Från ett hustak

Jaha så har mannen återvänt från Irland - en vecka går fort. Så nu är jag inte längre singel i Stockholm :) och mitt uppdrag som kattvakt är över för den här gången. Men det har varit en mycket skön och....varm vecka. Med mycket fotografering. Tyvärr måste jag bryta min semester och jobba veckan som kommer så ikväll blir det att återvända till Norrköping.

Men, idag gjorde Thomas och jag en kort fotoutflykt till ett hustak, med kanonutsikt över stan. Ett värdigt slut på min första semestervecka tycker jag, som ju mycket handlat om att lära känna Stockholm, lite till.

Uppe på taket blåste det dock väldans, så det var nästan svårt att fotografera - svårt att hålla kameran stilla. Men jag njöt i fulla drag; vilken utsikt!

Stadsgården 10. 13/7-14

....

...

...

...

...

...

...

...

...

...

...

...

...

-----------------------------------------------------------------------------------

...

Och äntligen blev Thomas klar med redigeringen av sina bilder... :) Så här, en stilstudie av mig...

foto; Thomas Engström

...

På återseende!

En endaste veckas ledighet...

...drömmer jag om just nu. En endaste liten vecka, bortrest någonstans. Det behöver inte vara långt hemifrån, och det behöver inte vara exotiskt. Men det skall bara vara jag, kameran och en laptop. Och dagar med endast lösa konturer. Se, uppleva och fotografera! Och på kvällarna vill jag sitta bekvämt i en skön fåtölj och summera intryck, titta på mina bilder och redigera. Och kanske skriva ett och annat blogginlägg förstås...

Jag skulle kunna tänka mig att fota våren längs Göta kanal, och återse Motala. Bo på det lilla vandrarhemmet precis mittemot Gamla Motala Verkstad. Njuta av stilla morgnar och fotografera kvälls-speglingar.

Jag skulle nog också kunna tänka mig att vända hem till min barndomsstad Söderköping. Gå i gamla fotspår, minnas och fotografera platser från min uppväxt.

Jag skulle kunna tänka mig en vecka i Stockholm förstås. Min lista är lång över det jag vill uppleva där. Till exempel besöka Slussen medan tid är. Gärna en tidig morgon. Och jag skulle vilja kolla in Claes broar. Både ovanifrån och under. Eller varför inte åka T-bana kors och tvärs och bara fota folk? Känna lite på storstadspulsen med vetskapen av att det här gäller ju inte mig, - jag har ju ledigt! 

Och jag skulle nog kunna tänka mig att åka ut till Kista, bo en natt i Victoria Tower och fota både inuti och ut...och utanför. Fånga linjer och vassa hörn och snygga silverreflexer....

Och så vill jag förstås återvända till Skogskyrkogården igen för att kunna fortsätta mitt året runt-dokumenterande. Våren har jag inte riktigt lyckats fånga på plats, och inte har jag fått uppleva någon röd kvällshimmel bakom Almhöjden. Vilket jag verkligen skulle vilja!

Suck...en endaste liten veckas ledighet var det.

...

Skogskyrkogården 26/4 2014

...

(Och jag kommer att få en vecka. Men det dröjer ända tills mitten eller slutet av juli....- det är ju evigheter dit!!! :)

Foto Thomas Engström

...

365...hmmmm....

Jag har liksom flera andra nu med det nya året börjat ett 365-projekt. Alltså att publicera en bild om dagen i förhoppningsvis ett år framåt. Jag har dessutom anslutit mig till Blipfoto, där bilden skall vara dagsaktuell. (EXIF måste vara med.) Man kan således inte leta i sina hårddiskar efter något tjusigt. Utan; varje dag, skall det alltså in en nytagen bild.

Just det där lite stränga; "varje dag, en nytagen bild, publicerad samma dag" intresserar mig. Kreativiteten borde sättas på prov, ganska rejält tänker jag. Och kanske kan det betyda att man får till annorlunda bilder mot vad man brukar ta? Och rent av bättre bilder? Det skulle vara kul i så fall...

Men, dessutom har jag en förhoppning om att ett flitigare fotograferande för 365-projektet kommer att innebära att man funderar mer omkring fotografi och bilduppbyggnad.

Och att det spiller över hit till Fs och bloggen. Både med bilder och fotofunderingar.

Den som lever får se.

...

Bildjakt 2/1-14

Thomas och jag fotograferar vid Aula Medica

...

Vilken tur att jag började blogga!

Kärlek tror jag inte att det skrivs om så ofta här på Fotosidan. Inte ens bland bloggarna. Men nu vill jag göra det. Dels kanske för att det känns väldigt trevligt att skriva om just kärlek, men mest ändå för att jag vill berätta hur underliga herrens vägar kan vara, och att det här med blogg kan vara mer betydelsefullt än man kan tro...

Det var under våren och sommaren 2010 som allt började. Började, mitt i ett stort nytt elände. Min dotter hade nämligen blivit allvarligt sjuk - igen.  Och jag for fram och tillbaka mellan sjukhus och hem och jobb. Världen rasade bit för bit och vattenhålen var få. Men här i bloggen kunde jag ändå skriva av mig lite tankar. Så mellan sjukhusbesöken och alla de andra bestyren satt jag hemma vid min laptop i Norrköping - ensammast i världen, och skrev. Jag skrev om sjukhusvistelser, om förtvivlan och om att försöka fånga de små lyckliga stunderna.

Ungefär samtidigt i Stockholm satt en man i sina bästa år och läste min blogg. Det brukade han göra. Han brukade kommentera i den också, då och då. (Små kommentarer om vitbalans och om objektiv. Små kommentarer likt andras. Och ändå inte. För när han skrev i min blogg blev jag så märkligt glad...men det visste ju inte han förstås.) Men där i Stockholm satt han i alla fall, framför den stora skärmen med sin katt i sitt knä. Sjukhus och förtvivlan visste han allt för mycket om han också...men det där med att fånga de små lyckliga stunderna, det ville han veta mer om. Men kommentarer i bloggen räckte inte längre till, tyckte han. Och förresten var han rejält nyfiken på mig vid det här laget. Så nyfiken att han inte nöjde sig med bara bloggkontakt...

Och så hände det som brukar hända när två ensamma själar möts. Två ensamma själar, man och kvinna, som dessutom är årsbarn och kan dela det mesta. Även om det behövdes lite brevväxling, en och annan Stockholmspromenad...och några trevliga foto-utställningsbesök först.

Vilken tur att jag började blogga!

...

Och vi fortsätter att gå på fotoutställningar förstås...

(Marabouparken och fina svartvita bilder av Malick Sidibé)

Här kommer en liten fortsättning...

...från Stornäsets naturreservat. Bara för att ni skall få några glimtar ytterligare.

Platsen verkar vara välbesökt av fågelskådare och fågelfotografer. För egen del njöt jag mest av det säregna landskapet, av lugnet och den otroligt vackra sensommardagen. Hösten verkade långt borta.

Nåväl, när vi passerat korna kommer man fram till ett märkligt snårigt träsklandskap. Förra året, fanns det gott om vatten där. Så då var det bra med den uppbyggda "bryggan". I år var det nästan alldeles torrt.

...Stornäsets naturreservat 14/9-13

...

Därefter följer den vida vackra stäppen, med vajande smått gulnande  björkar i bakgrunden...

...

...och när man tagit sig igenom björkskogen så är man till sist framme vid den långgrunda sandstranden...

...

...

Ett ställe att återkomma till...sannerligen.