därifrån.

Jag tackar dig för det.

Med vänlig hälsning/ Martin
Svar från Ullis A 2012-10-25 21:31
Det gläder mig att du tycker det, man vet aldrig om det finns de som tar illa upp. Är ju rätt speciella bilder. Och tänk att det finns de som påstår att detta aldrig har hänt...
Ska säga att jag rös till som om man sett ett spöke när jag ser dessa bilder och läste din text Ulrika . Detta är monument som ska bevaras som ett monument över en människas dårskap och sin omänskliga tanke gång . Och jag har läst fler blogg inlägg på andra sidor om just att människor som besökt dessa läger läger märke till samma sak som du att det är tyst inge fågel kvitter och inga insekter har synts till är lite som att dom förstår vad som hänt och lämnar dessa dödens platser ifred
Jag har tänkt tanken många gånger att jag skall ta en tripp dit ner till dessa platser men inte riktigt kommit till att fara iväg men någong så ska jag ta mig tid att besöka ett av dessa läger vilket jag tycker att fler människor borde göra . För även om bilder och vad man sett på tvn så kan dom alldrig ge samma kännsla om vad som hände på dessa plattser som att man besökt dom kan jag tänka mig i alla fall
Så tack för att du la upp detta inlägg och bilder för detta är något som i min värld ock dom allra flestas världar inte får glömmas
Mvh Affe
Svar från Ullis A 2012-10-25 21:33
Har du läst om detsamma med fåglarna och insekterna, intressant! Ja man fick verkligen den tanken, att djuren känner av platsens atmosfär liksom. Riktigt ruggigt! Nej tv-inslag, filmer och bilder kan aldrig ge samma känsla som att verkligen vara på platsen. Som sagt, alla borde få möjlighet att åka.
En spännande dokumentation från en svunnen tid som inte får glömmas bort . Skulle själv vilja besöka detta läger.
/ Håkan
Svar från Ullis A 2012-10-25 21:35
Nej det får absolut inte glömmas bort. Usch jag ryser nu när jag suttit och gått igenom dessa bilder igen. Många känslor från dagen som kommer tillbaka. Hoppas du får möjlighet att åka!
Det är så otäckt och kusligt och så svårt att förstå. Tack, för att Du påminde med Dina bilder!
Mvh Wolfgang
Svar från Ullis A 2012-10-25 21:59
Det var ganska svårt att förstå även när man var där. Att människor så kallblodigt kan leda andra människor direkt från tågvagnen rakt in i döden... Ja det får aldrig glömmas bort!
Nackhåren reste sig när jag läste.
Bra att du fotograferade och även visade här, vi får inte glömma och förhoppningsvis bidra till att det inte händer igen.
Tyvärr så finns det så mycket ondska så det är nog inte säkert, var för något år sedan i Kambodja och upplevde något liknande som du beskriver då vi besökte Killing Fields och Tuol Sleng där Pol Pot hade sitt dödsläger. Stillheten och tystnaden som var där var också kuslig.
Svar från Ullis A 2012-10-28 16:44
Ja det är verkligen ruskigt. Kan tänka mig att det var en liknande upplevelse att besöka Killing Fields. Usch, ja det vi kan göra är ju att fotografera och dokumentera.
Tack Ulrika för att du delar med dig av dina bilder !
Svar från Ullis A 2012-10-28 16:45
Tack själv Annika, dessa bilder kändes för viktiga för att bara ha hemma i datorn!
Tack för att du delar med dig och det är så viktigt att detta hemska inte glöms bort. Einsteins ord är klockrena, vi måste reagera på ondska, inte bli åskådare.
Svar från Ullis A 2012-10-28 16:45
Tycker det citatet är så bra, visst är det så! Ja det kändes viktigt att dela med mig av dessa bilder.
Tack för att du visar detta Ulrika. Blir tårögd när jag tänker på att detta helvet som hände människorna. När jag läst färdigt kom jag att tänka på scenen ut en film där En mamma (spelad av Meryl Streep) , i ett av lägren ska välja vilken av sina två barn som ska få följa med henne och hon kan inte. Vilket fruktansvärt val att ställas inför. Båda tas då bort .
Ett viktigt blogg inlägg.
Svar från Ullis A 2012-10-28 16:47
Ja det är så fruktansvärt. Vilken tragisk händelse, och det värsta är ju att det hände liknande händelser hela tiden. Vidrigt och ofattbart!
Så fruktansvärt.......vi får aldrig glömma det som hänt..
Jag sitter här med tårar i ögonen och gåshud över hela kroppen.....
Fy så fruktansvärt....
Tack för att du delade med dig....
Svar från Ullis A 2012-10-28 16:50
Blir själv alldeles frusen och ruggig när jag ser dessa bilder, minnena kommer tillbaka. Och känslan av att vara där. Hemskt! Men det var en så väldigt bra resa, förhoppningsvis kommer detta projekt att fortsätta så att varje års 9:ondeklass får möjlighet att åka och om tre år är det dags för min yngsta, jag skulle inte tveka att åka med igen om jag får chansen!
Bara fy fy fy..fy vad människan kan göra mot en annan människa..tack för att du visar..ska titta fler ggr. / lena
Svar från Ullis A 2012-10-28 16:51
Ja det är ju det som är så himla ofattbart. Att folk utan tvekan kan leda andra människor rätt in i gaskamrarna. Och utsätta dem för olika sorters tortyr dessförinnan..
...eftertanke...tystnad...ofattbart...

En återhållsamt vacker men respektfull betraktelse av denna mörka period i Människans självbiografi.

/Oscar
Svar från Ullis A 2012-10-28 16:53
Det var fint skrivet Stefan, tack! Tvekade litegrann innan jag bestämde mig för att visa dessa bilder. Respekt måste ju finnas med när man både besöker och fotograferar på en sådan här plats.
Det är en mycket stark upplevelse att besöka Auschwitz och Birkenau och du förmedlar skickligt den känslan i dina bilder. Det kanske ruskigaste med dödandet var ju hur otroligt väl organiserat det var in i minsta detalj. Det hela är så perverst och det är det sammanhanget svårt att fatta att nazismens idéer fortfarande lockar en hel del människor.

/Torbjörn
Svar från Ullis A 2012-10-28 16:54
Välorganiserat ja, in i minsta detalj. Helt fruktansvärt. Håller med, att nazismen lever kvar är så vidrigt.
Tack för alla bilder! Vill besöka Auschwitz någon gång i livet men vet inte om jag kommer att klara av det, kommer nog bli en av de tyngsta upplevelser jag någonsin kommer att få uppleva.
Svar från Ullis A 2012-10-28 16:57
Var också lite orolig för hur man skulle komma att reagera, och hur ungdomarna skulle reagera. Men man blir nästan avtrubbad, ja det låter hemskt, men det är så väldigt mycket hemska intryck på kort tid när man går där att man nästan måste stänga av. Man kan inte ta in i och sätta sig in i allt. Det kommer upp en massa tankar och känslor sedan i efterhand. Som jag skrev, samlingen med klassen på kvällen var helt fantastisk, så många kloka tankar. Visst var det tungt men samtidigt en väldigt positiv och stark upplevelse att ha upplevt det.
Melody Sundberg 2012-10-30 16:20
Kan också tänka mig att det är väldigt svårt att förstå att man är på en plats där det har hänt såna hemska saker. Tror att hur man än försöker sätta sig in i det skulle det nog inte gå. Kunde man sätta sig in i det skulle man nog inte stå ut med att vara där ens. Vi människor har ju som en inbyggd förmåga att distansera oss, det måste man nog ha för att kunna överleva i världen.
Hej, Ulrika..

Tårar i ögonen..
Urk, vad vi människor kan hitta på.
Inte bara det jag har i färskt minne. Har sett "Schindlers" list ett antal gånger, samt "Krig och hågkomst". Fy tusan vad grymma vi kan vara mot andra, samt mot oss själva. Minnen som vi måste bevara för framtiden.
Fint att du delar med dig av detta.

Ha de..
/Tobbe
Svar från Ullis A 2012-10-28 17:00
Schindlers List såg ungdomarna i skolan innan resan, och jag själv tittade på den hemma. En väldigt bra förberedelse, är glad att jag hann se den innan vi åkte. Ja denna grymhet är nästan ofattbar.
Tänker på vad du har i färskt minne, hoppas det ändå är ok med dig, barn o barnbarn! Kram!
Tack för att du delat med dig. Har inte haft ork, mod att besöka Auschwitz . Det är så obeskrivligt grymt det som skedde där. Är själv född 1939 så det har skett i min livstid. Förfärligt!
Björn H
Svar från Ullis A 2015-01-18 14:43
Stort tack själv Björn!
Det känns så bra att detta inlägg hittas och fyller en funktion fortfarande! Ja det är verkligen både förfärligt och ofattbart och får inte glömmas bort. Känns viktigt att belysa det som hände. Det värsta är ju att saken nu upprepar sig på andra ställen i världen.. Ruskigt!!
Ha det fint //Ulrika